Pippil8, glömde säga det, men vad bra att du fick sällskap av Swe igår!
Kursen är en dag för nya frilansjournalister och handlar om upphovsrätt, försäkringar, konsten att ta betalt osv. Är ju inte helt ny, men det känns bra att få lite tips inför jobbstarten. Börjar i december.
Har just kommit på att sen får jag säga "när jag var hemma med Adam" och det känns lite hemskt, för så säger ju MIN mamma om oss, och hennes barn är ju jättegamla. Läskigt att den perioden så snart är över.
Usch, är lite upprörd just nu. A vaknade och E skulle försöka få honom att somna om. Men när han till sist grät och skrek och snyftade helt hysteriskt och inte blev lugnare gick jag in (dum mamma som lägger sig i) och E hade inte ens tagit upp honom utan tyckte att allt var helt OK. Jag fick helt ont i magen och fick ta upp honom, och han blev inte lugn förrän jag vyssjat honom ett tag och till sist ammade honom, fast att han ätit gröt ganska nyss
E tycker bara att jag är känsligare än han, men det är ju skillnad på skrik och skrik! Nu har "jag kommit överens" om att vi alltid ska ta upp honom om han är hysterisk, vilket jag tycker är helt självklart. Extra mycket så eftersom A inte alls brukar vara särskilt svår att få att somna på kvällarna och alltså inte behöver "läras", utan skriker han sådär så är det nåt som inte är som det ska.
Är det bara jag som är mesig? Jag vill verkligen inte vara en sån mamma som "vet bäst". Är ni alltid överens om hur mycket skrik som är ok?