ramlade med min bebis

En olycka kan man varken råda över eller få ogjord, tur att han det verkade gått bra med er båda. Jag har både krockat (inte mitt fel) med ett spädbarn och varit en hårsmån från att tappa mitt andra barn (sköt barnvagnen med andra handen när babyn i famnen sprattlade till och jag hann slänga bak handen över axeln och fick tag i ena byxbenet). Det är fort gjort och ibland får man nog tacka sina skyddsänglar för det inte slutat illa.

Men det var ju en olycka! Inte är du någon dålig mamma för det, inte. Du gjorde ju dessutom ditt bästa för att skydda honom i fallet.

En av mina vänner ramlade raklång med sin dotter i famnen på Borås Djurpark förra sommaren. Dottern landade på henne så det gick bra men vännen fick ett fult blåmärke på låret. Hon glömde bort att bänken hon satt på satt fast i bordet med en liggande planka som man måste kliva över för att komma ut. Så nog händer det.

När min dotter var 1 månad så råkade hennes storebror (då 3 år) välta vagnen framåt ned för ett litet trappsteg, Det var hemskt. Där i vagnen stod min lilla flicka på huvudet å var aldeles blå... Ringde ambulans direkt å fick åka in för att kolla så allt var bra. Och det var bra som tur var! Hemskt var de iaf. En olycka händer så lätt!

När jag var liten tappade min mamma mig med huvudet först i betonggolvet i garage. Jag satt i vagen och hon råkade att glöma att spänna fast selen på mig (jag har en äldre bror som var i trotsålden). Jag vände mig om för att titta och vips så började jag att falla och min mamma hann inte få tag på mig. Och jag är (någorlunda) normal... tror jag... ibland... med lite god vilja...

Jag tänkte bara pigga upp er som tappat ert barn, ni mår nog sämre än vad barnet gjorde. En olycka kan drabba vem som helst! En olycka gör en inte automatiskt till en dålig förälder.
/Kattis

Det är natuligt att känna sig hemsk när en olycka händer. Jag snubblade på en utstående gatusten då jag bar på babyskyddet, som tur var var det bara jag som slog i marken. Dottern satt skyddad i sitt babyskydd och fick inte en skråma.

Värre var de då lillan trillade ned från skötbordet. Har hört så mycket om det och alltid tänk hur tusan man kan låta det hända...och så händer det som inte få hända. Jag står framför henne ca 10cm från skötbordet tappar blöjan och dum som jag är böjer jag mig ned för att ta upp den och vips ser jag henne "hoppa iväg" allt går i slowmotion känns det som, jag ser henne ramla men hinner inte grabba tag i henne. Allt gick bra med henne inte ens ett blåmärke men fy vad rädd jag blev, grät och kände mig hemsk, en hemsk och oansvarig mamma.

Min dotter fick en dörr i huvudet när hon åkte gåstol när hon var sju månader. Det var ett sådant där konstigt gångjärn som man bara klickar i, de hade lossnat. I vanliga fall brukar man märka att de lossnat av att dörren inte går att öppna eller stänga men de var inget sådant. Hon kom i full fart mot toalett dörren när den stod öppen när jag var där inne och plockade tvätt. Helt plötsligt rasade dörren och jag hann ej ta emot den Min lilla dotter svimmade av och jag tänkte nu dog min älskade dotter! Sen hörde jag ett vrålskrik! Det var så otäckt att höra men ändå så underbart för då visste jag att hon levde. Vi fick åka in till sjukhuset, hon hade fått en liten hjärnskakning så vi fick ligga kvar över natten, dom kollade henne varje timma. Sen efter 24 timmar fick vi åka hem, fanns inget fel på min dotter. Men varenda dörr är kollad här hemma och alla gånjärn är utbytta. Men svärmor som hade denna lägenhet innan oss visste att detta var löst, blev lite arg på henne varför hon inte sagt de tidigare då kanske detta inte hade hänt.
Men de sista man tror är att den dörr ska lossna.
Det jag vill säga är att saker händer, och allt kan man inte förutspå.
Barn är starkare än vad man tror och tål mer oxå äb vad man tror.

Åhhh! Ha inte dåligt samvete det är så lätt hänt en olycka.
Själv fick våran dotter stearin över hela huvudet.
Snabb som en vessla så var hon framme och drog tag i en ljusstake ovanför soffan.
Då kröp hon bara och vi satt bredvid men inte sjutton hann vi med när hon plötsligt bara ställde sig upp och rök tag i ljusstaken.
Inga men och inga ärr tack och lov men gud så rädd man blir.
Vi fick beröm av läkarna för att vi handlade rätt och snabbt i hela situationen.
(Själv hade jag kunnat sparka mig själv som inte räknade med att hon kunde ställa sig upp.)
Jag sprang i förväg in i duschen satte på vatten och sambin kom efter med dottern och gav henne till mig medans vi sprutade ljummen/småkallt vatten över henne/ mig.
Där stog vi tills stearinet var helt vitt.
Sen fick vi sitta på akuten och pilla stearin från våran sötnos.
Skrev och berättade det i en annan tråd där föräldrar berättat om alla sina olyckor och vilka känslor man fick med sin barn. 

jag hade också den där känslan att hon kommer att känna att jag känner mig osäker.
Men jag läste någonsatnas att man ska fortfarande le och prata som vanligt med babyn så känns det normalt för dom och din osäkerhet går över.
själv sjöng jag mycket för vår baby.
Så med detta vill jag säga att trots att du vart med om något hemskt så var inte rädd för att hålla och bära och krama om ditt barn.
Känslana du har nu går över...

Förstår att du känner så,men du är inte sämre mamma än någon annan.
Detta kunde du ju inte hjälpa,även om man önskar att man kunde...
...huvudsaken är att både du å din lille gosse blev oskadda!

Kram på dig och döm inte dig så hårt vännen,det blir bara värre då!

tur att det finns så underbara och stöttande människor här, har mest sett det motsatta tyvärr.
Känns skönt att vet att det finns fler som varit med om liknande (inte på ett elakt sätt) men att olyckor faktiskt händer även om man är försiktig.

Jag tror att det är just det som gör att man känner såååå dålig, man gör allt för att skydda sina barn - så är man själv "inblandad" när de råkar ut för en olycka. Man kan tyvärr inte skydda sina barn mot allt, olyckor kommer att ske man kan inte styra över det, man kan bara göra sitt bästaför att minimera risken.

Ja, jösses! Ingen är förskonad.
Min store kille ramlade ner från skötbordet när han var 8 månader trots att jag hade handen på honom. Lite löst, men ändå. Han fick fart på handduken han låg på och halkade bara iväg under handflatan på mig. Nu fick jag fatt i honom innan han for i golvet men gissa om jag var darrig efteråt. Kände mig helrutten.

För att inte tala om de gånger jag råkat slå hans huvud i biltaket, trampat på hans tår... En gång skulle jag rätta till mössan och samtidigt vände han på huvudet varpå han fick min pekfingernagel i ögat. Det bor en klant i alla föräldrar, mer eller mindre.

Du mår ju redan tillräckligt dålig,,,så givetvis vill vi att du skall må bra igen !
Skulle aldrig kunna döma ngn,olyckor händer så lätt tyvärr....njut nu av lillkillen
å va rädda om vrandra,kram!

när ja va på sjukhuset me min son kom en familj som stod o väntade på sin tur plötsigt ser ja hur mamman tappar taget om deras lilla dotter högst 1månad barnet far rakt i baken med huvudet före.. bebisen skrek så mycket, men som tur va var de ju på ett sjukhus så de kom läkare o sjuksköterkor ditekt o tog in lilla barnet sen när ja var inne me min son såg ja mamman bara bröt ihop. pappan fick vara med inne i undersökningrummet. men de gick nog bra, men visst de va hemskt o se. framför allt höra de pinande skriket.

men som sagt kladra dig inte för det, en olycka kan ju hända de lovar ja..

min lillayster nu 22år men då 3år min mamma skulle knäppa hennes cykelhjälm och råkade fastna med halsen i knäppet. än idag har hon ett litet märke kvar..