Ystad bäst att föda på?

Jag födde på kärnsjukhuset i skövde och jag tyckte att personalen där var jätterar och förklarande och respekterade mina önskemål om smärtlindring. Gav mig valmöjligheter, och förklarade situationen för mig.

När jag kom in för inskrivning, diskuterade vi först smärtlindringen och jag ville helst föda utan EDA, så när förlossningen tyvärr stannade av pga ineffektiva värkar och de ville sätta värkstimulerande dropp så förklarade dom att de gärna ville sätta in EDA eftersom värkarna kan bli så intensiva med droppet. När värkarna återigen blev försvagade så skruvade de upp dosen och förklarade igen varför de var tvugna, de förklarade också när läkaren var in för att skruva upp ytterligare på dosen.

I slutet på förlossningen hade jag långa intervall mellan krystvärkarna och de var korta och då var läkaren in och förklarade för mig hur läget var, varför de ville sätta sugklockan och att de inte tänkte använda den för att dra ut utan bara för att hjälpa mig på krystningarna, det var ingen brådska för bebisens skull direkt för han mådde bra enligt hjärtljuden, men eftersom krystningen verkade bli utdragen ville de göra så för att han inte skulle börja må dåligt. De frågade om det var OK för mig, jag hade valet att fortsätta själv. Men jag hade ju ingen ork kvar, och mina 40 minuters krystande hade ju inte fått ut bebisen speciellt långt. Kändes rätt skönt när de erbjöd mig hjälp.

Sprack gjorde jag ju pga sugklockan, de förklarade under sin undersökning vad de gjorde, varför det blev läkare som sydde och inte barnmorskan. När jag sen blev dålig efter förlossningen förklarade dom vad det berodde på, ordnade de rum speciellt för oss då det inte fanns enskilda salar kvar på BB, hjälpte till med att hämta mat, följa mig på toaletten, byta blöjor på sonen. Såg till att jag sen hamnade på enskild sal uppe på BB dagen därpå.

Upplevde aldrig annat än bra bemötande från den personal som var inblandad i födelsen av vår son, likaså personalen på BB var mycket rar.

Så trots att min första förlossning inte blev alls som jag tänkt mig har jag ändå bara positiva minnen av den. Tycker att jag blev behandlad på ett mycket bra sätt genom hela min vistelse på förlossning/BB. Det är mycket tråkigt att inte alla känner att de fått personalens stöd på samma sätt.

Visst har jag funderingar, men samtidigt hoppas jag att kroppen är mer beredd på vad som ska hända. Som jag sa till min barnmorska - Det är ju nästan garanti på att det går snabbare nästa gång.
Jag är i varje fall inte rädd, men jag ska be om att få göra ett storleksultraljud innan nästa födsel. Inte för att han var jättestor, men hade ett stort huvud och jag är lite orolig att spricka upp igen i de gamla sprickorna om det är ännu en "tjockskallig" en som ska ut. Samtidigt var det mest klockan som gjorde att jag sprack, men om det blir ett stort huvud så känns risken ändå större att bristningarna ska gå upp. Vill vara förberedd i alla fall. Väntas det bli en större bebis den gången kanske jag vill sättas igång, även om jag vet att komplikationer är vanligare med igångsättning, det är lite dubbelt det där. Men den diskusionen får jag ju ta då när det är aktuellt.

Det här var ju min första fölossning, och värkarna startade 10dgr över tiden, men jag tror inte kroppen var riktigt färdig än. Misstänker att en anledning till att jag tror att min fölossning startade tidigare än den skulle är stressen över att min pappa blev riktigt dålig (hjärtproblem) och fick åka ambulans till sjukhuset. Då är det inte roligt att ha långt hem till föräldrarna.

Har fött båda mina barn på Ystad bb, ett med akutsnitt och ett vaginalt, och har bara positivt att säga. Trots att vi haft väldig otur båda gångerna med full beläggning och lite personal så har vi alltid känt oss trygga och väl omhändertagna.

Vår dotter är född på Lunds Förlossning..

Vi hade många turer under graviditeten dit på grund ut av sammandragningar,för litet foster,flödesmätning & för lite fostervatten.
Jag var inlagd på lunds KK & hade permis över helgen,på måndag morgon när jag kommer in så kände läkaren på tappen & jag var öppen 3 cm,det var ner på förlossningen med en gång!
Väl där fick jag vårt rum & sen satte dom gel för att limodertappen skulle utplånas..Efter ett par timmar började jag få värkar & kräkas väldigt mycket(sju kräkpåsar fulla) & jag fick inte i mej varken vätska eller mat..Klockan 20 kom dom in till oss & skulle kolla tappen,hade inte hänt nåt,jag var fortfarande öppen 3 cm,så dom bestämde sig för att ta hinnorna...20.15 tog dom hinnorna & sa åt oss att vila för detta kunde ta ett tag..
Jag tjatade på dom om min ryggmärgsbedövning,men dom sa att jag var tvungen att vara öppen minst 4 cm för att kunna få den..Sen sa det bara pang!! Jiiiissses vilka värkar jag fick,där var ingen paus emellan över huvud taget..& sen kände jag att jag var tvungen att krysta.Men dom trodde inte riktigt på mej så dom sa bara ;Ta lustgasen & andas..Men sen efter mycket skrikande från mej så kollade BM mej,jodå jag var öppen 10 cm så det var bara att krysta..Men iom att värkarna gick in i varandra & var så intensiva så kände jag inte riktigt när jag skulle krysta..Så först blev jag utskälld av en läkare att jag fick fan ta & skärpa mej & sen gick larmet(pga att emmas hjärtljud sjönk kraftigt)...8 personer kommer inrusandes & 2 st slänger sig på magen på mej & 2 st håller fast mina ben,sen drar 2 st med sugklockan...men tillsist kom hon ut;Vår fina fina lilla Emma

När hon väl kommit ut(hela förlossningen tog 30 min) så fick mannen min inte klippa navelsträngen,& dom kom inte föräns 10 min efter hon var född & sa att allt var okej med henne fast vi frågade flera gånger...

Sen fick jag hålla min lilla flicka i 10 minuter sen fick hon åka kuvös in på neo där hon spenderade natten,när dom hade sytt klart mej efter 2 timmar så fick jag se henne en liten stund igen,innan jag fick åka upp på min avdelning...

Jag har hört av en del att det var under all kritik som dom hade agerat under vår förlossning,men jag har inget att jämföra med så jag vet ju inte
Men dom hade själv ett möte om vår förlossning på avdelningen om hur fel det hade blivit,men tyvärr var vi inte inbjudna att vara med
Men jag tyckte mest synd om mannen min för han kände sig mest i vägen hela tiden & det ska han ju absolut inte behöva göra!!!

Johnsson: Får hålla med om att det var under all kritik, dessutom att ni inte fick vara med på mötet. Har ni fått någon info från mötet eller?

Evaviola: Nej,vi har inte fått någon information om mötet överhuvudtaget.
Har en kompis som jobbar på förlossningen så jag fick veta genom henne att där skulle vara ett möte om vår förlossning,men det var bara berörd personal som fick vara med så vad som sas vet jag tyvärr inte....

Hmm.. födde i Lund och måste säga att jag känner igen mig Johnsson. Just det där att inte bli trodd om var i förlossningsarbetet man befinner sig. Oj, hon ska ju föda barn ju, jag barnmorskan till mig när jag ville krysta och hon sa nej. Hon tittade efter och visst vad det dags. Trodde hon att jag inbillat mig? Kan tänka mig att medicinskt håller de toppklasas- men empati? Hu! Nästa gång får det bli Ystad.

Prins Bus: Ja,jag menar man känner väl själv när det är dax??
Jag funderar på om vi ska föda i Lund igen nästa gång eller det blir helsingborg...Jaja,den dagen den sorgen...

Men det känns värst för mannen min,han såg verkligen helt vettskrämd ut vid förlossningen..stackaren...tror att det har en del att göra med att han inte vill ha fler barn...