Ni som är erfaren förskolepersonal - vad gör ni om barn gråter efter mamma/pappa?

Jag är ingen förskolelärare men jag håller med dig, att man måste till varje pris försöka trösta barnet. Ger man upp till slut med att trösta så måste det ju bli tio gånger jobbigare än det redan är, att den/de personer som man blivit "lämnad" till inte bryr sig.

JAg har själv funderat på detta och hoppas nu när min lilla i morgon ska lämnas ensam första gången får tröst om hon är ledsen. Jag tror att min lilla kan vara arg och ledsen ett bra tag men jag vill verkligen inte att personalen bara ska "ge upp""!

Nu svarar jag som förälder.

Jag räknar med att de ringer efter föräldrarna om barnet är otröstligt, i synnerhet om det är ett barn som är rätt litet och nytt på förskolan. På vår förskola säger de att de ringer om de inte kan trösta eftersom det inte är bra för barnet att vara så ledset länge, så man hoppas ju att det stämmer och det inte bara är ngt de säger för att man ska våga lämna över huvud taget.

Har arbetat som barnskötare i tio år och kan berätta hur jag/vi alltid gjort ( men det skiljer sig säkert från ställe till ställe) om något av barnet är väldigt ledset försöker vi på alla sätt att trösta det, sång, kramar, lek, närhet o.s.v. men när det blir dax för lunch eller liknande som kräver att man är full personalstyrka för de andra barnens skull, sätter vi det ledsna barnet i sin egen vagn gärna med ett eget gosedjur, tröja eller något annat hemifrån. En del barn blir då lugna och har upplevt all uppmärksamhet som jobbig och sitter då kvar i vagnen och observerar de andra barnen i trygghet, en del barn lugnar dock inte ned sig och då ringer vi självklart till föräldern och ber denne komma och hämta.

Jag har hoppat runt som timvikarie. De flesta barn brukar bara gråta tills föräldern har gått. Men annars får man försöka att trösta och är det absolut omöjligt får man ringa till föräldern.
Har dock aldrig varit med om att ett barn fortsätter gråta speciellt länge. Jag brukar ha barnet i knät och försöka att få det och tänka på något annat.
Det funkar nog inte att bara strunta i barnet och låta det sitta och gråta i en vagn.

Jag hade inte klarat av att lämna mina barn om jag vetat att de fick sitta och gråta så otröstligt. Då tycker jag att de ska ringa efter föräldern, om inte annat för att de ska kunna ta ställning till hur de ska göra...kommma och hämta, prata i telefonen (funkade med en kompis dotter), be annan (tex mormor, eller annan närstående) hämta.

Vill bara förtydliga att det handlar om max 5-10 min då barnen är ledsna i t.ex. vagnen. Oftast sker detta bara under inskolningen då allt är ovant och en del barn tycker det är jobbigt med uppmärksamheten.
Dessutom brukar jag rekommendera föräldrar att stå bakom buskarna i fem minuter när de går på morgonen för cirka en minut efter att de vinkat är barnen glada....

själv brukar jag ta barnet i famnen och försöka avleda den med något annat, men man måste få vara ledsen det händer ju något nytt som man kanske inte har riktigt greppet om. En del barn vill inte sitta i famnen o bli tröstad utan vill vara i fred .Då får den det men jag sitter brevid på golvet och sjunger eller bara ÄR brevid , efter ett tag så kommer oftast barnet i mitt knä. VIKTIGAST är ju faktiskt att barnet VET att jag FINNS där om den vill komma om en stund.

om barnet är jätte ledset 10-15 min utan att jag kan trösta eller att inget hjälper brukar vi ringa till föräldern och höra vad den tycker.

Jag tröstar och om det inte fungerar ringer jag föräldern. Det är dock väldigt sällan som barnen är otröstliga hur länge som helst, men det har hänt att ett barn varit ledset länge och båda föräldrarna jobbat långt borta. Då hjälper det ju inte så himla mycket att man ringt efter föräldern om det ändå tar minst 1,5 timmar för föräldrarna att komma och hämta. Innan dess har ju barnet lugnat ner sig eller somnat.
Många barn lugnar ner sig efter en liten stund i vagnen med napp/gosedjur så det testar man ju också.

Om barnet är så ledset tycker jag de ska ringa föräldern! Skulle inte vilja att mitt barn var så ledset en längre stund.

Har man försökt allt och inget funkar och detta upprepas dag efter dag skulle jag ta upp med föräldrarna om att "göra om" inskolningen igen dvs att föräldern är med igen på fsk ett par dagar kortare dagar från början för att sedan återigen lämna korta stunder.
Jag skulle också i sammråd med föräldrarna göra upp en handlings plan för hur vi ska göra när detta händer...vad vill föräldrarna...hur tröstar de hemma..vad kan vi göra annorlunda för att få barnet att bli tryggt hos oss och må bra.
INGET barn ska behöva gråta otröstligt dag efter dag på fsk.

Sedan spelar det ju naturligtvis in om barnet "bara" gråter i vissa situationer..är det glatt och leker bra resten av dagen så är det nå´t man måste ta med i planen.

Har själv egna barn som alltid gråtigt hysteriskt om man väckt dem när de sovit på dagen..får de "sova färdigt" är det inga problem men blir de väckta så är det gråt och skrik i upptill en timme som värst och detta då hemma som borta.

Tack för alla bra svar.

jag undrar lite vad ni tycker om just den specifika situation jag tänker på:
Nio barn äter middag, det tionde sitter otröstligt i vagnen. Två personal finns. Barnet i vagnen gråter otröstligt, vill inte äta eller vara i famnen, personalen försöker lugna med ord.

Borde inte den ena av personalen ta med det gråtande barnet till ett annat rum och föröka trösta det där, avleda liksom, även om det innebär att den andra vuxne blir ensam med de andra barnen, som sitter och äter i lugn och ro. Jag menar att det gråtande barnet stör de som äter och att det kanske behöver en rejäl förändring i plats och sysselsättning för att komma ur sin förtvivlan, vilket personalen gör bäst genom att ta barnet och läsa saga, leka, gå ut på gården eller vad som helst.

Vad säger ni?

Det är nästan möjligt att lämna en personal ensam med 9 småbarn vid matbordet. Speciellt i början av en termin när flera barn är nya. Hur ska den personalen hinna med att ta upp mat till de som vill ha mer, dela, fylla på glas/muggar, torka upp utspilld mjölk, och hjälpa 3-4 stycken barn med att äta?

Jag skulle tycka att siotuationen du beskriver var svårhanterad, förmodligen skulle jag försöka göra någt liknande. ge så mycket trygghet jag har möjlighet till, famnen och vagnen brukar ju vara två bra sätt.

Fungerar det inte får man prioritera barnens mat så man inte får en massa hungriga trötta barn att ta hand om, för att sedan försöka avleda, trösta eller ringa föräldrarna till det ledsna barnet.

Är det ett upprepat bekymmer med samma barn så skulle jag ta en diskussion med det berörda barnets föräldrar, situationen blir ju ohållbar för de andra barnen också. Kanske kan detta barn då få äta innan de andra så att det sover då de ska äta (har haft en sådan period med ett barn) eller sova först och äta sedan, beroende på gråt-anledning.

Usch, håller på med inskolningen och blir så ledsen när jag tänker på detta. Hoppas de ringer och som Violis nämner föreslår för föräldrarna att de kan vara med ett tag till...
Hoppas, hoppas att min dotters personal är så!

Nej man kan inte av rena säkerhets skäl lämna en vuxen med nio barn...däremot behövs det hjälp på något sätt.i första hand så måste situationen ändras enl en  handlingsplan mellan fsk och föräldrar. 
Men i den specifika situationen behövs kanske att en resurs går in just vid maten ,rektorn om h*n finns på fsk,en kokerska/städerska/vaktmästare ja bara en till vuxen som finns på fsk den tiden och kan ställa upp och äta med barnen så att en personal frigörs för att ägna sig mer åt det barn som är ledset.