Alla vänner har försvunnit efter vi har fått barn!

Så är det oss också.. Dom kanske blir rädda eller tror att man inte kan göra lika mycket med barn. Undra bara hur det ska bli när vi får vårat andra barn. Ska som radera oss från telefonboken då eller?!

Jag har en son på 9 månader, och de är precis samma här , men jag träffar ändå mina vänner så ofta de går, men dom har ju annat för sig som kanske inte är så passande för barn för mina vänner går ju fortfarande ut och äter och ut och umgås och dricker och sånt precis som jag också va innan jag fick barn, så är de ju när man skaffar barn, man är inte lika rolig som innan =) Man får helt enkelt skaffa sig "mamma" vänner också sen träffa sina gamla vänner så ofta de finns tid:)

Har en mammagrupp som jag umgås med 1-2 ggr per vecka, men kan inte låta bli att tänka på de gamla "vännerna". känner mig så sviken bara!

Ja jag är snart trebarns mamma och 26 år gammal. Alla mina kompisar försvann när första barnet föddes. Jag har dock fått nya kompisar som också har barn

jag förstår hur du känner det, fast åt andra hållet...
De flesta av mina gammla vänner har fått barn men inte jag, och det verkar som att jag inte är värd att umgås med. En av dom sa till och med att nu kan vi ju inte vara så nära vänner längre för vi har ju inget gemensamt längre.....
Men jag förstår hur det känns...inte kul alls. Förstår inte varför folk(både med och utan barn) ska krångla så....

har de precis likadant..eller hade ska ja kanske säga.. jag har flyttat ifrån min gamla hemstad..
Nu ringer folk å gnäller för att jag aldrig åker hem å träffar dem..
"Varför kommer du inte hit/varför är du aldrig här längre" låter de hela samtalen igenom..
Jag har åkt ner ett antal gånger sen vi flyttade ifrån nu i januari..
Men INGEN av dem kan ens tänka sig å åka hit men JAG ska ta Min son sitta på ett tåg i 12 timmar för att DE ska bli nöjda?
ÖÖÖHHH nej I DON'T THINK SOOO!

Nej, det fattar inte jag heller.
Visst, det är klart det finns hinder förumgänge då och då,
men ofta går det ju om man bara har viljan!

men jag tror de blir så när man får barn, antar att du är den första i din gemenskap som fått barn?? Jag är den andra i min gemenskap men när min vän fick barn så blev de samma sak mellan oss, jag träffade henne när jag hade tid , jag jobbade sen kanske jag gick ner på stan , fika m.m... på helgerna festa ja eller gick ut och åt...Självklart så ville jag träffa henne och hennes lilla flicka, menb de fanns lixom inte tid för de fanns så mycke annat jag ville göra...Men när jag själv fick barn så blev de samma med mej så jag förstår folk som inte har barn att dom fortfarande har massa annat för sig, men i dag nä rjag har barn så umgås jag med min "mamma" kompis som va den första som fick barn...De här verkar väldigt kladdigt nu kanske och osammanfattande , de känns så i allafall:) Hoppas de går att läsa i allafall:)

Men, vad trist!
Den situationen har inte vi upplevt. Vi var rätt sena med barn så de vi umgås med hann före. Barnen är en naturlig del av vårt umgånge med våra vänner och det har inte förändrats så väldigt mycket sedan tidigare. Man kan ju börja fundera över vad det är för "vänner" som dumpar en när det kommer barn med i bilden...

jag blev förbannad för det var så många som slutade ringa under grav..Sedan när sonen föddes ja DÅ kom alla soringandes å skulle komma titta å hålla å passa å allt va fan de nu va!