spyfobi!!!!!

Lider med er alla men samtidigt känns det skönt att man inte är ensam som är så här.

Skaka av sig tvångstankarna, för mig känns det rätt långt borta, försöker också tänka positiva tankar när ingen i omgivningen är drabbad. Men så minsta lilla "rök" till att det skulle va magsjuka på g någonstans så är tankarna som bortblåsta... Eftersom att jag nu är hemma med ett litet syskon och sonen går 15 timmar är min plan liksom andras här, har jag sett, att hålla honom hemma när det går som värst med magsjukor. Säker kan man ju aldrig vara men det känns just nu inte som någon stor uppoffring bara jag slipper må så dåligt som jag gör då någon i familjen drabbas (även om jag själv i egentlig mening inte bli sjuk). Vi får hoppas på en snäll vinter...

Alveline, måste bara få fråga hur du gör för att kunna arbeta i vården? Eller går det "bra" för dig när folk kräks av annan anledning än magsjuka?

Alveline:
Jag måste säga att du gör det bra. Gick Bf på gymnasiet och praktiserade på dagis och så där, ruskigt jobbigt när någon blev sjuk. Blev inte förskollärare utan jobbar som lärare istället med äldre barn, visst skulle de kanske kunna kräkas i skolan men det har än aldrig hänt. Men om nån kommer in i arbetsrummet eller lärarrummet och lånar telefon för att ringa hem för att de är misstänkt ms så blir det ju givetvis jobbigt och jag tänker mycket på hygien och vilka dörrhandtag de tagit i osv (låter ju sjukt men vad ska man göra).

syrran:
känner igen mig i varje sak du skriver, har alltid haft den här skräcken, känner igen mig i allt med utlandsresor, sambo och sjuka barn osv. åker inte så gärna utomlands pga detta. men tyvärr lider jag mer av detta nu när jag har barn eftersom att risken hela tiden finns (fanns väl förr också) men den är ju mycket större nu, mamma tycker att jag ska söka hjälp på något sätt så att detta inte påverkar hela ens psyke... får ju ont i magen och lätt panik och sonen som är två typ biter på kundvagnshandtaget på affären eller nåt, tänk om det finns några magsjuke"baciller" där, kan ju vara andra sjukor men det gör inget det är ju magsjukan jag är rädd för. vet du eller någon annan vart man kan vända sig och om man kan bli hjälpt av nån slags terapi, jag tvivlar ju men måste kanske försöka då detta ju påverkar hela familjen och släkten iofs. fast jag tror inte att alla riktigt fattar, min man visste ju men förstod inte allvaret förrän vår son blev sjuk första gången. huva, och nu är det vinter...

Sen tänkte jag fråga en sak, är det så att vi med extrem rädsla på något sätt kan få oss själva att inte spy? Förrförra februari så var jag dålig med alla magsjukesymtom och mådde väldigt illa i en vecka, det satt ju i sen också men mycket mindre, men jag spydde aldrig, var det då magsjuka? Är man sjuk längre om man inte spyr utan att allt måste gå igenom kroppen?

Jag gick bf på gymnasiet men kände under min praktik att jag inte riktigt ville jobba med så små barn samt att det ju är stor risk att drabbas av magsjuka. Utb. mig till lärare i högre årskurser men får ju panik och nån elev ska komma och låna telefonen för att de mår illa och vill bli hämtade... det händer ju även att de stora barnen blir sjuka men inte så ofta. Då kan ju jag sen bli väldigt irriterad om samma barn är på skolan igen dagen efter men det får man ju försöka att inte visa...

Har haft samma tankar inför förlossningen, inte varit rädd för smärtan utan för att spy och ville därför inte heller ta lustgas. Vid min första förl. mådde jag lite illa just då det satte igång men det var nog mest nervösillamående, typ att nu kör dte igång och man visste inte vad som väntade men sen gick det över när det väl rullade på och jag mådde inte alls dåligt, absolut inte "spyillamående". Sen fick de mig att pröva lustgasen bara pyttelite i början och det gick ju bra så jag vågade använda den och det var vad jag använde och jag är glad att de fick mig att pröva för det funkade. Men jag hade också sagt till min bm att jag hade detta "problem" men det kändes inte som om att det var något de tog så stor notis om, men lyckligtvis gick det ju bra med båda mina barn.

Men alla ni som är här och försökt få hjälp med fobin vad har ni gjort???

IOrlover, känner igen mig precis, om det nu kan vara någon tröst, så här då det blir vinter så börjar jag typ inbilla mig att alla barn som ser lite ledsna och hängiga ut ju kan ha viruset...

Ja givet att vi vill ha en ny även om vi alla hatar ämnet mer än allt annat är det skönt att läsa och skriva ibland iaf.

Är det någon som vet om magdropparna är bra att ta även om barnet dricker välling två ggr om dagen (tänkte att det stod att välling redan innehåller bakterierna, men det kanske inte är i lika stor mängd)

Komma på öppna förskolan dagen efter att man varit sjuk, jag tror jag blir tokig... jag skulle nog nästan ha ifrågasatt det (vet att man kanske inte ska och skulle säkert känt mig lite dum sen men vad f-n, jag fattar inte hur dom tänker)

Läser här ibland men försöker inte kika in för mycket, det finns nog många saker som gör en påmind om denna hemska sjukdom iaf. Är hemma, fl med minsta sonen så nu har jag haft hemma den stora från dagis ett par dagar för de har misstänkt att det finns magsjuka där. Undrar hur det sk gå sen då vi båda ska jobba, blir ju svårt att hålla hemma barnen i förebyggande syfte då....

Har frågat förr, men finns det någon bevisad effekt av att äta semopers magdroppar, alltså att man står emot magsjuka bättre???