sviken, alltid besviken!

Hej och förlåt för att jag hoppar in i tråden. Jag vill börja berätta att jag emellertid inte är adopterad men har dock en mamma som bara har riktat sin uppmärksamhet åt en enda sak i livet och det är min pappa. Han har alltid varit det stora barnet i vår familj och någon uppmärksamhet åt barnen (vi är tre stycken) har dessvärre inte getts, varken från mamma eller pappas sida. Det har varit fruktansvärt jobbigt, särskilt de gånger som jag verkligen behövt min mamma lite extra, såsom när jag fått mina upprepade missfall m.m. Inte en enda gång har hon ringt och förhört sig om hur jag mår efter missfallen och skrapningarna osv. Nu kommer jag kanske utanför ämnet lite. Vad jag vill ha sagt är att jag har fått jobba väldigt mycket med att lära mig att min egen mamma inte har något större intresse av oss "barn". Jag kan inte påverka andra människor och inte heller få dem att agera och engagera sig på så sätt som jag önskar. Den enda jag kan ändra på är mig själv. Jag försöker tänka att min mamma har gjort så gott hon har kunnat och hon orkar tydligen inte mer. Jag är dock lyckligt lottad då jag numera har en fantastisk svärmor som alltid ställer upp i vått och torrt. Vill också tillägga att min syster har ett barn och min mamma har inte heller något intresse av honom, sorgligt men sant.

Julifru; Jag tycker det är helt fantastiskt att du ger så mycket kärlek och uppmärksamhet till dina barn =). Fortsätt med det. Tids nog kommer de säga ifrån om det blir för mycket.

Stor kram!!!