Är det någon mer som är rädd för hus men inte kan sluta drömma?

Det viktigaste tycker jag är känslan om man tror att man skulle gilla att bo där och kunna trivas.

Anledningen till att vi köpte hus var att vi var urless på att bo trångt och betala en hög hyra varje månad.

jag bor redan i hus...

men något som kan vara mer verklighet är att ta kontakt med banken o ta reda på hur stort lån är man betrodd att ta? Hur stora blir levnadskostanderna? Hur dyrt hus har vi råd med?

Hur påverkar detta familjeekonomin - kommer vi ha råd att behålla bilen? Hur stor buffert måste vi ha sparad? Vad kostar det att renovera upp ett hus?

osv osv...

Ju mer detaljerade ni kan vara - destå enklare att hitta just ERT hus o få det mer verkligt..

O så är det så - bor man i hus behöver man hålla på med det - men man måste inte göra allting på en gång... min man o jag har inga stora inkomster men vi gör det vi kan på huset helt enkelt.
Det kostar inte en förmögenhet att måla en vägg o sätta upp en tapetrulle och köpa lite nya dörrknoppar till köket... det är sånt man fixar med några hundralappar...

man gör lite i taget helt enkelt...

vi sparar pengar varje månad o vet att när som helst kan saker hända, men så är det när man bor i hus..

Vi har varit hos banken men det känns som så mycket pengar. Samtidigt gillar vi inte de huset som är i lägre prisklass. Oftast är de för små.

Usch, den här bostadsmarknaden som är nu tär verkligen på psyket.

Vi har vart i samma  sits, aldig vågat ta klivet, vi sitter med lånelöftena klara, vi vet våra gränser men har ändå fegat ur när det är dags.

Men så sa min mor nått klokt:
"men det handlar ju inte bara om pengar.... det är ju en upplevelse också, en investering i er sjäva och ni längtar ju båda två till hus, och så barnen, de vill ju ha hus, när de är tonåringar kommer de inte vilja flytta till hus så gör det nu...de blir inte yngre och ni blir äldre"

så fick det gro in några månader och nu är vi flitiga på husvisningar och bara väntar på att rätt objekt kommer ut.

lycka till i ert velande!
Här kör vi på drömmen så det ryker!!

Jag tänkte ofta sådär innan vi köpte hus. "Men tänk om vi inte tycker om det då? Tänk om vi inte tycker om att fixa och greja och det blir för dyrt?!" Nu gjorde vi det, men annars kan man ju faktiskt sälja också. Det är ju inte en livstidsdom nödvändigtvis.

Skriver som Nyfiken Gul, man behöver inte renovera det första man gör. Sen vi flyttade in har vi målat hallen och vardagsrummet + lite fix i trädgården. Det på 10 månader Ska snart köpa nya vitvaror också, men det blir ett lån för allt behövdes bytas ut (inte för att de inte fungerar, utan för att dra ner på elräkningen med så gamla grejer som står där nu).

Det är ju en investering för en själv och sin familj. Vi vill ju bo här i flera flera år och kan drömma om en eventuell renovering om 5-10 år när vi sparat ihop till det.

Vi gjorde en lista vi med, efter att ha fått lånelöfte hos banken:

- Hur mycket kan huset kosta max för att vi ska kunna spara XX kr till oförutsedda utgifter?
- Hur många rum behöver vi nu?
- Finns det utrymme för en utbyggnad om vi så önskar?
- Kan vi bo kvar om nån av oss blir av med jobbet och får stämpla ett tag?

Sen sa vi som så, att om vi ångrar oss finns alltid möjligheten att sälja huset igen. Man sitter ju inte ihop med huset för att man köper det. Nu kan jag inte tänka mig att sälja, men om det skulle bli så illa så finns iaf möjligheten. Bor i ett område där huset försvinner snabbt, så det är ju ett plus.

Håller med Meria angående det här med renovering. Vi har bott i vårt hus i... 18 månader. Alla frågar om vi är "färdiga" med huset snart. Vad vi har gjort är att måla vardagsrum och hall, samt nu på semestern grejat lite med uthuset och börjat måla fönster.

Läste en artikel som gjorde mig så full i skratt. De framställde det som att det gamla var att köpa ett hus och sen ta ett megalån för att helrenovera det, medan det nya var att hellre betala en miljon extra för något som redan var renoverat. Jaha, sa jag till maken, och att köpa ett hus och sen typ... bo i det, vad hände med det? Maten smakar faktiskt finfint även om den är lagad i ett slitet brunt 70-talskök och uppäten i en matsal med ett golv som nog skulle behöva slipas och med en tapet som, om än diskret, inte är den modernaste i världen.

Tack för era kloka ord.

Vi diskuterade i går kväll. En av oss förespråkar lägenhet och en annan hus (jag). Vi kom fram till följande,

Vad gör vi av tiden när vi bor i lägenhet? Det mesta är centrerat kring jobbet. Man kommer hem och glor på tv, på helgen går man på stan och gör impulsköp. Man är inte skuldsatt upp över öronen men livet är så där.

Vad gör man av tiden när man är husägare? Man går till jobbet, men det är en bisyssla eftersom huset är aktiviteten i sig själv. Man kommer hem, kanske glor man på tv, eller mer sannolikt, man pysslar med något projekt - litet eller stort. På helgen umgås man i trädgården. Även om man arbetar med något som rör huset så är familjen samlad och kan sysselsätta sig individuellt. Man är skuldsatt upp över öronen men livet är fyllt av mer kvalitet.

Nu är vi enade. Hus är för oss. Vi får renovera i den takt det tar och i den takt som ekonomin tillåter. Fixar vi det inte så går det ju att lösa.

Måste bara säga att skuldsatt över öronen låter ju inte alls bra. Det är verkligen inte vi, då vi valde att köpa ett mindre hus och få lite lån om man jämför med de flesta andra.

Man ska inte bara betala för att bo i hus, man ska kunna leva också.

Älskar mina 2 prematurer

moraklocka...

Fast skuldsatt upp till öronen är inte vi heller fast vi bor i hus...

allt är relativt...

O kanske är det så att måste man låna huset upp över skorstenen redan INNAN man köper det så kanske man inte har råd att köpa just DET huset...

Man måste alltid kunna ha en lånegräns - händer det något måste man kunna få fram snabba pengar till morgondagen.. Antingen via höjning av huslånet eller att man har kontanter så det räcker...

Så skuldsätta sig upp över öronen är inte nödvändigt bara för att man vill ha ett hus...

Jag tycker nog att man är skuldsatt upp över öronen oavsett om lånet är på en eller två miljoner kronor, dock mer eller mindre

Självklart ska man ha råd till annat än att bo. Men handen på hjärtat, har man det när man bor i hus i tätorten? Det är väl alltid kostnader som tillkommer som man hellre skulle gjort annat för, men boendet prioriteras pga konsekvenserna?

Vi vill åt friheten, att slippa ha grannar golv i golv eller vägg i vägg. Kunna rå sig själv. Så vi hängde på hemnet varje dag ett bra tag. Men inget hus kändes så bra att vi ens åkte på visning. När vi väl åkte på vår första visning så slog vi till Lite våghalsat kanske, men det kändes så rätt.

Priset var inte så högt (=måste renovera lite) och det är inte så stort, men läget var helt magnifikt. Och det var just läget som vi satt som nr 2 på önskelistan när vi började leta hus. Det blev lite budgivning, men inte alls så mycket som vi trodde det skulle bli.

Nr 1 på listan var att inte "överköpa" oss. Vi var helt överens om att inte låta vår sammanlagda inkomst bli mått på hur dyrt hus vi skulle köpa, vi vill kunna "leva" också.