Min 3 åring har totalt knäckt mig......
Har ni varit i kontakt med någon Barn-neuropsykiatrisk mottagning? Det kan vara så att er son har ett handikapp och i så fall är det bättre att få det utrett så att pojken kan få hjälp.
Inlägg från: elocin
|
-
-
Jag tänkte på ADHD/DAMP eller någon annan beteendestörning.Anonym (knäckt) skrev 2007-08-17 11:23:15 följande:Handikapp?.......hur menar du?
-
TS skriver i inledningen att hon inte uppfattar detta som "vanlig" trots, i så fall tycker jag att det är rimligt att vänta sig till experter för att få reda på om det kan finnas ett handikapp som ligger bakom beteendet eller inte.kaksmulan skrev 2007-08-17 11:34:44 följande:Jag tror att det är vanligt treårstrots! Han reagerar på att du inte orkar med som du brukar (du är ju gravid) och att han vet att det är en major förändring på gång! Tycker nästan att det ärlite väl häftigt att börja skriva om handikapp bara för att han är lite strulig...
Varför är det så "häftigt" att göra en utredning på ett barn? -
Jag erkänner att jag inte kan mycket om i vilken ålder man kan utreda barn, men om jag hade varit i den situationen hade jag låtit en läkare avgöra om utredning var möjlig.
-
Ja, han kan vara helt normal, att göra en utredning betyder ju inte automatiskt att barnet får en diagnos, det är ju det man utreder.Anonym (knäckt) skrev 2007-08-19 13:09:02 följande:Väldans vad alla drar upp ADHD!! Blir lite sur faktikst. Han kan väl likväl vara helt normal! Ville bara ha tips på hur vi som föräldrar skall hantera detta. Vi vill inte blanda in BUP, kontaktfamiljer eller så! Måste väl finnas andra saker man kan göra!! Så nu har jag förstått att detta verkar ju inte vara normalt beteende utan det är adhd... Sjukt.
-
Men var det inte skönt att veta att han inte var ett sk. bokstavsbarn?Anonym (me 2) skrev 2007-08-19 14:08:12 följande:Jag har en son på 3,5 som är precis som TS beskriver, vi har varit hos läkare med honom och nej, han är inte bokstavsbarn.Han är bara lite mer livlig och har en enorm stark egen vilja.Läkaren förstod att vi har det jobbigt men skrattde lite och sade att vi kommer att uppskatta den viljan när han blir äldre.Just nu är det svårt att tro...Jag skäms inte alls för min son när han beter sig illa bland folk, därimot borde andra som tittar och kommer med kommentarer skämmas tycker jag, i stället för att försöka få mig att känna mig dum och som en dålig förälder kunde man ju önska att folk var lite hyggliga och uppmuntrande.Står det en mamma i kön i mataffären med ett barn som skriker hysteriskt kan man ju hellre än att sucka och himla med ögonen låta henna gå före i kön t ex, då har man ju inte bara gjort mamman en tjänst utan även sina egna öron...Istället för att komma med pekpinnar kan man ju ge glada tillrop till föräldrar, till människor i allmänhet, som har det jobbigt
-
Lycka till med utredningen, kom ihåg att en diagnos gör inte ditt barn till någon annan än den hon är. Hon är precis lika fin som innan hon fick diagnosen, dock kan diagnosen göra att ni får mer hjälp.Anonym (2 åring) skrev 2007-08-19 13:29:54 följande:Får vi diagnosen på vår tös att hon är ett sk. bokstavsbarn, blir det ngn blandade känslor. Inom sig bli man nog ledsen, kanske skamsen. Men då har man ju fått det svart på vitt. Jag vet att dessa barnen inte är några svarta får eller något sånt. Men att dom har det svårare i skolan osv... På så sätt skulle det vara bättra att veta vad vi ska ta itu med och inte bara gnälla och skälla på henne. Då vet vi ju att hon har en inre oro och inte kan hjälpa det.Får hon inte diagnosen, får man kanske ta till andra metoder eftersom hon tydligen är krävande av en orsak. Allstå, allt för barnens bästa som i sin tur sen leder till bättre familj/vardag och lyckligare föräldrar ...." Den goda/onda triangeln"