Vår jämthundstik skulle få valpar för några år sedan och det är helt "husses hund". Jag och hon kommer inte så bra överrens, men eftersom jag var sjukskrivn visste vi ju att jag definitivt skulle vara hemma när det blev dags. Kvällen och natten innan började hon andas tungt, bäddade, ville desperat att jag skulle sitta med henne, inte sambon utan jag. Kändes skönt. Hon flämtade hemskt ett tag men lugnade ner sig mot morgonen. Vi gick ut och kissade och när vi kom in kände vi (hunden och jag) att det var dags, hon började vanka runt och jag satt och andades med. Hade plockat fram allt man skulle ha, papper och penna, våg, skumtvättlappar, telefon, en liten sax för att märka valparna ja, allt annat smått och gott. Den första valpen försökte hon klia ut genom att gnugga rumpan i golvet. (Som de gör när de har mask.) Men jag fick henne att lägga sig ner. Det gick ganska fort, måste jag säga. När valpen kom, brydde hon sig inte om den så jag fick klippa upp fostersäcken och tvätta av honom. Sen blev tiken lite intresserad och slickade honom, åt upp efterbörden och la sig ner. När de resterande fyra valparna kom plockade jag undan valparna så hon inte skulle lägga sig på dem eller klämma dem på annat sätt. Vägde dem då när hon var upptagen med att krysta. Efter 1,5 timme var det klart och hon ville ut och kissa. Det var svart/röd/brunt. Gjorde en undersökning av valparna så gott man kan och resten av dagen och kvällen fick de vara för sig själva. Hade låst dörren och sagt till alla vi kände att de inte fick komma de närmsta dagarna. Hade aldrig varit med förut och det var jättehäftigt. Det var så lugnt och harmoniskt. Alla valparna klarade sig bra och även om tiken slutade bry sig om dem ganska tidigt, klev vår strävhåriga taxhane in som plastpappa och klarade av dem perfekt. I efterhand stolt över vår insats och tiken och jag kommer bättre överrens. Lycka till, glöm inte be alla ni känner om tidningar. perfekt att ha i valplådan lite längre fram, men det går en hel del.
