Marlean
''Ungefär varannan gång jag går på toa passar jag på att snabbisbe.''
Alltså ber du när du sitter på toa menar du? Får jag fråga av vilken anledning då?
Har det att göra med att be i garderoben eller vad det står i Biblen, minns inte exakt.
Anses en toalett vara en ren plats att be på, eller behövs inte det? Jag tänker på kyrkor där det är vanligt att folk ber, det är ju rent och välstädat.
Hoppas du inte tar illa upp för att jag frågar.
Verodim
''* "Man kan väl be vartsomhelst? I alla fall inom kristendomen Jag bryr mig inte om vart jag befinner mig när jag ber"''
---
''Enligt Judendomen och Islam kan man inte be vart som hälst. Toaletten är inget bra ställe att be på, inte heller att be naken till exempel. För mig känns det här dock självklart, vet inte hur det är för er andra.''
Håller med, toalett är inte för bön. Och självklart inte naken.
Jag går till bönen som till vilket annat viktigt möte som helst. Bönen är viktigare även. Det är skönt att få förebereda sig för bönen. Tvaga sig (givetvis duscha om man är tex inte är rent tillstånd för bön), göra sig fräsch och sätta på sig sina bönekläder. Det gör vi ofta till andra möten. Snyggar till oss, kanske parfumerar oss, sätter på rena kläder. Varför skulle vi inte gör detsamma för Den som ber oss möta Honom i bön? Så en självklarhet tycker jag. Bönen är vacker och speciell och bör få den givna plats den har.
Lizzi
''Jag har svårt att förstå detta....
Enligt kristendomen är man "ren" altid,för att kunna nalkas Gud.Man behöver inte tvätta sej på ett sepecielt sett för att be till Faderen..
Allt du nämner som förberedelser inför bön,är ju enbart ytre saker.det är ju hjärtats inställning spm är det viktigaste.Och vad är det som är så galet med om man "råkar" be ett par ord till Gud när man är utan kläder? Hör Han inte då?''
Det handlar inte bara om det yttre. Det kom upp iom att kristna kan be på toaletten, vilket för mig är ett orent ställe att be på. Dvs det är något 'yttre'. Jag vill be på en ren plats. Det är Allah värd.
Så det är samma ska för en muslim, niyyah (avsikt) är alltid startpunkten för ATT man vill och ska utföra bönen.
'Gud hör inte bön' tror jag är ett kristet uttryck. Muslimer uttrycker sig inte så. Han är alltid närvarande och lyssnar på oss och vet vad vi tar oss för.
Tycker du det verkar fel att vilja möta Honom i bön och förbereda sig inför det?
Hur gör du när du ska träffa en kompis eller kille på stan? (Bara ett exempel) Förbereder du dig inte? Kanske duschar, snyggar till dig, sätter på dig nåt passande för att göra ett gott intryck? Jag tror att du gör det. Varför är då mötet med Skaparen mindre värt, varöfr ska man inte förebereda sig för mötet med Honom? För mig verkar det som om Han är mindre värd än kompisen.
Lizzi
''Om jag skall möta en vän,fixar jag till mej,ja.
Men,min poäng är,att genom Jesus Kristus är den kristne ALTID redo/förberett för att möta Gud.Hon behöver inte snygga till sitt yttre för att möta Honom.I sitt indre är hon altid ren/redo..
Att det skulle vara ett kristen utryck "Gud hör inte bön" har jag aldrig hört.''
För mig är det så att jag ofta är stressad till och från under dagen och att kunna förbereda mig inför bönen ger mig tid till att varva ner och gå till mötet med insikt och och eftertanke och med avsikt (niyyah), som jag skrev om tidigare.
Tvagningen är en yttre ritual men den renar samtidigt det inre så att man kommer 'hel och ren' inför bönen.
Menar du att kristna alltid är rena inom sig? Inga syndiga tankar tex att rena sig ifrån? Det är verkligen imponerade, tror inte många klarar av det.
Hur ofta ber du? Är bara nyfiken att få en ungefärlig 'siffra'.
Lizzi
''Det jag menade var så här: kristna är "rena" altid,i den bemerkelsen att de altid har "tillträde! till Gud.Pga av att Jesus Kristus tog deras synd på sej.
Vist har en kristen syndiga tankar!!! Men bibeln säger så här: "Om vi bekänner våra synder,är Han(Gud) trofast och rettfärdig,så Han förlåter oss synderna.Och Jesus,Hans sons blod,renar oss från all synd". Altså,vi behöver inte göra nåt "i oss själva" för att bli rena..Ber vi om förlåtelse,uppriktigt,förlåter Gud oss.''
Jag får ju inte ihop det här riktigt. Om jag förstår det rätt så spelar det ingen roll om ni ber om förlåtelse eller inte till Gud, ni är förlåtna ändå. Är inte själva bönen om förlåtelse till Gud då bara en chimär? En 'tom' handling? Varför utförs den?
Jag är inte ute för att provocera men söker logiken i detta.