Pergotjejer som +:at..

Hej!

Var inte med i er pergotråd, dock i många andra snarlika trådar. Har ätit pergotime och plussat nu i augusti. Min andra kur och tredje gravditet, tyvärr inga barn ännu. Plussade även efter första kuren, slutade i MF v6.

Så jag hakar på här om det är okej?

Jag kikar in här då

Halloj!

Vi hoppas att dom andra hittar hit snart också...

Jaha, hur går det för er gravida pergotjejer? Hur mår ni?

Ganska bra...

Har haft värsta superångesten sen jag fick röda flytningar igår och trodde att nu är det kört... Men än så länge ingen riktig blödning så jag hoppas, hoppas...

I övrigt känner jag mig mindre gravid nu än förra veckan (är i v 6). Vet inte om det är inbillning eller om det har nåt med ovanstående att göra... Magen är inte lika uppblåst iaf och brösten känns inte lika svullna. Mår pyttelite illa ibland men är inte direkt mer trött eller kissnödig än vanligt. Lite yr ibland när jag reser mig och uselt flås...

Hur är det med er?

Hej igen...

Har förmodligen fått mf

Fick en blödning igår (riktigt blod) och åkte in till gynakuten idag. Läkaren kunde knappt se något på VUL, vilket man borde kunna göra i slutet av v 6.

Så antingen är jag inte så långt gången - minst en vecka mindre än beräknat - eller så har processen avstannat och jag får mf. Med tanke på att jag vet precis när jag blev gravid känns det senare mest troligt...

Om blödningen fortsätter är det säkerligen mf, om den avstannar finns det en liten chans att allt är ok. Det kunde vara lurigt att se i början, sa läkaren. Ska tillbaka om 1-2 veckor och kolla igen. Men eftersom jag vet 100% säkert att jag inte blev gravid minst en vecka senare känns det inte så hoppfullt.

Känns iaf skönt att veta att jag KAN bli gravid överhuvudtaget. Kanske går det bättre nästa gång!

Ja, försöker att se det positiva i det hela...

Jag KAN bli gravid, det var ju mer än vad jag visste innan!

Det kom så pass tidigt - hade inte hunnit berätta det för folk och knappt hunnit fatta det själv. Mindre jobbigt för kroppen också.

Känns skönt att veta (i princip) också. Oron för att det skulle hända var faktiskt jobbigare än att det hände.

Några erfarenheter rikare om hur min kropp fungerar tills nästa gång.

linis,
Sötis än är inte hoppet ute. Den lilla pricken kan repa sig coh kämpa sig fast. Håll ut och jag sänder dig massa kramar vännen!

nudetdax: Tack, men pricken blir nog inte större tyvärr... Men, men, man kan ju alltid hoppas på det bästa!