Helly skrev 2014-01-26 22:10:45 följande:
Nej, det är "bara" ca 25-35% som drabbas av djupa muskulära bristningar. Detta har man kunnat konstatera genom ultraljudskontroller efter förlossningen. Många av dessa bristningar missas dock av vården och får självläka utan åtgärd, vilket kan orsaka stora problem i längden. =((( Vården upptäcker bara ca 10% och det beror på att man inte ultraljudskontrollerar alla föderskor, i många fall gör man bara en visuell / taktil kontroll eller förlitar sig på att kvinnan säger till när hon får problem (men då kan det vara för sent).
Man kan ju tycka att det är "lite", men jag tycker att det är väldigt mycket. Både att det är många som drabbas av muskulära bristningar, och att det är många som missas av vården.
Ja det är tråkigt ochkan håller med att mer resurser behövs inom kvinnosjukvården för att kvinnor ska få ett bra liv efter sin förlossning för hyggligt räcker inte. Men att utföra en ul i underlivet är svårt för att se muskulära bristningar i och runt slidan och analen. Det får bm känna och jag är för att alla bm känner med ett finger i slida/anal för att känna att musklerna är intakta. För det har de kommit fram till att när denna enkla undersökningen görs upptäcks fler skador än att bara använda synen. Och det har de sagt också. Men då måste kvinnan godkänna den också och det jan kännas som ett övergrepp när man precis fött sitt barn och är öm i hela underliv med att få ett finger upp i rumpan också. Sedan är jag även för att ALLA som redan har felsydda underliv ska få reparera sina skador. Men visst sedan finns det de som har så bra läkekött att de läker för fort så de inte läker ihop och då blir det en annan sorts skada. Oftast när de använder tråd som är självupplösande även i det yttre hudlagret så kan de stygnen lossa först innan de inre hunnit läka och lösts upp och då läker det inte. Visst det kommer kosta. Men kvinnor ska inte vara en andra klassens medborgare för utan kvinnans kropp hade inga barn blivit burna. Det är inte bara inom kvinnohälsovården det inte satsas pengar utan det är många saker inom sjukvården där kvinnor diskrimineras. Även inom forskningen görs majoriteten av forskningen på män för män.
