Prematur på neo i HBG?

Hej! Vi låg i Helsingborg i 5½ vecka i mars-april i år, fast först låg vi på iva i Lund, vår lilla är född i 28+4 och vägde 1228 gram. Vilka hade ni som kontaktpersoner? Vi hade Maj-britt och Annika N. Fast min favorit var Eva-li, vilken underbar människa! Har bara fina minnen från vår tid där, hur känner du? Är du med i Prematurföreningen? Det är vi, men har inte hunnit med mer än picnic'en i somras. Vi får höras mera, kul att prata med nån härifrån!

Hej igen! Ja, visst var det en härlig stämning på avdelningen. Jag trivdes jättebra och grät faktist en skvätt när det var dax att åka hem. Hade ni hemsjukvård sen? Det hade vi i 4 veckor, verkligen en bra idé! En liten mjuklandning hemma.

Bor ni inne i Helsingborg, eller? Vi bor utanför Munka-Ljungby, men det går fort att ta sig in till sjukhuset som tur är. Alva blev dålig förra helgen, så vi fick åka in och blev inlagda över natten. Hon blev jätteslö och fick tungt att andas, men det gick fort över som tur var. Märker att jag är mkt "hönsigare" med Alva än Elin. Men å andra sidan har hon nästan aldrig varit sjuk.

Hur gammal är din kille nu? Och hur mår han? Alva blev ett halvår förra helgen och är en pigg o vaken tjej, trots sin tuffa start. Hon och den andra tvillingen hade det ju jobbigt redan i magen och då var det Alva som var svagast.Vi känner ändå en sån tacksamhet att vi fick iaf ett barn, det hjälper mycket när man har en sämre dag.

Jag berättar mera om prematurföreningen nästa gång, Alva har tröttnat på att sitta här. Kram

Hej på er!
Här är en till HBGare!
Moa är född i v 27, hon är född i Lund och vi låg på NeoIVA i 3 1/2 vecka, efter det låg i 7 veckor i HBG! Vi hade Anette W som kontaktperson, helt underbar!
Var ni kvar när Tord var läkare, vilkenunderbar doktor! Moa är 2 år nu, så det är ett tag sedan, men man minns det som igår!
Moa är även hjärtopererad och ljmuskbråck opererad!
Ibland saknar vi neo fortfarande, alla var så himla goa o pigga! Utan dom hade man inte orkat.
Vi går fortfarande på kontroll hos hjärtdoktorn, Rein. Annars är hon helt frisk!
Kul att se fler från Neo HBG!

Det började med ett kärl i hjärtat - ductus - den stängdes inte när hon föddes, så hon klara inte av att syresätta sig. Så man öppnade upp och stängde det kärlet med metall klips
När man höll på med alla kontroller, upptäckte man även hål i ena väggen, men det är inte så stor, och kommer antagligen att växa ihop!

Det fanns så mkt personal, vi låg ju där rätt länge, så man lärde känna alla! Man vet att man är i bra händer om det skulle hända igen!

Hej!!! Kul med en till i vår lilla grupp, välkommen :o)

Vi ska faktist till dr.Rein om två veckor, Alvas ductus var inte helt stängd när hon kollades sist. Och om ytterligare två veckor ska vi på återbesök till dr. Leif Thorbjörnsson på Neo. Konstigt nog längtar jag lite, alla är så härliga så det ska bli kul att se dom igen. Hoppas att vi får komma på fler koller i framtiden, inte för att jag vill att hon ska vara sjuk, utan för att jag inte litar på min BVC-sköterska. Hon har ingen aning om vad det innebär att ha ett barn som kom till världen i v 28. Känner ni oxå så?

Kul att höra att ni bygger hus, Stotchie! Vi står i tomtkö, men det går ju så himla långsamt i Ängelholms kommun. Vad bygger ni för hus? Vi kollar oss omkring för att veta vad vi vill ha den dagen det blir dags.

Ha det bra så länge, kram!

Rein är jätteduktig, vi har träffat han mkt. Vi ska dit i oktober faktiskt!
Min tös är ju opererad för detta, så skulle det komma till det för din tjej, så berättar jag gärna mer!
Vi avslutade våra kontroller när Moa var 1 1/2 år, då var alla kollar så bra att vi blev "satta på fri fot"
Vi hade då Ann Forsberg, oxå jättebra!
Jag kommer ihåg din känsla att man längtade till besöken, man kände sig så hemma där o ompysslad, framför allt trygg!
Var går du på BVC? Vi gick på Råå, min BVC var jättebra! Man får byta det vet du väl? Trots att det är ett annat område tex.!

Lustigt att ni båda bygger hus, för det har vi gjort, bott där i ett år nu, ett LB hus!

hoppsan, prematurer i Hbg ! Jag har varit där två gånger, nu senast för ett år sen när lillkillen kom till världen i v 29. Han blev mkt bra omhändertagen, fast jag kunde känna att jag som förälder blev lite bortglömd. Jag tror det berodde på att vi redan varit där två år tidigare. Vi kunde liksom rutiner o sånt redan från början. Men rädslan och oron var ju där ändå eftersom han var så mkt tidigare än storasyster. De andra som lillkillen delade rum med var förstabarnet och deras föräldrar fick mer stöd och hjälp av personalen än vad vi fick. Det var först när vi kom till hemsjukvården som även JAG fick stöd o hjälp. De var helt underbara tycker jag.

Jag har gått till alla återbesöken med en klump i magen för nästan varje gång har de hittat något fel på honom. Men visst känns det tryggt o skönt att de alltid finns där och att man kan ringa dom närsomhelst om vad som helst. Jag vet inte vad vi ska göra den dan vi bli utsparkade, fast det lär nog dröja ett tag till.