Usch, jag blev rädd igår för min förlossning, var inne i Lund för sömnlöshet, fick en läkare som inställsamt falskt leende ville ordinera två panodil och skicka hem mig. Medan jag utmattad satt och grät och sa att jag inte alls pratade om någon igångsättning, bara något som kunde få något som lät mig sova.
Kan ni tänka er på förlossningen när man har hemska värkar och den idioten säger "gå hem och ta två panodil".
Tills igår såg jag fram emot förlossningen. 
Sterna: jag var rätt inne på hemförlossning ett tag, men min sambo är ny på det och han blir rädd bara för tanken på det. Får väl jämka och åka in..
Wow! Så kan det ju bli! Vilket bra emottagande du fick. Nu blev jag lite fylld med hopp igen 
Samma sak här, jag kan ju inte känna mig trygg om jag känner att jag kört över min sambos vilja och att jag vet att han är rädd/nervös.
Berätta hur de gjorde för att det skulle bli så hemlikt som möjligt! Skippade de att koppla upp dig på ctg:n t.ex.? Hade du lustgas ändå?
Jag hatar nog mest känslan av att bli uppkopplad på ctg och lämnad i några timmar i ett rum i en sjukhussäng. Det känns som "löpande band principen". Sen kommer BM in, ja, det ser ju bra ut, pratar lite och går iväg. Bläääää!