WT-namn??????

Hej, jag heter Conny. Enligt många har jag ett white-trash namn. :)

heku: Som alltid är det kul för folk att tissla och tassla. Snacka lite skit. Peka och skratta lite.

I detta fallet är det folk som döper sina barn till populära namn, i de flesta fall iallafall.
Låt dessa människor ha sin trevliga människosyn ifred, alla är inte lika mycket värda för dem. White trash är som du själv säger, skräp, för vissa människor.
Påminner lite om en europeisk trend som gick på sent trettiotal i något land i söder.. :)

Skräp var väl kanske lite att ta i av mig.
Nog tror jag väl att det förekommer ett ganska stort förakt.

Exempelvis tycker många ur överklassen att arbetslösa och socialbidragstagare skall "ta sig i kragen". Har själv hört det sägas ett par gånger... Som om det skulle få utslagna och fattiga på fötter igen. Visst saknas initiativförmåga ibland, men det känns lite hårt.

Med ett sådant tankesätt följer ofta en tendens att se ner på folk från vissa samhällsklasser.
Jag skall inte kasta sten i glashus, jag suckar också lite lätt när jag är ute och handlar och stöter på en härlig familj med farsa med lastbilsförarmage, morsa med blonderat hår och tre-fyra snoriga och smutsiga barn. White trash brukar det kallas, men det är viktigt att tänka på att vi alla är lika värda. De gör inte som jag, och jag gör inte som dem.

Likaså suckar jag lite lätt och ler när man ser de typiska karriäristerna. Akademikerna, som de ofta kallar sig. Välutbildade med dyraste designerbågarna till glasögonen, och dyra kläder. Dyr och fin mat, för man måste unna sig lite av livets goda..

Huvudsaken är att alla är glada? Livets goda för den ena är ostbågar, för den andra är det 70% choklad.

Här sitter jag, Conny, i ett hus mitt ute på en åker. Kör Audi A4 och Volvo 940. Käkar helst spaghetti och köttfärssås. På kvällen är det godast med 70% choklad (haha, jo faktiskt) och en ISKALL Coca Cola.. Har ett arbetarjobb och ett mediajobb, samt högutbildade föräldrar.
Vet inte riktigt vilken kategori jag hamnar i, men någon kanske vill berätta? :)

Om man lägger undan WT-titeln blir det bättre menar du?
Hela white trash-begreppet bygger ju på förolämpande och hån av en "lägre stående" samhällsklass.

Självklart är olika namn populära i olika kretsar. Inte många svenskar döper sönerna till Muhammed. Inte många asiater döper sönerna till Sven-Johan.

Att "konstatera" vad som är white trash eller ej, är att med eller mindre direkt peka ut vad som är "fel" eller mindre värt.
Går inte riktigt att kalla någon för White Trash utan att vara förolämpande.

Jag ser inte många trådar om mellanklassnamn eller namn som är vanliga hos höginkomsttagare... :)

Jadå, det håller jag med dig om. Att säga emot det vore som att säga att jorden är platt.. :)
Så där är vi helt överens!

En liten katt: ta inte allt jag skriver helt bokstavligt, även om det kan vara lockande. :)

En liten katt skrev 2007-09-14 19:23:05 följande:

Det låter som att du gärna nappar på något jag skriver för att starta en liten ordfight. Tyvärr tänker jag inte göra dig till lags, trevlig helg. :)

En liten katt skrev 2007-09-14 19:27:18 följande:

Arrr.. om du nu tvunget måste bråka...

Jag suckar lite lätt åt klassiska stereotyper som white-trash familjerna och de snobbigare "akademikerna". Kalla dem vad man vill, vissa stereotyper finns alltid.
Iakttagelserna kommer från den tiden då jag jobbade i butik och satt mycket i kassan.

Vissa familjer köpte godis, läsk, glass, halv- och helfabrikat, hade ett koppel av smutsiga osnutna ungar som skulle fingra på allting. Här suckar jag för att de stereotypiskt hade noll koll på ungarna, och framstod som ganska sluskiga om sanningen skall fram.

På andra änden av klass-skalan återfann man de högutbildade. Stressade familjefäder som för en gångs skull tog med sig barnen till affären. Färsk pasta, dyraste parmaskinkan och tapas-tillbehör. Trendigt och fint, Gant-skjorta och dyra glasögon. Även här suckar jag lite, eftersom det i många fall var helt tyligt hur stark statusjakten var. Dyrt är fint, och ju dyrare desto bättre. Lyckan finns bakom nästa köp, nästa bil större TV.

Så visst suckar jag lite åt folk. Det gör jag för mig själv i min ensamhet, när jag ser något tråkigt i min omgivning. Det är trist när barn inte får den uppmärksamhet de förtjänar från föräldrarna, vilket i detta fallet var den gemensamma nämnaren.

Om du inte är nöjd med denna förklaringen utan vill fortsätta sidodiskussionen, kan du väl vara vänlig och skicka ett mail/PM istället. Tack och trevlig helg.

En liten katt skrev 2007-09-14 19:40:21 följande:

Du påstod att jag inte kan stå för vad jag skriver. Nog kan jag det.
Det är tråkigt med folk som faller in i tråkiga situationer, vare sig det är jakt på socialbidrag eller lyxbilar. I bägge fall syns många bortglömda barn. Det suckar jag lite uppgivet åt.

Att jag suckar åt folk är alltså ett bildligt uttryck. Hoppas du inser att jag inte går fram till fyrbarnsmorsan som köper ett paket Prince och andas djupt i ansiktet på henne. :)

God ramadan.

En liten katt skrev 2007-09-14 19:56:34 följande:

Det uppfattades onekligen som att du ville tjaffsa. Jag tar upp någonting bildligt som du tolkar bokstavligt i en mindre trevlig ton.

Nu börjar denna så kallade diskussionen bli otroligt tröttsam. Som jag tidigare skrev vill jag att du mailar mig om du vill fortsätta tjaffsa, annars kan du ju skriva något fyndigt i tråden så får du sista ordet. Jag är klar nu. :)

Haha, jag säger då det... Skall försöka återvända till ämnet då.

Tråkigt är det med hela white trash-syndromet. Samma personer som kallas white trash brukade väl mest kallas sluskar innan white trash-stämpeln kom till Sverige med Jerry Springer och allt sådant.
Tycker det låter lite trist, omedveten underklass låter inte mycket bättre. På något vis får jag vibbar till "untermensch", och det är inte alls några roliga vibbar.

En liten katt skrev 2007-09-14 20:30:40 följande:

Jag håller med dig, men sättet många talar om vissa samhällsgrupper är tråkiga, som om de vore - just som namnet antyder - skräp.

En liten katt skrev 2007-09-14 20:56:47 följande:

Jag vågar nästan påstå att arbetarklassen är allt annat än tråkig. De som är närmst jorden brukar ha roligast på sina fester.

Ju högre upp på den samhälleliga näringskedjan man vandrar, desto fler tvång och stelhet finns att hitta. Nobelmiddan? Tjo vad det var livat i holken i lördags.. ;)
Frack och liknande har ju sin charm, men ge mig en härlig fest med mycket öl, god mat och trevliga människor... så är jag nöjd!