Inlägg från: Anonym (knäckt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (knäckt)

    Min 3 åring har totalt knäckt mig......

    Jag orkar inte mer. Har en pojk på 3½ som är...ja vad skall man säga, krävande till tusen?
    Själv skall jag ha barn närsomhelst. Står i böckerna att det är bara 4% av alla barn som är extra krävande och att de är jobbiga hemma men snälla borta, men min 3 åring är lika jävlig mot andra som mot oss....

    Han har alltid vart väldigt krävande. Har alltid vart nyfiken och vilja vara i centrum...
    Men nu har det gått för långt. Han har ingen som helst respekt för folk. På mig sparkar han, slåss och nyps och skrattar samtidigt. Han lyssnar inte nånting. jag kan nästan kasta in han på rummet, stå utanför och hålla så han inte kommer ut på en 2 minuter, men inte är han lugn när han är där inne eller när han kommer ut.... Han kastar tågbanan på dörren, bilar, allt. Eller så hotar han med att slå oss, att vi är dumma etc.....

    Jag kan ALDRIG sitta stilla utan att han hoppar på en på ett eller annat sätt. Han är inte alltid arg utan han vill bara jävlas, för det märker jag.

    När mina systrar är här kan han ligga och sparka på dom eller slå på dom.
    Kan inte vara ute på gården med han knappt, då han säger till barnen att de är dumma och han har svårt att leka med dom med spann och spade.

    I mitt hjärta så gråter tårarna hejvilt. varför kan han inte bara bygga sandslott med mamma eller barnen utan att slå sönder, stampa på eller kasta sand...?
    Varför kan han inte bara sitta och mysa med mamma i soffan med en trevlig bok?
    Varför kan han inte leka själv på rummet utan att förstöra allt eller slå på allt?
    varför måste vi hota med att han får gå och lägga sig?
    Varför måste vi ta han i armen och nästan slänga in han på rummet när han inte lyssnat för femtielfte gången?
    Både jag och min man är väldigt lugna som personer och vi försår inte nåt utav detta. Vi är ledsna och besvikna och när man har ett sånt krävande barn som vi har så tänder man till så lätt, man blir lätt arg alltså.
    Vi vill INTE ha det såhär!! Snart kommer bebisen och vi fasar över vad han kommer att göra då!
    Detta är ingen vanlig trots, detta är kaos!HJÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Min 3 åring har totalt knäckt mig......
  • Anonym (knäckt)
    kaksmulan skrev 2007-08-17 11:03:15 följande:
    Jag förstår att du har det jobbigt! Treåringar är inte att leka med (!) i normala fall och är du dessutom gravid så förstår jag ditt dilemma!Men hur äter han? Vad äter han?Hur sover han? När sover han?För mycket socker och snabba kolhydrater kan ge överaktiva barn, samma sak med oregelbunda mattider! Sovandet spelar roll också. Regelbunda sovtider är ett måste för att många barn ska kunna få den sömn de behöver. Är barnen trötta kan de bli superaktiva i stället för slöa, allt för att slippa känna att de är trötta.En annan sak kan också vara just det att han känner att det är förändringar på G! En bebis väntas och han är säkert inte dummare än att han förstår att det är en liten rival som snart kommer. Om du inte orkar med och blir trött och grinig mot honom (vilket inte är konstigt att du blir/är) så kan det även vara det han reagerar på. "Mamma är dum, och därför är jag dum tillbaka"!Blir det FÖR tufft för dig så prata med BVC! De har säkert råd och tips att komma med som kan underlätta för er alla!Lycka till och stor kram till dig!

    Han sover väldigt bra faktikst! Och äter bra. Mackor till frukost med skinka eller leverpastej. Vi vet att socker gör det värre, just därför får han aldrig socker, knappt på hlgerna, för vi orkar inte med då han blir helt hoppig av sockret...


    men vi känner oss helt maktlösa. Inte trodde vi att det skulle vara så här att ha barn... Jag skäms för honom om jag skall vara ärlig. PÅ nätterna när jag går in och bäddar om honom så strömmar det av kärlek i min kropp och kan inte förstå hur han kan vara så hemsk på dagarna...


    Igår gav han mig en karatespark i sidan, tur att jag hade armen i vägen för annars hade den kommit rakt i magen. Han sa igår att han skall slå bebisen....

  • Anonym (knäckt)
    elocin skrev 2007-08-17 11:20:46 följande:
    Har ni varit i kontakt med någon Barn-neuropsykiatrisk mottagning? Det kan vara så att er son har ett handikapp och i så fall är det bättre att få det utrett så att pojken kan få hjälp.
    Handikapp?.......hur menar du?
  • Anonym (knäckt)
    Anonym skrev 2007-08-17 11:31:18 följande:
    Anonym (knäckt) skrev 2007-08-17 11:23:15 följande: ADHD el dyl? De är hyperaktiva och har svårt att koncentrera sig. Svårt att följa sociala regler i vissa fall. Han är visserligen väldigt liten än, vet inte om de ställer sådana diagnoser så tidigt.
    Men han kan ju vara lugn om han tittar på teve, lägger pussel och så. Det är mer hans beteende och lekarna skall alltid vara häftiga.
  • Anonym (knäckt)

    Läste om adhd, och det stod att de oftast har lite svårt motoriskt. Min son har väldigt bra motorik, bättre än sina jämnåriga och det har många sagt med.

  • Anonym (knäckt)
    kaksmulan skrev 2007-08-17 11:47:45 följande:
    Precis! Det är det jag tror att det är också: livlighet/trots/stress över ny situationFrågan är väl bara vad TS kan göra för att mildra detta lite...
    Ja, för jag orkar inte mer. Jag är väldigt deprimerad och känner knappt glädje över något längre.
  • Anonym (knäckt)
    CeeJay skrev 2007-08-18 09:15:17 följande:
    Jag tycker ni ska ha klara koncekventa regler och få honom att förstå att det inte är ok att han beteer sig på ett speciellt sätt.När han sparkas, säg NEJ och gå därifrån. Lämna dock inte honom ensam i ett rum utan gå bara en bit bort så han inte känner sig ensam. Lägg inte ner en massa energi på långa haranger utan säg bara NEJ, ta tag i honom när ni säger det (inte hårt och inte kränkande) utan i handen, armen eller så. Då förmedlar man NEJ´et lite extra tror jag.När ni ser att han tar upp tex tågbanan och är påväg att kasta - ta tag i armen och säg NEJ och gå därifrån. Försök locka med att ni ska leka tillsammans med den istället. Sjung eller gör någonting annat han tycker är roligt. Om han sedan fortsätter när ni tex ska leka tillsammans, säg då NEJ igen och gå längre bort. Han kommer nog snart fatta vinken..Håll inte på att förklara att det gör ont osv att sparkas för det vet han om. Om man gör en stor sak av ett "dåligt beteende" märker han snabbt att han får extra uppmärksamhet och då klart han fortsätter med det.Självklart kan det vara så att han är extra aktiv och då är det ännu viktigare med klara regler om man man får och inte får göra.Överös honom med beröm när han gör någonting "bra" och ta med honom på äventyr en förälder i taget. Du säger att han inte sitter still och att du måste passa hela tiden? Försök att lämna honom ifred någongång och se vad som händer. Han kanske själv måste lära sig sina begränsningar.Hoppas det blir bättre och att ni kan slappna av den sista tiden innan förlossningen.
    Men han går efter om jag reser mig från soffan och säger nej, då går han efter och slår på mig, eller puttas eller nåt liknande!
  • Anonym (knäckt)

    Väldans vad alla drar upp ADHD!! Blir lite sur faktikst. Han kan väl likväl vara helt normal! Ville bara ha tips på hur vi som föräldrar skall hantera detta. Vi vill inte blanda in BUP, kontaktfamiljer eller så! Måste väl finnas andra saker man kan göra!! Så nu har jag förstått att detta verkar ju inte vara normalt beteende utan det är adhd... Sjukt.

Svar på tråden Min 3 åring har totalt knäckt mig......