Min 3 åring har totalt knäckt mig......

Jag har en son på 3,5 som är precis som TS beskriver, vi har varit hos läkare med honom och nej, han är inte bokstavsbarn.
Han är bara lite mer livlig och har en enorm stark egen vilja.
Läkaren förstod att vi har det jobbigt men skrattde lite och sade att vi kommer att uppskatta den viljan när han blir äldre.
Just nu är det svårt att tro...
Jag skäms inte alls för min son när han beter sig illa bland folk, därimot borde andra som tittar och kommer med kommentarer skämmas tycker jag, i stället för att försöka få mig att känna mig dum och som en dålig förälder kunde man ju önska att folk var lite hyggliga och uppmuntrande.
Står det en mamma i kön i mataffären med ett barn som skriker hysteriskt kan man ju hellre än att sucka och himla med ögonen låta henna gå före i kön t ex, då har man ju inte bara gjort mamman en tjänst utan även sina egna öron...
Istället för att komma med pekpinnar kan man ju ge glada tillrop till föräldrar, till människor i allmänhet, som har det jobbigt

Elocin

Både och.
Hade han nu varit ett bokstavsbarn så hade det varit lättare för alla att förstå varför han beter sig som han gör ibland.
Ökad förståelse hade gjort mitt liv enklare...
Men för sonens del är det ju skönt för nu går man ju med vetskap ( eller förhoppningar) om att det kommer att bli mycket bättre och att folk som tycker sig veta hur han ska behandlas för att "man ska få lite ordning på honom " ,som en dam i affären sade härom dagen, en dag kommer att se honom som vilket annat barn som helst och bara komma med snälla kommentarer