Vill du veta allt?

Man bör berätta allt tycker jag men åldersanpassat så klart. En treåring behöver och vill väl oftast inte veta så mycket annat än att biomamman inte kunde behålla barnet fast hon så gärna ville. Vi har fått rådet att inte svara mer än barnet frågar efter och verkligen lyssna till vad de faktiskt frågar. Då tror jag det automatiskt blir åldersanpassat.

Det fascinerar mig att folk nästan alltid frågar om vår sons (som vi inte ens hämtat än) biologiska föräldrar, verkligen, bland det första de säger?! Konstigt att folk inte förstår hur personligt detta är. Tyvärr frågar även adopterade/adoptivföräldrar och vi har bestämt att den lilla info som finns är vår sons att bestämma över.
Människor utanför den inre cirkeln så att säga svarar jag: "I Kina är det olagligt att överge sina barn så barnen är hittebarn" medan släkt och vänner får hela harangen om att vi tycker det är personligt och att vår son själv får avgöra när han blir vuxen vilka som ska ta del av det.

Fast jag kan nog tycka det kan vara lite kränkande att alla i barnets omgivning vet att barnet är hittebarn utom barnet själv. För små barn kan ju inte förstå det och knappast vara insatta i Kinas ett-barns-politik liksom :)

Överhuvudtaget tycker jag nog att det inte är så mycket att gå omkring och snacka om, jag menar, varför ska grannen, tjejen i kassan på Ica och min mans kusins bästa kompis tjej veta något alls om vår pojkes bakgrund? Jag menar inte att vara rabiat men jag tycker liksom inte de har med de att göra, lika lite som de har med vårt sexliv att göra (relaterar till frågor om varför vi adopterar där folk ibland tycks tycka de har rätt till att veta hur/om våra underliv fungerar).

Nej, jag kör på att det är privat och att det är vår sons beslut om han vill berätta längre fram. Och för honom gäller ålders relaterad information. När det gäller ett litet barn tycker jag man kan uttrycka det som att "Mamma och pappa i Kina kunde inte ta hand om dig" hellre än "Du är hittebarn" men det är ju en smaksak.