Min 3 åring har totalt knäckt mig......

Hej TS !

Jag förstår dig. Fullständigt och jag tror INTE att detta handlar om ngn trots. Vi har en 22 månaders tös som är sjövild, slår sina kamrater på dagis, skriker, hoppar i soffan, sätter på plattorna på spisen, klättrar på stolar, sitter inte still mer än 5 min i vagnen, osv...

Sover oroligt på nätterna.

Vi orkr snart inte längre. tagit kontakt med bvc och bup.

Storasyster som är 7 ½ orkar inte heller längre. Och hon har alltid varit jätte lugn.
 här är vi lugna och konekventa så långt det går.

Hon förstår inte nej, ajaja ...osv.....

ja, listan kan göras lång.

Men du är INTE ensam

*Bamsekramar*

Får vi diagnosen på vår tös att hon är ett sk. bokstavsbarn, blir det ngn blandade känslor. Inom sig bli man nog ledsen, kanske skamsen. Men då har man ju fått det svart på vitt. Jag vet att dessa barnen inte är några svarta får eller något sånt. Men att dom har det svårare i skolan osv...
På så sätt skulle det vara bättra att veta vad vi ska ta itu med och inte bara gnälla och skälla på henne. Då vet vi ju att hon har en inre oro och inte kan hjälpa det.

Får hon inte diagnosen, får man kanske ta till andra metoder eftersom hon tydligen är krävande av en orsak.

Allstå, allt för barnens bästa som i sin tur sen leder till bättre familj/vardag och lyckligare föräldrar ....

" Den goda/onda triangeln"

PS ! Skäms inte för mina barn, oavsett diagnos, MEN ibland får samhället en till att göra det