Bara fegisar som föder vaginalt!!

Jo, men jag håller fullständigt med ärligt talat och jag tror inte ens att jag skojjar... skulle nog aldrig våga utsätta varken mig eller barnet för ett kejsarsnitt, inte planerat i varje fall! Tacka vet jag en vaginal förlossning, i de flesta fallen så inträffar inga komplikationer och man vet att när det är klart så är det klart. Huuu för att gå och invänta ett snitt. Jag beundrar kvinnorna som klarar det mentalt, själv hade jag gått sönder tror jag. Har tänkt på det där ibland när jag hör talas om kvinnor som vägrar föda vaginalt och som hellre FRIVILLIGT utsätter sig för ett snitt i tron att det är smärtfriare... huvva!! =O!

Ja, jag säger då det. jag tror att det egentligen är såhär att vi som bara har fött vaginalt, vi har ingen aning om vad det innebär att föda barn. ;)

Det värsta är att jag nog inte ens tror att jag skojjar... *kliar mig i skallen*. Det måste vara tuffare att bli förlöst med kejsarsnitt, ni får stå ut med mer, det finns större risker och sen skall ni dessutom behöva stå ut med dem som vill beskriva sina förlossningar som "värre" och som inte tar in i sina arma skallar att en förlossning är en förlossning och att ingen är mer värd eller "riktig" än den andra... ungefär som präktigheten som har uppstått med amning - de som inte ammar är inte lika mkt mammor eller nått... *skakar på huvudet*. Det är så korkat så det är inte sant...!!!!!!

*sss* Hm, ja, kan jag övertyga sambon om ett sjätte barn så skall jag överväga det du säger *ryser i märgen* Men jag vet inte om jag är så tuff ärligt talat. Eller om han är det... huuu!!

Vi som bara har fött vaginalt vet inte vad det innebär att föda barn. De som har vågat föda med kejsarsnitt har gått igenom en lite mer riktig förlossning, tagit större risker och har gått in lite djupare i moderskapet från första början. Med lite mer intensitet än vi andra!

Du har precis som jag valt den enklaste vägen. Helt utan några baksmällor. Så vi är stora fegisar du och jag!

här håller jag inte med. Det måste vara modigare att våga sig på bedövningar och nålar och sånt av olika slag. Har själv avstått helt från det -bortsett från lite lustgas men jag blev ju så snurrig-, eftersom det är lite läskigt.

Piff och Puff skrev 2007-09-02 00:08:11 följande:

Men du kan väl inte jämföra en liten spricka här eller där med ett helt snitt över hela magen?? Jag tror att de säger att de har ont i flera månader bara för att de är lite avundsjuka på dem som har snittats och vill vara lika manliga (läs modiga) som dem!

No-no, den kvinna som har ammat i sju år närmar sig ett pervo, eller fuskar. Och det blir ännu värre om hon fortsätter tills barnet är arton.

Jag håller på snittad och ammat en vecka, det mesta i superkvinnoväg som jag har läst hittills. Är nog bara adoptivmammorna som varken har snittats eller ammat som slår detta...

PRECIIISS!! Det är faktiskt mycket enklare att amma än att inte göra det... man behöver ju knappt vakna på nätterna, och absolut inte upp i köket för att fixa en flaska välling!! Nä, de som föder vaginalt och som ammar är helt enkelt bekväma och ingenting annat. Får inte kämpa lika mycket i tillvaron som andra...

Skulle det hända så lovar jag att badda din panna så gott det går och att plåstra om, jaga tänderna som slås ur ohc lägger dem i ett glas mjölk...

Ja... ungefär som män med förkylningar liksom... vi sitter allt i samma båt, vi ammamammorna och vaginalfödarna och i själva verket har vi inte fattat ett dyft... stackars stackars oss ärligt talat.
(ungefär som den där ständiga frasen:
"åh, bara den är hel och frisk" Men hallå, om bebben man väntar inte är "hel och frisk" vad händer då?? Har man inte fått det man ville då, älskar man mindre eller vad händer??? Får man inte ett barn utan ett funktionshinder istället?)

Nämen vi har inte utsatt oss för lika stora risker som de som har fött med kejsarsnitt, så därför är vi inte lika modiga som kvinnor. Vi har inte nyttjat den fina tekniken som finns idag och sett till att samhällets resurser roterar vilket skulle innebära att en samhällsekonomisk multiplikatoreffekt kommer igång. Så vi är i själva verket inte bara fega, vi är dessutom skattefifflare ochså! Och bidrar till arbetslösheten inom landstinget på sikt... det är faktiskt inte så bra att en del kvinnor är så fega som vi är.

Det är så härligt att läsa berättelser som din, för då inser man verkligen vilket jobb barnmorskorna gör med varje enskild nyförlöst kvinna. Självklart var de måna om att du skulle känna att du hade gjort en stor prestation. De gör verkligen sitt jobb de där. Och tur det, för annars hade väl många av oss som inte har vågat att ta varken sprutor eller annat gått och knäckt oss fullständigt!

*asg*

=)! Egentligen så måste jag ju krypa till korset nu... jag tycker att det är skitsamma hur man får barn och förstår inte duktighetssyndrom. En mamma som har fött med kejsarsnitt eller som har adopterat ett barn är inte mindre mamma än en som har fött vaginalt. Men jag här helt övertygad om att de bemöts som om de vore det!!

Det borde inte vara några som helst duktighetsprinciper när det gäller att föda barn eller hantera smärta eller något som helst annat. Det är såå tramsigt att det ena skall vara bättre än det andra. Huvudskaken måste vara att barnet kommer in i tillvaron oavsett hur...?