Ni som har barn som aldrig får vredesutbrott...

Jag tror att det till stor del beror på temprament. Vår son är ganska lugn av sig och fram tills för någon månad sen fick han inte så värst mycket vredesutbrott. Nu har han helt plötsligt kommit in i trotsåldern eller vad man ska kalla det och då får vi vara med om en hel del. Men utbrotten är extremt korta varje gång - någon minut eller mindre. Och han är ganska lätt att avleda.

Temprament! Till allra största del i alla fall.

Sen är det klart att om det alltid blir om samma sak kanske man skulle överväga att titta på hur man själv beter sig.

För M blir allt "fel" och då hjälper inte mycket. Dessa situationer går inte att förebygga alls.

har en två-åring som fått många vredesutbrott under sommaren, men kanske ett el. två sen hon var tillbaka på dagis igen för 4 veckor sen.
Vår teori är att ju mer stimulerad hon är dessto mindre utbrott. Med tanke på vilken sommar vi haft, så var det ju vissa dagar som vi knappt kom utanför dörren för allt regn och då tröttnade hon fortare och blev arg för småsaker.
Nu när hon är på dagis och upplever och gör saker hela tiden så är hon mycket gladare när hon är hemma, även om hon är trött efter en dag på dagis.

Jag tror att det mestadels är en fråga om temperament men att man som förälder också kan lära sig att inte eskalera en "konflikt" genom att bekräfta barnets känsla. Ofta blir ju barn bara argare och argare för att visa vad det är de vill om de tror att föräldrarna inte förstått. Då kan det hjälpa att säga "jaha, du vill ha juice, jag förstår. Tyvärr är juicen slut"

I vissa perioder hjälper såklart detta inte ett smack men vanligtvis så är det en kommunikationshjälp. Jag har just nu en tvååring som det absolut inte går att stoppa. När han inte får som han vill blir han bindgalen och jag räknar med att det håller i sig under en period men att det lugnar ner sig av sig själv sedan. Han övar sig att känna efter vad det är han vill helt enkelt.

Jag tror det beror pa bade temperament och bemötande. Jag vet att min son blir galen när han inte känner sig förstadd. Han skulle tex
kunna tro att jag nekar honom apelsinsaft bara sadär eftersom han inte vet att vi inte har nagon hemma. Förklaringar är alltid viktigt, men ocksa att lyssna till vad han egentligen vill och försöker uttrycka. När jag inte har tid eller möjlighet att lyssna och ge honom uppmärksamhet sa att kommunikationen fungerar bra far han utbrott pa löpande band, men annars är han egentligen ganska lugn. Hos oss ligger för det mesta missförstand bakom utbrotten. Eller direkta förbud, det kan göra honom vansinnig när han inte far leka med borren tex. Även om jag förklarar hur länge jag vill att den är farlig.

Temperament. Men visst har bemötandet lite med det hela att göra. Märker ju själv vilken avgörande skillnad det kan göra beroende på hur jag bemöter min store kille.

Det beror på mestadels temperament. Temperamentet skulle ju också kunna vara ett arv från t ex. modern , som han iakttar och lär sig av.

Komisk läsning ibland på FL, när vissa mammor tror att det är deras fantastiska sätt att bemöta barnet som gör att de aldrig får utbrott.

Tillägger: sen är det ju förstås bra att bemöta sitt ilskna barn på ett lugnt sätt för att inte ytterligare trissa upp situationen.

Jag tror att det beror mest på temperamentet om barnen får vredesutbrott eller inte. Men jag tror även att man med rätt bemötande kan hjälpa barnen att hantera verdesutbrotten så att de blir kortare och färre. Vad som är rätt bemötande är nog olika från barn till barn.
Min 2-åring blir ofta väldigt arg just nu. Särskilt om det är något han inte kan. Jag hör ibland hysteriska skrik och att saker kastas på golvet när han leker själv på sitt rum. Om jag går in för att tex. hjälp att sätta en pusselbit på rätt ställe så blir det bara värre. Om jag inte visar mig så löser han det själv. Blir han arg för att det inte är något han får så försöker jag att lungt visa att det är helt okej att bli arg och att jag förstår det, men det blir ändå som mamma bestämt.
Jag tror att dessa vredesutbrott är en del av hans utveckling och därför inget jag försöker motarbeta, utan istället hjälpa honom att hantera ilskan.

Definitivt framför allt temperament, jag har en temperamentsfull dotter som snabbt hettar till och blir vred vid minsta motgång, men det går oftast snabbt över också. Eftersom jag själv har hett temperament vet jag precis hur hon känner det.

Men jag tror också att omgivningen har inflytande, och nu tänker jag inte framför allt på bemötande, utan andra saker. Barnen är ju som små svampar som suger upp allt de ser och hör och förstår så oändligt mycket mer än vi tror, även om de inte har språk för allt.

Jag märker på vår dotter att hon blir oroligare och får svårare humör när jag och min sambo har nån slags konflikt på gång - som händer ibland - och att hon är helt harmonisk när också vårt förhållande är det. Likaså blev hennes humör mycket jämnare när vi fick semester i somras och varvade ner. Även om hon älskar att vara på dagis antar jag att hon också behöver avstressade föräldrar med mer tid för henne.