Hur kan det bli så?
Har en bonus på 4 år. Han har börjat blivit lite trotsig. Men nu till det hela, inte mot oss här hemma mer än normalt. Barn är ju barn, lyssnar efter man sagt samma sak ett antal gånger men det går in efter 3 gånger =) han kan vara lite truskt i korken ibland när han talar till en, inte många ggr här hemma. Men det händer att han testar ibland.
Men nu till saken när han är hos sin farmor och farfar så blir han mycket värre! Speciellt mot sin farmor är han dum i sin talan, tilltalar på ett dumt sätt. Inte orden han säger men på det sättet han säger det. Höjjer rösten, kan skrika till oftast. Och han slår sin farfar, men man märker att det är på skoj för bonusen, men går lite överstyr. Att han blir så till sig! Och ska visa att han med är tuff och stark. För så behandlar de honom. Skojbråkar, skojslåss. (som jag INTE tycker är okej, jag tycker inte att man ska skojslåss) Och de tycker inte alltid att det är kul att bonusen ska slå på de så fort han vill ha deras uppmärksamhet. Men jag menar, de gör ju så med han!
Och där känns det dumt att då komma in och säga till bonusen att inte slå till de! eftersom de gör så mot honom när de busar med honom. de verkar inte förstå att få honom att sluta slå, så måste de ju även sluta skojslåss med honom. För då kommer han tillslut att inte tycka det är så kul.
Inte många gånger han har "slagit" till mig. Han kan drämma till en på rumpan, men han ser på mig att jag tycker inte det är kul. Jag skojslåss ALDRIG med honom. Men däremot kittlar vi varandra, som jag anser är okej =) Och det resulterar till att han nästan aldrig gör så mot mig.
Hans farmor daltar gärna med honom. och är väldigt lam i sina tillsägningar om hon säger nått åt honom förhuvudtaget. De gör annan mat åt honom om han säger att han inte tycker om den mat de gör. INTE okej tycker jag! Man äts det som läggs fram.
Han är hos oss varannan vecka och kan träffa sin farmor och farfar en dag då den veckan han är hos oss!
Hur ska vi göra för att han ska bete sig bättre när han är hos sin farmor och farfar? Vi gör inte mer än att säga till honom när vi alla är. Men ibland så är han ju själv med de, och då måste de väll lära sig att säga till honom?
Är det fel av mig att be de sluta skojslåss med honom!? Eller är det fel tänkt av mig.
Jag blir lite irreterad över detta, för att de sa idag att han har blivit kaxig osv.
Men jag anser inte själv när bara vi är här hemma, så anser jag honom inte kaxig. Men kan självklart säga att han blir det när vi träffar de! Testar gränserna mer då.
Borde inte även de kräva respekt av honom? De kan ju inte överlåta all "uppfostran" på oss, när han nu ibland bara är med de. Borde inte de lära sig att säga till? och inte rulla röda mattan för honom!