Kan man få attraktion att försvinna?

Ja, du tar orden ur min mun!

Fast här är det min granne och jag som har en otroligt laddad relation, ingen av oss vill dock göra nånting, även fast vi båda får, men vi är för rädda om vår vänskap.
Kan bli så otroligt förbannad på mig själv för att jag känner en sån stark attraktion.
Så jag är otroligt nyfiken på om du får några svar! Hur bryter man det här?

Blir ju också väldigt svårt då man inte kan undvika personen ifråga...

Fast det där med grannen låter ju idealiskt , jag menar om ni nu får. Det blir inte mer komplicerat än man gör det. Antingen kanske ni upptäcker att ni vill leva med varandra eller så får du en ovanligt trevlig kk, eller?

Åh, jag vet precis vad du går igenom. Det är så frustrerande! På mitt jobb har till och med andra personer kommenterat att jag och min kollega verkar väldigt attraherade av varandra.

Yepp, vi är båda gifta på var sitt håll förstås.

För mig har det blivit bättre av att undvika honom. Under semestern nu i somras var det mycket bättre. Jag kunde ägna all min energi (och lust) åt min man, utan knäppa fantasier om Den Andre i bakhuvudet.

Så antingen får du aktivt undvika honom eller så får du göra som du själv säger och försöka agera på det. Kanske hjälper det. Eller så gör det bara saken värre. Svårt att förutspå.

Kan relatera till det här också. Har precis inlett en relation men är fortfarande farligt attraherad av en annan kille, och han av mig. Vet att det inte blir nåt mer, men får verkligen kämpa med att hålla fingrarna borta när jag träffar honom. Det är så jobbigt!!

För att hålla dig lite uppdaterad verkar det mest luta åt trevlig kk för tillfället...

Anonym (nyfiken) skrev 2007-09-17 14:22:53 följande:

Åh, attans! Det vore trevligt.

Har varit med om det... var attraherad av en kille som verkligen var Förbjuden i säkert 7-8 år. I början märkte jag ingenting tillbaka men sedan kom det mer och mer och till slut blev det precis som ni beskriver.... ända tills det inte gick längre och vi hade sex. Flera gånger. Inledde ett supersuperhemligt förhållande. Sedan plötsligt - efter förhållandet (där vi kunde vara ensamna kanske en gång var tredje vecka högst) varat i några månader så försvann attraktionen! Jag tycker fortfarande att han ser bra ut och så men det känns inte alls på samma sätt mer. Så det går att komma över, undrar bara hur det hade gått för oss ifall vi inte hade gjort något sexuellt, om det hade gått då eller inte.

Men det måste ju gå att bryta på nåt sätt...

Försök att fundera över "varför" du är så attraherad av honom, skriv en plus/minus lista, försök att få fram något om honom som han gjort/gör som du verkligen avskyr eller ogillar och påminn dig om det varje gång du ser honom.

Tänk på att han faktiskt skulle vara/är! otrogen mot sin fru!!! Hur hade du känt dig i hennes situation. Tänk dig att din man går där på jobbet varje dag och dreglar över nån snygg singelbrutta, hur skulle du känna dig? Det är ju inte direkt någon bra sida hos honom! Bestäm dig helt enkelt för att du hatar män som är otrogna mot sina fruar. Tänk dig barnen när de får reda på att han varit otrogen mot deras mamma och förstört hela deras barndom, sånt kan du väl inte vilja vara del av eller tolerera?!

Om inget hjälper, släng dig i armarna på någon (helst flera) andra och bara släpp lös fantasin. Det är ju inte förbjudet med One Night Stands...

Lycka till!

Anonym (ack) skrev 2007-09-17 16:09:38 följande:

Ja, igår kväll blev jag så trött på att bara sitta här och vänta på att nåt ska hända, så jag skrev följande sms:

Jag har hört att massage och sex är ett utmärkt sätt att bota migrän på, men eftersom det är så tråkigt själv tänkte jag att du skulle hjälpa mig med det. Ska vi ta din säng eller min?

Jag fick väl kanske inte det gensvar jag hade tänkt mig, inget vilt passionerat sex alltså, men det berodde nog mest på att kl. var ett på natten innan jag väl tordes skicka iväg meddelandet, och han skulle upp och jobba kl. 5. Vi pratade dock väldigt länge och nu känns det bara bra... Nu har jag liksom gjort mitt, tagit första steget, han vet var jag står, så nu är det upp till honom att komma på något bra (och det ska vara RIKTIGT bra) sätt att ragga upp mig på.

Sorry om jag lånar din tråd lite här TS, jag hoppas du kan förlåta en medsyster som lider med dig om nätterna!

Tack för alla svar!
Nyfiken, det är helt ok, jag blir lite avis bara . Hoppas att du har vilt sex just nu .
Idag var det som vanligt. Han sökte mitt sällskap hela tiden (vi kan tyvärr inte undvika varandra) och såg mig i ögonen med den där mörka intensiva blicken som gör mig knäsvag.
Jag tror att kollegerna märker laddningen mellan oss också, den är nog rätt uppenbar. Ibland blir jag förvånad över hur öppen han är med att stå för nära och skämta flörtigt med mig.
Det hjälper lite att tänka på vilken låg moral han har med fru därhemma och allt men samtidigt verkar de ha en dålig relation. Jag tror inte att han är lycklig med henne. Han ler aldrig när han pratar med henne, nämner henne knappt och när jag såg dem tillsammans fanns det liksom ingen värme. De såg knappt på varandra, tog inte i varandra, så t.o.m. en annan person undrade över deras relation inför mig.
Det är ingen ursäkt men det gör hans beteende mer begripligt. Han lever upp lite när jag kommer och eftersom han flörtar snyggt och diskret så gör han ju egentligen inget fel.
Det är bara plågsamt för mig. Jag vill verkligen inte bli förälskad i honom, det vore hemskt men om det fortsätter såhär vet man ju inte var det slutar.
Fast jag tänker inte göra något med honom så länge han lever i en relation, även om han skulle ta första steget, så jag får nog aldrig veta om det hade hjälpt att slita av honom kläderna .
Du har nog rätt om att trösta sig med andra, nyfiken: "Det only way to get over someone is to get under someone." Dåligt, jag vet, men rätt kul ändå .

Ha ha vilken svengelska, jag menade förstås "THE only way..." Ja ja, det är måndag och jag är frustrerad .