Jag är i vecka 33 och kan säga att nu börjar det här med sovandet bli riktigt jobbigt. Det går inte att ligga på rygg för jag får ingen luft och plågas då av världens halsbränna.
Jag blir tvungen att ligga på sidorna. Men bebbens ben är på vänstersidan så den sparkar på för fullt när jag ligger på vänster sida. Man blir ju rädd att stackarn ska bli klämd och komma ut med plattfötter
Nä, men det känns inte så lustigt.
Blir ju att jag istället får försöka ligga på höger sida, typ halvligga på ena höften. Jag stöttar upp med en kudde mellan knäna (har även foglossning) och en kudde mellan fötterna. Sedan buffar jag en flik av täcket under magen. Då kan jag sova korta stunder. Problemet är bara att min höft "somnar" av detta konstiga läge, så ändå är man vaken titt som tätt och sträcker på sig, vänder på sig och fixar till kuddar och täcken. Förlåt för klagovisan här
Jag har dock tänkt några gånger att tänk om det är naturens mening att man ska sova dåligt, inte kunna hitta läge samt behöva springa på toa fem gånger per natt. Man kanske ska vänja sig inför att barnet ska komma och nattamningar med mera...