spyfobi!!!!!

Åh finns det en sådan här tråd igen. Vad glad jag blir Alltid skönt att finna likasinnade. Jag känner mig iaf mindre udda då. Har givetvis magsjukefobi jag med.

Fröken på dotterns dagis sa " Man kan inte undvika magsjuka " och när jag bad dem meddela mig om något barn på avdelningen kräkts så jag kan hålla mitt barn hemma ett par dagar sa hon " Vi kan inte hålla på att ringa i ett. Vi kan försöka men lovar inget ". Åhh.. jag blir så arg. Det är ju hur mkt som helst man kan göra för att försöka undvika magsjukor.. Hennes inställning gillar jag ej. Och hur svårt är det att ringa mig och berätta att skiten går ? Då får de ju ett barn mindre att ta hand om ett par dagar, borde väl inte vara en nackdel för dem. Suck..

När det går hemma önskar jag att jag fick vara den som fick eländet först. Så jag slapp ångesten inför de andra som får det och 48 timmar efteråt. Men jag har inte varit magsjuk sedan jag var 12 år. För varje år som jag klarar mig blir skräcken liksom värre.

Min dotter på 2,5 år har gått på dagis sedan hon var 14 månader och har aldrig haft magsjuka ännu. Så det går att undvika. När det går på dagis har jag fixat annat arrangemang för dottern när jag jobbat i stället för att lämna henne där. Sedan har jag ringt en gång i veckan och hört mig för om det fortfarande är barn som är sjuka. Det har fungerat jättebra. Det är nu när jag bytt dagis till dottern som de är mer skeptiska. Men jag jobbar på att det ska fungera denna termin med.

Har två äldre barn på 8 och 10 år. De har inte min fobi men vet om den. Jag tror det är bra om man har äldre barn att vara öppen om sin fobi. Om de märker att mamma tycker det är obehagligt och man de inte vet varför kanske det blir läskigt för dem med ? Men jag vet inte. Jag har berättat för mina barn rätt odramatiskt att det är en fobi. De har småskrattat åt mig. " Men det går ju över så fort mamma och man får dricka cola och blåbärsoppa. Det är inte farligt. " säger de. Avundas verkligen deras inställning.

Jag tror inte det är någon fara. Jag har två äldre barn utan fobi. De brukar snarare skratta åt och min fobi och lura mig och säga att de kräkts när de inte har det och sedan säga " Skojade bara " och le stort åt min förskräckelse. Dottern går bara 15 timmar på dagis då pappa är arbetslös och att då ha henne hemma dessa 15 timmar tills magsjukor slutat gå känns inte så stort ändå. Vi brukar i stället ha jättekul hemma. Hon är för liten för att tänka sig annat än att hon är ledig helt enkelt.

Jag kan inte få min fobi att gå över men jag kan ta tillvara på de goda dagarna så gott jag kan. Jag kände obehag när jag fick veta att det går magsjuka på mitt ex jobb. Mitt ex kan få det och smitta våra söner som han har varannan vecka och sedan kommer hela min familj att bli sjuka. Kände ångesten komma smygande. Men den ska inte få ta över. Jag och min familj har suttit och ätit pizza i kväll. Vi njuter av en helg som börjat. Vi ska åka på en liten tågresa över dagen. Jag försöker ta dagen som den kommer, inte ta ut något i förskott. När man väl drabbas kommer ångesten tillräckligt. Nu är den ingen som är sjuk, så jag är glad för det. I dag är ju i dag.

Kan le åt min fobi i bland. Ett år var det provsmak på något på Coop forum. Barnen ville smaka. Det var mitt i vintern. Jag sa nej och sa att det är så många som andats på maten. Stackars barn. Numera kan jag själv provsmaka med glädje med. Jag kan köpa burgare på macdonalds mitt vintern och låna en offentlig toalett utan att tro att det ska leda till MS. Jag har kommit lite framåt. Men bara lite..

Jobbar föresten i vården och får stå ut med epidemier på jobbet. Jag valde det jobb jag har trots min fobi. Vägrade låta fobin bestämma mitt yrkesval.

Jobbar på min fobi varje vinter. Tänker på att efter jul blir dagarna ljusare..

Nej det går inte bra för mig om folk kräks av andra anledningar heller. Första gången det hände mig i jobbet. En man skulle kräkas och jag skulle hålla i hinken och stod intill. Tårarna var nära. Jag skakade inombords. Visade dock ingenting. Denna gången kom det inget. Mannen insåg sedan att han inte behövde hink.

Hur jag klarar att jobba i vården ? Ja i bland har jag undrat. Men det är ju inte särskilt ofta jag varit med om att vårdtagare kräkts. Det händer kanske någon gång per år att det går magsjukor på jobbet. Då har vårdtagarna kunnat göra DET på egen hand på toa med stängd dörr. Jag har varit öppen med min fobi på jobbet och kunnat byta bort den vårdtagaren som insjuknat av ms i bland. När jag väl gått in till någon sjuk har jag haft skyddskläder som gjort att vårdtagaren skrattat trots sitt elände. ( kanske jag gör en god gärning då ) Munskydd och rock samt handskar är ett måste hehe..

Skulle dock ha svårare att jobba på dagis. Beundrar alla som kan det.. 

Magsjukan smittar inte mkt innan den brutit ut. När du umgicks med vännerna var de ej sjuka. Så jag tycker du ska slappna av

I dag är jag rädd. Mina barn kom hem från pappa. De bor varannan vecka. Ja sönerna alltså. De berättade att pappa var magsjuk i torsdags. I dag tisdag kom de hem. Ingen har varit sjuk. Men nu i kväll åt lille sonen ingen middag och ligger redan i sin säng och mår illa. Kräks ej - ännu iaf. Jag är verkligen jätterädd nu.

Jag är så less på att leva med denna fobi. Alla höstar och vintrar förstörs ju i onödan. Tänk om man kunde få njuta av färgerna ute nu, av allt som ändras etc. Men inte då.. man går här och mår dåligt av en fobi i stället

Min son har somnat. Han har mått illa sedan kl 17 och har ännu inte kräkts. Han har huvudvärk och feber men inget annat har hänt. Han har inte aptit. Har inte ätit något bara druckit lite. Han är sjuk det kan jag se men inte i vad. Hoppas på influensa/förkylning eller liknande. Hoppas sömnen hjälper honom litet.

Min son kräktes i går vid 23. En enda gång. Innan dess hade han så ont i huvudet i flera timmar att han tillslut bara låg och kved. Han hade inte ont i magen alls. Bara huvudet. Han sov från kl 17 och vaknade till och grät och sov igen till och från. Efter att han varit på toa den gången försvann huvudvärken. Han somnade och sov resten av natten. Fick vara hemma från skolan idag. Har varit pigg och arg. arg för att han inte får gå ut och leka. Arg för att han måste hålla sig på sitt rum.  Ja jag är rädd för att hans syskon ska bli smittade. Så jag försöker separera på barnen så gott jag kan. ( ok jag vill inte heller bli smittad. Emetofob som jag är. ) Natten var lång för mig. Jag ville inte sova medan min son inte mådde bra. Jag satt i en fotölj och halvslumrade framför olika filmer hela natten.  En kompis till mig tyckte att min sons magsjuka låter som hon brukar vara när hon har migrän. Att det inte ska vara magsjuka är väl rent önsketänkande.

Det finns kognititv beteende terapi man kan gå på. Mer finns att läsa på SME forumet. Ett superbra forum som räddar mitt liv när jag har sjuka barn hemma.
sme.emetofobi.se/

Jag har fobi mot magsjuka men jag klarar inte heller av att se folk som är åksjuka eller fyllesjuka. Det triggar i gång min fobi med. Hur är det för er ?

Jo jag kan känna så med. Men ändå tycker jag att stressmagen fått mig att inte bli lika panikslagen vid illamående. Jag har lärt mig vad som hjälper mig. Ett varmt bad när jag mår riktigt illa av stress lindrar samt att bara äta skonkost ett litet tag.

Kom just hem från mitt jobb. Fick gå hem tidigare. Min son kräktes när han kom hem från skolan. Jag har skyndat hem. Han får inte ens behålla vatten. Jag har panik inombords. Två gånger samma vecka ? Sonen har precis tillfrisknat och de timmar har gått så att han blivit smittfri. Han kunde gå till skolan. Han kräktes sist tisdag kväll. Inget sedan. Han har mått jättebra och ätit och lekt. Varit som han brukar. Nu kräks han igen.. jag förstår inte `? Två ggr på samma vecka ? Hur kan det få vara så ?

Jag kan trösta med att jag inte alls kräkts vid någon förlossning. Kände inte ens illamående när sonen passerade spinae eller vad det heter. Ont hade jag.. men inget illamående. Så det är ju inte alls säkert att man kommer att må illa.

Jag tog upp min rädsla direkt på mvc när Leo skulle födas och det skrevs in i journalen. Superbra tyckte jag.

I mitt jobb har jag hört att handtvätt i kombination med handsprit ska vara säkert iaf. Det rekommenderas för oss. Jobbar i vården, hemtjänsten trots min fobi Jag tror starkt på alcogelen. Bra att smörja handtag, telefonlurar och allt som skiten sätter sig på när någon hemma blir sjuk. ( För att inte glömma spolknapp och kranar i kök och badrum. ) Med vanlig hantvätt med eller utan alcogel som kombination kommer man långt. Trots mitt jobbs epidemier och tre barn hemma hade ingen i vår familj vks förra året. ( Sådan tur lär vi inte ha  i år )

Nu har magsjukan börjat härja på dotterns dagis. De ringde mig och berättade. ( De vet om min fobi. ) Nu tror jag inte min dotter får vara på dagis för min del något mer före jul. Hennes  pappa är arbetslös så hon klarar sig bra hemma ändå. Känner mig som en usel mamma. Dottern älskar dagis och dagisfröknarna tycker att jag är jätteskum som behåller mitt barn hemma.

Vid inskolningen frågade dotterns inskolningsfröken om det var något särskilt jag hade på hjärtat angående dotterns dagar där hos dem. Jag passade på att berätta om min emetofobi och frågade om de kunde ringa mig om någon där blev magsjuk så jag kunde hålla dottern hemma. De lovade att försöka komma i håg att ringa, men gav mig inga garantier för att de skulle komma i håg varje gång. Det räcker dock för mig.

Särskilt förstående i övrigt för min fobi kan jag säga att de inte var. En fröken sa att " magsjuka får man vad man än gör . Du kan inte göra något. " Det tyckte jag var dumheter. För man kommer långt med handtvätt och hygien. Men jag sa inget. Om hon uppfyller sin bit är jag ändå nöjd. Och hon har ringt mig varje gång det varit någon som varit dålig. Så jag är nöjd.

På mina barns förskolor ( Mina två äldsta går ej dagis längre utan skolan i stället numera ) har magsjuka aldrig gått flera månader. Det brukar gå som värst kanske 5 veckor. Förra vintern var dottern borta så länge magsjukan gick på hennes avdelning samt när avdelningen som de slås i hop med på eftermiddagarna har epidemi. Om de andra avdelningarna har haft fall så får hon ändå gå. huvudsaken för mig är att den avdelning hon kommer att vistas på ej har det. ( Förra dagiset bestod av ett flertal avdelningar som ej låg så nära varandra. Nuvarande dagiset har två avdelningar som samarbetar. dessa går jag efter. ) Räknar med att dottern nu är hemma tills julledighet. Därefter brukar det vara nya friska tag. Mina stora barn har ju skolplikt, så där kan man bara uppmuntra barnen att tvätta händerna efter toabesök. ( vare sig det går magsjuka eller ej hehe )

Aktivering brukar inte vara ngt problem här heller. Dottern går normalt bara 15 timmar på dagis. Sönerna i skolan går inte fritids eller liknande. De ses alla hemma vid 13. Vi är ute en del och åker och hälsar på vänner etc.. vi isolerar oss inte helt från omvärlden Bara från dagiset.. Jag jobbar ofta kväll och helg vilket gör att jag hinner umgås hemma med barnen en del på veckorna med. Pappan är arbetslös.