Bonusmammor!

Tack för att ni finns
Själv kommer jag aldrig att uppleva detta, jag kommer alltid vara hatad som pesten fastän jag försöker allt jag kan och bara vill barnets bästa - men det känns bra att veta att inte alla biomammor avskyr bonusmammorna. Stor eloge till dig!

Smurfan: Tack för ditt inlägg, man blir så glad när man ser att det finns sådan personer som du! Kram

Vad härligt att höra om vuxna människor i den typen av relationer!

Leve dig!! och lyckans ost, din son :)

Jag gillar oxå min sons bonusmamma.
Hon är omtänksam, inte bara mot honom utan även mot oss som familj här hemma.
Att min son sen ( 15 år) gillar henne betyder allt. Han är som en 15 åring vanligen är....
Svår med känslor o sånt o klarar absolut inte av att snacka om dem.Men hon lirkar med honom o de snackar nu precis som han o jag gör....

Gud så glad jag blir att det finns biomammor som gillar sina barns bonusmammor!!! Kan inte du bli min bonusdotters biomamma *ler* Det är verkligen glädjande och höra att du kan se till ditt barns väl och inte känna att hon inkräktar på ditt revir utan att hon faktiskt också bara vill ditt barns bästa. Förmodligen är du trygg i din roll som mamma och du har en fin relation till ditt barn så att du kan släppa in en person till i hans liv. "Min" biomamma har alltid haft en rätt dålig kontakt med sitt barn - de förstår helt enkelt inte varandra - och därför är det förmodligen jobbigare för henne att det funkar så bra mellan dottern och mig. Dottern har bott hos sin pappa på heltid förutom varannan helg i stort sett sedan separationen för att dottern vägrade vara hos sin mamma. Nu är det dock bättre mellan dem tack och lov! Nu kan hon t.o.m. tycka att det ska bli lite kul att åka dit ibland och det är ju verkligen toppen!

Tack =)!! Kändes skönt och höra. Jag har turen att komma överrens med biomamman, men det har varit tidigare lite fnurra på tråden när min gubbe och biomamman hade en boendetvist. Då fick man sig lite men det har vi väl rett upp mer eller mindre. Det är i alla fall inget som jag går och nöter i, har mina två barn att lägga hundra procent på. Gubben däremot är sur men dom kommer överrens och det är ju viktigt.

Gud vad skönt att höra att det finns sånna som du! En stor applåd till dig! Det är ju väldigt vanligt med svartsjuka om att barnen ska tycka om bonus-föräldern för mycket eller att dom har "för" kul när dom är hos sin mamma/pappa... Tragiskt men sant! Iaf, hurra för dig!

Jag är relativt nybliven både bio- och bonusmamma på alla sätt och vis. Har en egen 2,5-årig pojke som har en bonusmamma. Jag tycker det är toppen att hon finns i min sons liv. Hon har koll och är en extra vuxen som bryr sig om mitt bran.

Samtidigt har min kille två pojkar som är 11 och 12, och deras biomamma hatar mig som pesten eftersom hon har känslorna kvar för honom och känner sig sviken och trampad på tårna. Och så har hon sagt och gjort saker (inte för killarnas bästa utan pga svartsjuka) som gör att det aldrig kommer att kunna bli bra heller och det kommer att påverka vardagen alltid.

Så jag har verkligen sett båda sidor av detta!

Åh vad det värmde att gå in och läsa på den här sidan Önskar ju bara att jag hade mött en boimamma som dig *suck*

Vore väldigt tacksam om biomamman i denna familjen hade resonerat likadant...... Hon gör allt för att utesluta mig som bonusmamma. Säger till grabben att han inte får tycka om mig och att jag är dum mot honom etc. Däremot får hennes sambo gärna vara delaktig i allt. Märkligt..... Min man tycker att man kan gå varannan gång på läkarbesök och dylikt, alltså med barnets vardera familj. När det är läkarbesök på mammas dag går mamma och bonuspappan, och när det är läkarbesök på pappas dag går pappa och bonusmamman (jag). Biomamman anser att det är hon och pappan som ska gå. Vi förstår inte detta för vi tycker att barnet lever i två familjer och att man istället borde glädjas åt att det finns fler vuxna som bryr sig om barnet och vill hans bästa.

Vi väntar en son BF 12/11. Killen kom en dag och sa till sin pappa att min mamma har sagt till mig att hon inte kommer sluta älska mig såsom du gör när bebisen kommer..... Hur f*n kan man säga så till ett barn på 4,5 år? Det är väl ändock psykisk misshandel. Många ggr har jag funderat på att sluta engagera mig för att grabben ska slippa höra såna här saker, men jag känner oxå att jag inte vill att han ska känna sig utanför i vår familj bara för att han har en annan mamma än vår kommande gemensamma son. Har hela tiden tänkt att bonussonen ska känna att jag bryr mig om honom och deltar i hans liv. Vill inte att han ska komma en dag och säga varför går du på möten, aktiviteter och läkarbesök med min lillebror men inte med mig?

Alla säger till mig att fortsätt bara vara som du alltid varit mot honom, det är biomamman som får betala för detta när killen är stor. Men ibland tänker jag hur mycket får inte killen betala nu under tiden han är liten???? Tänk bara vad som rört sig i hans huvud när mamman säger att pappa kommer sluta älska dig när bebisen kommer. Varför då? Vad har jag gjort för fel? Varför är bebisen bättre än mig? osv osv. Känns verkligen hopplöst.

Till saken hör att min bonusson är jätteglad för mig. Han säger ofta att han vill gifta sig med mig och att han älskar mig mer än undiversum Jag är oxå glad för grabben och vill hans bästa. Men biomamman motarbetar oss så mycket så man vet inte hur man ska hantera detta alltså.

Killen har bott hos oss torsdag-måndag varannan vecka sen han var 1 1/2 år. Var i rätten förra veckan gällande boende varannan vecka hos vardera förälder. Detta är också en sak hon vägrar, trots att killen säger att han vill bo lika mycket.....

Det allra värsta tycker jag är att vi har vänner som kämpar för att papporna ska träffa sina barn överhuvudtaget och här har vi en omvänd situation där pappan bara vill finnas till och får inte.....
Vad gör man??????