Jag var också så där rädd i början av min första graviditet och visste inte att man kunde få hjälp. För mig blev det visserligen bättre av att läsa på om förlossningen. Kan verkligen rekommendera boken 'Att föda' av Gudrun Abascal. Men vill också råda dig till att tidigt nämna för din barnmorska att du är rädd och behöver prata med någon om rädslan. Och får du inte hjälp då, stå på dig, du har rätt till det!
Jag vill bara lägga till att det här med rädsla styrs inte av förnuft... man behöver erkänna sin känsla och sätta ord på det man känner...
Ja, du har rätt i det, man kan läsa på och det blir inte som man tänkt sig. Så blev det för mig... jag hoppade nämligen över kapitlet om igångsättning och för mig blev det aktuellt pga för lite fostervatten. Och jag kände mig så j-a arg över att ingen hade förberett mig på just det! Men just den boken hjålpte mig med rädslan i ett tidigare skede.
Jag upptäckte under den första förlossningen att jag inte är bra på att tackla smärta, jag behöver smärtlindring och mycket peppning. Och den här andra gången vågar jag be om det. Man är absolut inte sämre för att man föder med full smärtlindring!
Stora Gosan skrev 2007-09-07 20:32:33 följande:
Stora Gosan: I början klarade jag mig med TENS och senare med lustgas. När det inte längre funkade ringde de på narkosläkare för att jag skulle få epidural. Den läkaren var just då upptagen så jag skulle få vänta lite. Då började lillans hjärta slå fortare (tecken på stress) och de tog beslut om kejsarsnitt.
även om det var smärtsamt och jobbigt känner jag mig nu inte räddare utan mer säker på vilken hjälp jag vill ha inför kommande förlossning. Och om det kan hjälpa mig kommer jag be om epidural även denna gång.
Jo, det finns många skräckberättelser, inte minst här på FL, och därför är det så viktigt att få prata med utbildad personal som kan ge proffessionella råd för just dig och det du behöver.
Stort lycka till med graviditeten, förlossningen och, inte att förglömma, det fina som kommer efteråt!