• Anonym (Hönsmamma)

    Flaskmata är väl MIN uppgift!

    Att amma var min största önskan, men det funkade ej. I två månader slet jag men gav sedan upp. Väldigt jobbigt. Jag mår fortfarande illa och önskar för allt i världen att mitt barn fick närhet vid bröstet. Det enda särskilda band en mamma har till sitt barn är ju bröstet. Nu när vi kör med flaska så retar jag mig på hur många som inte tänker sig för utan hela tiden vill mata henne. Jag tänkte nog inte själv på det förrän jag fick barn.. I början brydde det mig inte mycket, men nu när banden blir allt starkare till barnet så känns det som att det är närmsta amningen jag kan komma. Det har blivit viktigt att hon får känna att jag fortfarande är hennes mamma och ger henne maten som innan. Visst, ibland kan andra få mata och pappa får ju mata henne. Men det känns så tråkigt att folk rycker och sliter i henne för att mata. De tar för givet. Svärmor frågar inte ens utan när vi är där så bara tar hon över och ger henne flaskan. JAG kanske vill ha mitt barn tätt intill, hud mot hud och mata henne innan hon ska sova! Jag är för snäll för att påpeka det och känner mig fjantig. Vet att svärmor samt andra skulle förstå men eftersom jag inte brydde mig tidigare så känns det löjligt.. Känner nån mer igen sig i detta? Håller ni med mig? Hade man ammat så hade ingen annan kunnat mata, men helt plötsligt är det fritt fram då man skall ge flaskan!

  • Svar på tråden Flaskmata är väl MIN uppgift!
  • burtok

    Jag förstår hur du känner... så kännde jag med barn ett. Nu har vi fått barn två och det är flaska igen. Men nu tycker jag det är skönt att inte behöva mata jämnt... Även att vi träffar svärmor ofta så tycker jag det är ok att hon matar. Men som sagt med barn ett v ille jag inte det. Så det är olika hur man känner.... Jag har inget råd att ge tyvärr...

  • ahlcec

    Jag kände precis som du, det dröjde länge innan jag lät någon annan mata (utom henens pappa då såklart). Som du säger, hade jag ammat hade ju ingen annan matat liksom, och jag kände att eftersom vi inte hade den kontakten och det sättet att knyta an på, så var det viktigt att ingen annan var där och grejade.

    Såklart kan du ändra dig! Du behöver ju inte göra det till ett drama, säg bara helt lugnt att Nej, nu vill jag mata.

  • Anonym

    Känns det inte bra så tycker jag att du ska säga ifrån.
    Den här perioden kommer ju inte igen, och då ska du inte behöva missa det!

  • Mamisita

    Kan du inte prata med din svärmor hur du känner, att det känns viktigt för dig att få ge henne flaskan då du känner saknad av att amningen inte fungerade och att du vill ge den närheten som du saknar från amningen. Tror nog hon förstår, hon vet nog bara inte om att du känner som du känner.

    Vet själv hur jobbigt det kan vara när ammningen strular och det inte blev som man tänkt sig. Det är inte löjligt att känna som du känner, man känner oftast en stor besvikelse att det inte blev som man tänkt sig och kanske skuld för att man inte "lyckas" amma. Det viktigaste är ju trots allt att det känns bra för dig och bebisen, försök att inte tänka på "hur alla andra" tar/ser det. Lycka till! Kram

  • En glad tjej

    När jag inte kunde amma längre var jag glad att andra ville mata dottern, jag tog inte illa upp men dina nära måste respektera din önskan tycker jag!

  • Knytets

    det är synd när man känner att den enda chansen till närhet till sitt barn är genom att amma.
    Detta måste ju betyda att nrä du slutar amma(för man ammar ju bara ca 6-12 månader) så har du alltså inget nära band till ditt barn längre?

    Aming är att mata sitt barn och det är precis som att mata med flaskan, fast som du säger, med flaska så finns möjligheten att andra ska kunna mata.
    Självklart finns det ett band som skapas vid matning, men det är ju oavsett om man använder flaska eller amning som matmetod. Det blir en mysig stund för barnet och den som matar och jag hoppas att du vill att ditt barn ska få stark kontakt med andra än dig själv?

    Det bästa för barnet är ju att ha ett större kontaktverk än enbart mamman, detta inkluderar pappan, far- och morföräldrar och andra som man har nära sig i livet.
    När det gäller uppfostring av sina barn anser jag att man inte har rätten att vara självisk, man ska sätta barnet i första rummet och därmed så innebär det att barnet ska kunna skapa förhållanden med andra utöver mamman, och det bandet skapas naturligt i och med matningen.

    Har faktikst ingen förståelse till varför man vill neka barnet en chans att få en större bas av bekanstkaper. Det rimmar dåligt med att vara förälder att försöka snuva barnet på vänskapsband enbart för att man själv blir lite svartsjuk och känner sig mindre värd som förälder.

    När vi flaskmatade var det naturligt att både pappan till barnen skulle hjälpa till samt att våra föräldrar och våra vänner fick hjälpa till att mata när vi träffades. Det är ju faktikst en av fördelarna med att flaskmata, att fler blir involverade i ens barns liv tidigare.

    Så nej, jag håller inte med dig i ditt sätt att tänka, visst är det tråkigt när amningen inte fungerar men det är inte hela världen. Se de positiva fördelarna iställer för att se negativt på det. Och att bli svartsjuk på att någon annan får ett band till ditt barn är verkligen någonting du kanske skulle behöva jobba på?


    //Mamma till ♥Nathalie♥ och ♥Isabell♥
  • soffiplopp

    oj, detta har jag aldrig tänkt på...nu ska jag alltid tänka mig för! tack för att du fick min lampa att lysa!

  • Kokos Kajsa

    Säger som bajbybåm - prata med din svärmor. Orkar du inte det så be din man prata med henne. Jag är säker på att hon förstår.

    Lycka till!

  • Anonym

    får pappan mata då, för det var ett av det som jag såg som positivt med att flaskmata att pappan fick chans till att vara nära också.

Svar på tråden Flaskmata är väl MIN uppgift!