spyfobi!!!!!

Hej! Här är också en med spyfobi. har inte spytt på 20 år och är så jäkla rädd för att min son skall bli magsjuk. Han är 9 mån och har kräkts två kaskadkräkningar när han hade en halsinfektion. Han kräktes över min axel, gissa om jag var livrädd för att det skulle vara magsjuka. Under förlossningen hade jag bara 40 % lustgas pga rädslan för att spy. Kände att jag mådde illa precis när huvudet var vid spinae men jag höll tillbaka.

Jag började på KBT när min son var 3 månader. Det gick ut på att jag ksulle utsätta mig för successivt för det jag var rädd för. Det värsta jag vet är att bli smittad av magsjuka och kräkas. Näst värst är att hjälpa någon annan att kräkas som är magsjuk, därefter att torka upp kräks, gå på offentlig toalett där nån just kräkts osv. Terapeuten tyckte att jag skulle utsätta mig för detta successivt under 10 veckor. Jag hoppade av för jag ville inte riskera att bli smittad och i sin tur smitta min son so mjag ammade. Kändes inte som riktigt rätt tidpunkt att genomgå denna kbt. Dessutom, hur fasen gör man för att bli smittad av magsjuka? Går man till en isolerad avdelning på sjukhus som har vinterkräksjuka eller??????

Zasata --> Jag tror jag skrev tidigare i tråden att jag gick på KBT på Psykologiska institutionen i Göteborg för 100 kr gången. Det är elever under utbildning som leder sessionerna. De söker ofta "objekt" för behandling av olika fobier...
Men jag slutade, då jag insåg att jag omöjligtvis kunde utsätta mig för allt det som hon tyckte att jag skulle; typ gå på offentlig toalett där nån precis har kräkts, hjälpa en person att kräkas osv....jag listade upp 10 grejer med spy som jag hatade, så tanken var att jag succeissivt skulle utsätta mig för detta. Men med en 3 månaders son som jag hade då, så insåg jag att tidpunkten var illa vald. Att so msista mål bli smittad av magsjuka och kräkas kändes inte riktigt aktuellt...jag menar, då får ju min son det också...hur roligt är det?

Bellanbus --> Hur gick din KBT till?

Ang hur ens fobi har uppkommit.... Ni som är känsliga LÄS INTE:

..... så tror jag att min fobi uppkom när jag var ungefär 5-6 år då min bror (1,5 år äldre) hade magsjuka och kräktes. Jag förstod aldrig riktigt då vad det var mer än att han var sjuk. Sen under kvällen så minns jag så väl att jag vred och vände mig i fotöljen i v-rummet och såg på cirkus. Sen när mamma sa att jag måste lägga mig och hon skulle förbereda tandborstning så la jag mig på rygg på min säng och sen fick jag plötsligt hela munnen full med spy och spydde ner hela vår skotskrutiga heltäckningsmatta i hallen.... Oerhört traumatiskt för mig. Under de närmaste 7 åren fram till jag var 13 år var jag hypernervös för att spy. Jag trodde jag var illamående varje natt och sprang in till mamam och pappa jämt och trodde jag skulle spy. Mamma var nådigt trött på mitt beteende. Jag stod ibland utomhus i svinkyla i nattlinne och jacka och tittade på stjärnor mitt i natten när jag tyckte att jag mådde illa...bara för att avleda illamåendekänslan. Kylan fick mig att få frossa och jag kunde på så sätt sluta tänka på illamående. Till slut blev jag så trött att jag var tvungen att gå in och lägga mig. Då somnade jag och jag spydde givetvis inte. Inte förrän jag var 13 år och vaknade en natt av att jag VERKLIGEN mådde illa. FÖrst DÅ kunde jag känna skillnaden på riktigt illamående och mina tidigare inbillade illamåenden. Återigen in till mamma och pappa och den natten spydde jag en gång i mammas säng och sen ytterligare en gång på toa, sen var jag bra. Jag minns att det inte var kul alls, men det gick så satans fort andra gången och sen mådde jag bra. Sen dess har jag inte spytt (är nu 31 år).

Trodde jag inte ksulle klara förlossningen. Var mest rädd för att spy. Smärtan brydde jag mig inte om. Tog lite lustgas (40 % lustgas, resten syre), men tror helt klart jg andades fel, för jag vågade inte andas in tillräckligt länge utan tog bort masken med rädsla för att jag skulle spy. När huvudet tog i Spinae så mådde jag lite illa, men jag höll tillbaka och spydde inte.

I lördags skulle vi ha min bror och två barn på lunch här hemma. Tur var väl det att vi ändrade dag, för hela familjen hade magsjuka från i måndags (brorsans sambo blev sjuk då) och till fredagen (då lilltjejen i familjen blev dålig).....Konstigt nog meddelade de inte mig alls om detta, utan lunchen blev inställd pga att vi hade andra planer den lördagen. Tycker gott de kunde avbokat lunchen redan på onsdagen då halva familjen var däckade....Inte kul. Lilltjejen gick till dagis på fredagen, vilket jag tycker var VANSINNIGT att släppa iväg henne dit även fast hon var frisk på morgonen. Men det kan väl även en idiot räkna ut att även hon kommer att bli sjuk om resten av familjen varit däckade hela veckan. Mkt riktigt så spydde hon ner dagisfröken ....hur roligt är det för resten av barnfamiljerna som har sina barn där???? Jag hade blivit fly förbannad om jag hade haft barn på det dagiset och fått reda på detta. Varför håller man inte henne hemma när det är fredag? Ingen annan vill väl bli sjuka. Nä, usch, ajg hatar sånt!

zasata --> varför skulle han vara magsjuk? Mår han illa då?

zasata --> Jag tror inte du är magsjuk. Varför skulle du vara det? Jag tror bara du har arbetat upp en oro som gör att du får ont i magen. Sån är nämligen jag. Jag hoppas du inte tror att jag förringar dina känslor, för jag är precis likadan. Jag försöker bara stilla din oro. Din sambo är inte magsjuk och det var ju oron om han skulle vara magsjuk som fått dig att må dåligt. Nu när du vet att han itne är magsjuk så kan du slappna av.

Stor kram från mig!

igår var min bror och hans son och dotter hemma hos oss. Idag spydde tydligen dottern....fasen också. Idag var vi hemma hos min mamma och då var min bror och sonen också där. Nu är jag LIVRÄDD för att jag, min sambo eller vår son blivit smittad igår när hon var här hos oss eller att min bror eller hans son bär på viruset och kommer insjukna och sen blir vi smittade...Fasen, jag kommer inte kunna somna inatt........

vad tror ni....hur stor är risken att jag kommer smittas av brorsans dotter?

Ja, jag är verkligen livrädd. Jag känner mig illamående hela tiden. Vågar inte lägga mig, tänk om jag spyr i natt. Min mamma tycker jag är helt störd i huvudet. Blev inte så rolig middag hemma hos mamma idag...jag hariofs inte varit direkt utsatt för hennes smitta. Undra om det börjar smitta när själva kräkningen kommer eller om man kan bli smittad även INNAN det bryter ut......

När tror ni att jag kan andas ut den här gången?

Min bror och hans familj hade magsjuka hela förra helgen. Det började förra onsdagen då bror och hans sambo spydde, sen spydde sonen och sen på fredagen spydde dottern. På lördagen (förra lördagen) skulle de kommit på lunch hos oss.....tur att de inte kom....sen flyttade vi lunchen till nu igår och så spyr hon idag......fasen, jag kommer aldrig komma över den här jäkla fobin. Jag hoppas verkligen att min son inte blir sjuk eller jag helelr förstås eller sambon. Jag brukar tänka att det borde vara okej när det gått i vart fall 48 timmar.....så det innebär att jag får vänta ytterligare ett dygn till....

zasata --> jag träffade hela familjen igår. Då var alla friska. Idag spydde dottern. Idag träffade jag bror och sonen, dottern var hemma med sin mamma. Så risken finns ju att min bror eller sonen har fått dotterns virus.......

jag har alltså inte träffat dottern sedan hon spyttt. hon har hittills tydlige bara spytt en gång vad jag vet....men det är aldrig nån i min familj somsäger sanningen när det gäller kräkningar, då de vet att jag är så känslig......vilket gör mig ännu argare.

zasata --> OM jag hade vetat om att hon spydde så hade jag INTE gått till middagen. Detta fick jag reda på först när jag kom dit....då är det lite svårt att gå hem igen. Tycker det är så dåligt att de inte berättar detta innan så vi kan få välja själva om vi vill riskera att bli smittade, i synnerhet när man har en 11månaders....

det jobbiga är att jag skall jobba imorogn för första gången sen förlossningen. Inte så kul att vara på jobbet och börja må illa. Nä, jag hoppas inte att smittorisken är så himla stor. Men jag hoppas verkligen inte at min bror och sonen blir magsjuka, för DÅ kommer jag bli orolig......

Jag hade förstått att det var nåt mysko om de inte hade sagt något.....min familj är som sagt väldigt hemlighetsfulla när det gäller spy och magsjukor....de blir som sagt arga på mig när jag börjar med min ångest...

Wavva --> nä, jag höll mig på behörigt avstånd från min bror och sonen. Fast jag undvek dem ju inte så klart, men inga kramar. Igår kramade jag dock allihopa såklart, för då visste jag ju inte att dottern skulle kräkas idag.

Jag vet inte om jag är immun. Jag har inte kräktes sen jag var 13 år och jag är 31 år nu. Innan dess kräktes jag när jag var 6 år. Har inte fått nån vinterkräksjuka eller magsjuka ännu som sagt, men det kommer säkert nu när jag har barn. Jag kan bara hoppas att jag är immun. Min sambo fick kräksjukan förra vintern och han kräktes säkert 7-8 ggr den natten. Jag låg i ett annat rum och bodde hos mamma de två nästkommande dagarna. Mamma har sagt att hon inte kommer att "ta emot" mig nästa gång det händer, för hon tycker jag är vuxen nu och måste hantera detta på ett vuxet sätt..... Jag blev iallafall inte magsjuk som tur är. Jag minns förra vintern så mådde jag hur illa som helst, vet inte varifrån det kom, men jag var helt grön i ansiktet och det vattnades i munnen hela tiden. Jag lyckades hålla mig, men det var jobbigt på jobbet och jag var helt okontaktbar då jag bara tänkte på illamåendet. Men det gick över efter lång stund...jobbig bussresa hem från borås til göteborg. Inte roligt att åka buss heller. Om jag ijnte minns fel så mådde jag bättre efter att jag gått på toa och gjort nr 2...brukar räcka för mig, sen mår jag bättre....konstigt nog.
 

zasata --> Tror du inte att du mår illa av allt mitt snack om illamående och kräkningar? Så kan nämligen jag vara....inbillar mig alltså....

Jag mår inte illa nu, jag är istället hungrig. Kunde inte äta så mkt hemam hos mamma och nu är jag hungrig. Vill helst inte äta något med risk för att det kommer upp igen...fast som sagt, jag är inte illamående än....

Min största skräck är att vakna upp mitt i natten av att jag mår illa. Varför är det alltid nattetid detta hemska kommer? (iallafall nsätan alltid...)

nä, nu får jag nog avrunda här om jag skall orka jobba imorgon. Hoppas på att jag är frisk då.

kram och godnatt!

Ahhhhhh, en liten kille på öppna förskolan kräktes i omklädesrummet idag!!!! Nu är jag livrädd för att Viggo får det och sen jag.......

Buus85 --> Nä, jag har inte kräkts på 18 år och min son (1 år) har inte haft magsjuka förutom diarrer i två omgångar. Så jag hoppas på att jag inte får det....men ångesten finns där ändå....