Finns det ngn mer som bestämtsig för att nästa förlossning minsann ska bli bra?

Jag känner likadant! Har 11 veckor kvar och har legat sömnlös i flera nätter. Hade en jobbig förlossning med sonen, men känner att det ska gå bättre denna gång. det känns tyvärr som om tiden går lite för fort just nu....... Vill ha mer tid att förbereda mig....

Jag väntar mitt tredje barn o är livrädd att något ska gå snett denna gången.
Födde mitt andra barn med vidöppen hjässbjudning och dom fick pressa ut honom. Både jag o min man upplevde detta som väldigt obehagligt.
Går in i vecka 37 imorgon så det börjar verkligen att närma sig.
Vad hände under era förlossningar?
Tycker det är en bra ide att vi kan peppa varandra här på familjeliv.

Toadette:
Ja jag känner oxå att tiden inte räcker till, har 6 veckor kvar och önskar att jag kommit på lite tidigare att jag har en del att bearbeta  Hade du en utdragen förlossning?

Uno1: Det låter verkligen obehagligt! Tryckte dom på magen och pressade ut honom då?
Under min förlossning hände egentligen inget traumatiskt, men den var väldigt väldigt lång och utdragen och jag klarade inte alls av att hantera smärtan som jag trodde jag skulle göra.

vi håller på att planera vårat andra o jag e t o m tveksam över att ens bli gravid igen pga min förra förlossning. Jag har insett såhär i efterhand att jag nog fick nån slags förlossningsdepression.

min förlossning var lång o utdragen och under förarbetet gick kanske inte saker o ting precis som jag ville. Till o börja med så var min narkosläkare (man naturligtvis) helt oförstående att jag skrek som en stucken gris när han 3gånger försökte föra in epiduralnålen. Sen när sonen väl kom ut kom inte moderkakan ut så jag tappade väl ca 2l blod sammanlagt, då fick jag en psyko BM som bara fortsatte o trycka på min stackars mage trots att läkaren ska att de skulle ta ut kakan manuellt (eller hur de nu gör). Till sist försvann 6h bara sådär under operation, vaknar upp o vet knappt vart jag e och är dödstrött (pga blodförlust)

så vad göra till nästa barn?

Min förlossning var lång och oerhört jobbig. det blev sugklocka till slut och personalen var rätt otrevlig. dessutom gick jag sönder och fick sy en del. Sen andades inte sonen och de sprang iväg med honom. Det var helt enkelt hemskt!!!

det som skrämmer mig mest är smärtan. Jag klarade verkligen inte av att hantera den!!!

Ja! Det kom in en massa folk i förlossninngsrummet o en barnmorska la sig på min mage och pressade två gånger.
Min första fråga va om han levde när han kom ut. det gjotde han va lite medtagen o grå men annars mådde han bra.

Fy va hemskt när dom springer iväg med barnet då vet man ju inte alls hur det står till.

HelenaUmeå: Usch vad tråkigt när personalen är sådär oförstående!!! Och vilken puckad BM, nästan så man ska anmäla sånt!! Till nästa barn gäller det verkligen att bearbeta och lämna bakom sig... lättare sagt än gjort kanske

Toadette: Det är en av mina rädslor, att dom bara ska springa ut ur rummet med barnet utan att ta med pappan åtminstonde.. Går du på ngn gravidyoga eller profylax eller nåt sånt?

Funderar på att gå till Aurora barnmorska denna gg. Blev igångsatt med 1an efter fostervattenläckage. På dygn 2 fungerade igångsättningen (gick ej med gel). Jag fick dropp och direkt insåg jag att jag hade 3 värkar bara under den tid det tog mig att "springa" in och ut på toaletten. I varv på 30 m senare och sen låg jag ner eftersom värkarna var såå täta. Bm fortsatte att vrida upp droppet när jag sa att jag ALDRIG hade någon värkpaus. Oj sa hon och fick vrida droppet till 0. De lyckades inte mäta mina värkar klokt vilket känns obehagligt. Troligen hade alltså mina egna värkar dagit igång vilket gav mig tvillingvärkar. När jag äntligen fått eda och den bitit *puuh* var jag bara hjälpt i 15 min innan det var dags att föda...(5 cm öppen när de satte edan). Kanten var fortfarande kvar men eftersom Lukas inte hade bra värden kallades läkare och massa personal in. 2 pers hängde och tryckte på min mage trots att jag inte hade värk medan läkarn drog för fullt i sugklockan. Den lossnade givetvis flera ggr. Sonen var så dålig med två hårda varv av navelsträng runt halsen att han avnavlades med bara huvudet ute. Jag trodde att jag skulle dö av smärta när Lukas gick ned över taggarna och panikskrek. Läkaren bad mig hålla käften och krysta. Bm personalen bråkade med läkaren över att jag inte hade krystvärkar när de fick order att trycka på magen men fick order att trycka ändå. Ut kom Lukas alltså och jag hann bara ta tag under hans armar då de slet iväg honom och sprang. Efter en stund mådde han dock bra. Förlossningen tog alltså bara 4 tim från början till slut MEN den var helt pausbefriad. Smärta non stop under dessa timmar. Har hört att det kan vara extra smärtsamt om det går för fort för att man fysiskt och psykiskt inte hinner med. Vet inte men jag var chockad så att jag inte sov på 3 dygn + att jag gick i en dimma i flera mån efter. Kan tillägga att maken var så chockad även han att han körde vilse på parkeringen på natten då han skulle hem. Han hittade inte utfarten utan snurrade runt, runt och höll på att köra ut genom att buskage.
DENNA GRAV är jag gravid i v 20. Funderar på hur jag skall tackla detta. Jag vill definitivt skriva en utförlig plan och undersöka alla smärtlindringar. Jag vill absolut inte bli igångsatt och definitivt inte med gele eftersom dessa värkar inte går att vrida ner som ett dropp kan göras. Snitt? Vet faktiskt inte om jag vill pga obehagligt, riskerna + efterläkning med en 2 åring hemma.
Hur funderar ni på att underlätta gg 2,3,4 el vilken det är för er???
Kram Lukas mamma