Skillnad på hög förbränning och hög ämnesomsättning????

Hög ämnesomsättning innebär att man har hög förbränning på den kost man äter. Så ja det är samma sak.

Men vad är det som avgör då när man har hög ämnesomsättning och är bara smal, och när man har hög ämnesomsättning för att man har ämnesomsättningsfel som kräver behandling?

Kan tillägga att jag har LÅG ämnesomsättning och har ändå undervikt på 7kg, alltså väldigt smal. Har svårt att gå upp i vikt trots att jag äter ordentligt. Så då är jag bara konstigt

Tänkte skriva lite men jag googlade istället och hittade mer lättförståelig text

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=19107

Njä, förbränningen kan man själv öka på genom motion / bygga muskler. Muskler bränner mer energi än fett, och efter träning är förbränningen högre.

Ämnesomsättningen är dock inte mycket att göra åt, man har den man har (såvida man inte som ts har ett konstaterat ´fel´på den).

Jaha jag trodde att du hade för hög

Linda
Jo det stämmer ju också, men samtidigt så styr ju ämnesomsättningen förbränningen i kroppen.

Kroppen reglerar sin förbränning genom det som kallas ämnesomsättningen, det är riktigt.

För hög ämnesomsättning är skadligt för kroppen eftersom den då "bränner upp" för mycket för snabbt av livsviktiga proteiner/aminosryror och till sist t o m fettet som isolerar nervceller och annat som man faktiskt behöver (samma läge som vid extrem anorexi).

Man hinner helt enkelt inte få i sig tillräckligt mycket av de näringsämnen som är livsviktiga men bara finns i små mängder i det vi äter.

För låg ämnesomsättning gör kroppen trött och orkeslös och man går lättare upp i vikt.

Det man kan påverka medan ämnesomsättningen är stabil är kroppens grundförbränning. Om du lägger på dig mer muskelvikt och rör dig mer så måste kroppen processa mer energi för att försörja dig och du kan därför äta mer utan att gå upp i vikt.

Ett gram muskler förbränner 4 ggr så mycket energi som ett gram fett även medan du sover, därför gör det en viss skillnad på hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt om man är småplufsig respektive har rutor på magen.

Mer muskler gör det lättare att hålla vikten men även där gäller att alltför hård träning drar upp förbränningen så mycket att man kan få slut på viktiga aminosyror, och det är därför de som kroppsbygger hårt hela tiden tillför extra byggmaterial i form av koncentrerat protein.

Tänk på förbränningen som en bilmotor-den är gjord för att jobba på vissa varvtal och går man över eller under det så klarar inte maskineriet av det och kroppen går sönder till sist.

Linda - Så när det står artiklar i tidningarna om "höj din ämnesomsättning, gå ner i vikt med dessa steg" att de blandat ihop begreppen? Jag såg det nämlingen som att ämnesomsättningen PÅVERKAR förbränningen, men är inte samma sak. Alltså man kan ha hög förbränning men normal ämnesomsättning? Blev tveksam under en diskussion i en annan tråd nämlingen. Enligt vad jag har läst så är det bara ca 2-3% av alla kvinnor som HAR hög ämnesomsättning, dvs är sjuka, så det kan knappast vara alla smala tjejer som säger att de äter och äter men ändå är smala pga ämnesomsättningen väl?

PS: Jag vet en som medicinerar för hypotyreos och som ung och dum tog hon bara en extra tablett när hon inte ville gå upp i vikt av att ha frossat en kväll.

Men det är inte riktigt meningen att man ska göra så, för överdriven konstlad förbränning är naturligtvis stressande för kroppen på samma sätt som hypertyreos vore, så det är viktigt att följa sin läkares ordination.

Bimsan - Du verkar kunna lite om det här tack för en bra förklaring

Hög ämnesomsättning = Högt ut & it. Tjocka människor har ofta hög ämnesomsättning. Mycke som först går in och sen ut...

Förbränning är bara ut. Har man hög förbränning har man lättare att få en "slimmad" kropp.

Dom har inget alls med varandra att göra.

Taara: Det finns en massa preparat som påstår sig kunna påverka ämnesomsättningen, men de som verkligen gör det med någon effekt (efedrin, kokain etc) är som många säkert noterat inte särskilt hälsosamma att långtidsanvända.

Det finns bara så många mil i motorn-pushar man för hårt kan den lägga av i förtid.

Elitidrottar har oxå hög ämnesomsättning. Dom äter offantliga mängder som dom sedan "omvandlar" till energi.

Jag har låg ämnesomsättning men hög förbränning. Altså jag äter inte så mycke. Men jag kan äta nästan vad som hällst utan att öka i vikt eller träna särskillt mycke.

Allmänt förvirrande det här! Läser först ett stycke och tycker jag förstår, sen läser jag en rad till och förstår ingenting mer Komplicerade grejor det här

Men alltså om man, tex är väldigt smal, så kan man alltså inte säga att man har hög ämnesomsättning om man inte gjort ett test hos läkaren, utan man har då "bara" hög förbränning? Alla smala kan ju inte ha hög ämnesomsättning, det är enligt alla läkarsidor bara några få procent av befolkningen som har ett ämnesomsättningsfel ju?

Men jag har ju alltid sagt att jag har hög ämnesomsättning .
Under graviditeterna (med alla hormoner) gick det dock åt andra hållet ganska ordentligt , gick upp 15 kg  första gången och 18 kg andra gången , men har gått ner alla kg utan träning .

Jag rör mig lite men äter mycket och går inte upp i vikt - borde inte det innebära hög ämnesomsättning ?

Jag läste någonstans (minns tyvärr inte källan) att man inte alls tror längre att människor har olika ämnesomsättning "naturligt" (mer än de som har sjukdomstillstånd, är elittränade etc).

Man hade gjort en studie och jämfört ett antal naturligt smala personer med några överviktiga för att se skillnader i ämnesomsättningen. Man upptäckte inga skillnader utan det handlade till största del om _hur_ man åt. Ett exempel var att de smala personerna slutade äta när de var mätta (även om det fanns mat kvar på tallriken), tog till sig mindre portioner, åt långsammare o dyl. Alltså ett beteendemönster.