Xian skrev 2007-08-24 22:20:01 följande:
supersemlanJag vet många som har "genustänk" som inte lever efter det hemma. Känner många privat där det inte kan bli annat än fel när man är i "traditionella" roller i hemmet och försöker få barnet att ta efter något annat.
Det är ju naturligtvis mänskligt att inte kunna leva upp till sina egna ideal så att säga. Vare sig det gäller könsroller eller annat. Alla önskar nog vara den där pedagogiska "superföräldern" OCH även kunna leva som sådan. Men ingen lyckas nog fullt ut. Detta tror jag att man måste "förlåta" sig själv och andra. Vi är inte mer än människor. Det viktiga med MEDVETENHETEN är ju att man KAN börja ändra på saker o ting. Kanske inte i jättestor skala (speciellt inte om inte både föräldrarna är med "på tåget") utan i mindre omfattning. Det man SER kan man ju ändra. Det man inte ens ser själv är ju svårt att göra något åt.
Så; jag ser ingen egentlig motsättning i att försöka tänka till i genusfrågor, intressera sig för dem och försöka vara öppen för sitt barns normbrytande och ÄNDÅ inte leva upp till det fullt ut. Man kan ju dock inte räkna med att ens barn ska föra någon slags "kamp" som man själv inte vågar/kan/vill föra. Man får väl föra kampen "i det lilla". Som jag:
* en person sa:
"jaså, ni har inte fått veta könet. Ja, det spelar ju ingen roll, men det hade ju varit bra för planering och så...."
- Hur menar du då? svarade jag.
- För att kunna göra iordning rummet och köpa kläder och sånt.....
- Jaaa, för DEN sakens skull spelar könet oss ingen roll alls faktiskt, svarade jag.
* -Jaså, ni ska dela på föräldraledigheten... jaaa, jag hade ALDRIG gett bort mina dagar till karln.. jag tyckte det var SÅ skönt att kunna vara hemma länge.
- Jaha... ja, själv tycker jag det är svårt att ge bort något som faktiskt är HANS dagar redan från början, svarade jag. Dessutom kommer jag säkert vilja vara hemma jättelänge, kanske till och med längre än vad man får betalt för, men det vill ju HAN också!
Jag o min sambo är (som många) rätt traditionella i vissa sysslor. Han är bättre på att snickra än jag. Jag är bättre på att sy än han. Men; man får väl försöka LÄRA sig av varandra. Vi är ju inte obildbara så att säga.