PÅ torsdag ska jag skrapas efter att de upptäckt att jag har en fosterlös graviditet....snälla berätta om när du skrapades, gjorde det ont efteråt, blödde du mkt? Fick du ngn infektion efter? Hur länge dröjde det innan du kunde ha sex, bada? Ska till Mallorca om 4 v....
Mkt tacksam för svar!
Har aldrig skrapats, haft 4 missfall..ville bara skicka en liten kram!
Du får narkos,så du sover enstund.
Sen kan man ha lite mensont efteråt ,menman blöder inte lika mycket som vid mens.Tror att du kan leva som normalt efter att blödningen har avtagit.
Jag blev skrapad efter 1 missfall och efter min förlossning då jag hade rester av moderkakan kvar. Jag var verkligen rädd för skrapningen efter förlossningen eftersom livmodern inte är i så bra form då precis. Men de var duktiga och det gick bra. Blödningen är inte så stor. Lite mer än vanlig mens de första timmarna kanske men det avtar ganska snabbt och håller på någon vecka. Ganska lite de sista dagarna. Bad och sex kan man nog vänta med tills två veckor efter det slutat blöda. Det sa min läkare iaf. Lycka till!
Jag har varit med om en skrapning för några år sedan en väldigt obehaglig upplevelse på grund av läkarnas misstag.
Jag var 16 och det var konstaterat att jag var gravid och att en abort skulle göras vi skulle ta reda på via VUL vilken vecka jag var i (Kom inte i går vilken vecka jag va i) Men det bestämdes att jag skulle göra en skrapning (Under det här vul.et sa gyn "man kan ju inte se om det är en pojke lr flicka" och hon visste att jag skulle göra abort)
En tid bokades för skrapning jag fick två tabletter jag skulle förra upp i slidan kvällen innan skrapningen för att det skulle bli lättare för dom att komma in och av dom kunde jag blöda LITE. Jag sov hos med min mamma den natten och skrek av smärta för att jag hade så ont i magen for upp och ner i sängen, lyckades somna till slut när jag vakna på morgonen var hela sängen full med blod (Min mamma hade åkt till jobbet o skulle komma hem till tolv o följa med mig sjukhuset) Jag gick upp på toaletten och när jag satt där kommer barnet/fostret ut i toaletten och hängde i navelsträngen en stund innan det försvann och man såg tycligt att det var en liten människa jag blev så chokad att jag ropa på pappa och bad om något att dricka och att han måste ringa mamma jag sa "det har kommit ut toaletten"
Mina föräldrar skjusa mig till sjukhuset illfart fick skulle göra en gyn då kom en man och sa att det var han som skulle göra undersökningen (först villle jag inte just efters som det avr EN man) Men mamma övertala mig när jag väl kom in så stog det 2 män till där inne som var praktikanter och gynkologen (som vet vad som har hänt frågar "är det ok om dom är med och tittar?") Jag minns inte vad jag svara men att en av männen + riktiga gynkologen var kvar och gybkologen klämde och kännde och fråga sen "får han oxå känna" .. jag va så chokad så jag visste inte vad skulle säga.. dom kom i af fram till att jag skulle få några piller jag skulle äta i en vecka för att få ut resterna som var kvar i livmodern., sen fick jag åka hem..
2-3 veckor senare var jag i stallet och red då kännde jag klumpar som kom (känndes som stora blod klumpar som kan komma när man får mens) Jag tänker oj måste gå in stallet jag har ju ingen binda på mig och redan då har jag blött igenom ridbyxorna .. ställer in hästen .. ringer min pappa och säger att han måste hämta mig jag sätter mig på en trä bänk eftersom jag blev yr när jag reste mig upp var den full me blod lika så mina skor och byxben .. vi åkte hem jag satte på min binder och bytte byxer ett antal gånger under dom här timarna pappa fr¨gar "ska vi inte åka till sjukhuset" jag säger "nej det skulle ju komma ut rester" men till slut svimmar jag i trappen hemma så då ringer min pappa ambulansen och min mamma .. vi åker in till sjukhuset
Väl på sjukhsuert får jag lägga mig i en gynstol och dom skrapar ur stora blodklumpar ur mig (var blod överallt!) När jag ligger i stolen som kastar inte sköterska upp dörren som kommer utifrån väntrummet så alla får se mig ligga där (ju då bryr jag min inte så mkt) men hör läkaren fräsa åt henne att man inte bara kastar upp dörren sådär. Dom kommer fram till att jag måste göra en skrapning jag får panik och skriker att det vill jag absolut inte var livrädd då fick jag massa lungnande .. oprationen gick bra .. fick ett par påsar blod och fick ligga på sjukhuset två dagar efteråt ..
var en väldigt hemskt upplevelse men den sluta väl och jag annatr att skrapningar INTE brukar gå till så..¨
Anledningen till att det här hände var att gynklogen inte sett att det satt fast ´"saker" i livmordern jag kunna dött av blodsbrist den dagen om det hade viljat sig illa.
Jag har gjort en abort efter den gången en vanlig sk "medecinsk abort" den gick jätte bra.. har även kompisar som gjort skrapningar som det gått bra för så jag hade nog bara en väldig otur
Jag skrapades efter MA i v.13-14 och var jätterädd
innan. Jag tycker inte om nålar och var rädd för
att någon annan skulle söva mig och att jag därmed
inte hade någon kontroll.
Trots detta så blev skrapningen en "positiv" upplevelse.
Jag hade inte det minsta ont och blödde sparsamt i en
vecka. De flesta som jag har pratat med härinne har
tyckt att skrapning var helt ok, trots rädsla innan.
Jag är numera inte rädd för själva sövningen och
skrapningen, men livrädd för nytt mf/ma.
Lilla Prussiluskan, tack snälla!
Lady Grace, beklagar över att du hade en sån otur, så ska man inte behöva ha det. Hoppas du mår bra idag.
Tack till alla andra som svarat, känns bra att det över lag verkar vara positiva upplevelser, hoppas jag kommer att kunna säga likadant.
Jag spydde precis efter att jag vaknade upp eftersom jag vräkte i mig mackor. men jag fick smärtstillande och jag hade inte ens mensverk liknande verk efteråt :)
blödde inte spec mkt heller.. men undvek tamponger och bada badkar tills mensen va över efter ca en vecka :) lite mer än vanlig mens bara
Kan tipsa om denna tråden för oss som har
fått ma/mf. Här finns stöd att få.
www.familjeliv.se/Forum-11-241/m22337710.html
Stjärnstopp, jag genomgick för precis i dag 2 veckor sedan en skrapning, jag var i v. 13+5 och trodde allt var ok men när jag kom på rutinläkarbesöket visade det sig att "fostret" hade dött i v. 8 men kroppen i fattat det, den trodde jag fortfarande var gravid. Vi fick gå hem och vänta och se fall MF skulle starta av sig själv annars skulle vi komma tillbaks om fem dagar, jag lovar att dessa fem dagar var de värsta i mitt liv! Men dagen vi kom in gjorde de ett nytt VUL för att vara på den säkra sidan, sedan fick jag två tabletter som de stoppade upp i slidan, sedan fick jag ligga ner i två timmar. Efter det bar det i väg till gynavdelningen och jag blev inskriven och fick ytterligare två tabletter, sedan 15min innan utsatt operationstid fick jag byta om och blev inlagd direkt på opertionssalen. Dom förklarade vad dom skulle ge mig och vad jag skulle tänka på, osv. alla var helt gudomlig och innan jag visste ordet av det var jag sövd, när jag vaknade 45min senare var allt över vilket var både en lättnad och en tomhet. efter en stund fick jag några smörgåsar och sedan en timme senare fick jag upp och gå och två timmar efter uppvaknandet fick jag åka hem. Jag har aldrig under dessa två veckor blodat speciellt mycket, inte ens i närheten av en vanlig mens, det jobbiga har varit att det är som brunaktiga flytningar så jag har helt tiden behövt använda trosskydd. Pga av detta har jag dock också haft 14 dagar med svamp vilket har varit det j-ste på allt ihop! Men jag är extremt glad att jag blev sövd och personalen var alla helt kanon så jag har bara en "positiv" erfarenhet, även om hela situationen var väldigt psykiskt påfrestande. Mitt tips är att ta det lugnt några dagar man är lite groggy efteråt och sedan åker du bort och bara göra något helt annat. Dethar funkat bra för mig. Jag hoppas att du kommer få samma bra erfarenheter som jag har! Kram på dig!