Go Fika

ser att jag har lite svårt med språket... på i... ja ja...

Men vilken lätt dygn det måste varit, att inte behöva byta en enda blöja!

Luke har ju varit torr på natten sen i början på maj, då han blev helt torr på dagen. Vi gav honom ingen kvällsvälling och då slutade han kissa på natten. Jag var ganska säker på att han skulle bli sängvätare, eftersom jag har många i min familj och Lukes blöja vägde alltid 5kg (när han fortfarande fick kvällsvälling).
Men igår natt... Han gick upp klockan 1 för att kissa, men lyckades inte riktigt hålla sig hela vägen. På tröskeln (ca 20 cm från toastolen) tömmer han blåsan. MAAAAAMMA! Jag kissar på golvet!!! *helt förstörd*
Så fram med Ajaxen mitt i natten. Det gör inget, gubben. Medan jag skurar golvet la sig Luke på badrumsmattan och somnade om.

Usch, läskigt när de slår sig i munnen. Det kommer ju som sagt så jäkla mycket blod, och ser oftast mycket värre ut än det är. Sommaren då Alexis föddes (då Luke var ca 1½) slog han sig i munnen säkert 1 ggr i veckan, med blodsprut. Tack och lov läker det fort i munnen!

8.4kg! Luke vägde 8.7 på 1-årskontrollen... Men han är ju inte direkt lång heller... *hehe*

Marie:
Men oj! Vilka otursbarn!
Flickan jag och Nanny tog hand om sprang in i en glasdörr (trodde den var öppen) och fick en brun framtand. Den drog de ut när hon var 4 år. Så hon var tandlös länge innan hennes vuxentänder kom...

Marie:
Mjo, första gluggen är ju alltid kul, men inte vid 3 års ålder... Jag vet att Julie, som vi var au pair åt, såg ju genast så mycket äldre ut när de dragit ut hennes frsamtand. Hon var i alla fall glad att hon kunde äta majskolvar igen.

Idag var det smått kaosigt på dagis...
Sjuka pedagoger och dessutom är tanken att vår grupp bara ska ha en pedagog fram till 9:45. De flesta har ju kommit vid 9, så i 45 minuter ska hon vara själv. Funkar väl ok på sommaren eller inne... men ute på hal backe. Det var ett konstant gråtandes från någon liten. De större barnen (2½ år och upp) var ju ok, men de små... och det var vantar som åkte av (drogs av), lite knuff och skuff, barn som blev lämnade utan vantar helt, ja allmänt "bara inte bra"... och en pedagog på det.
Agatons fröken var också själv tror jag, och stod med 3 barnvagnar som hon försökte hålla i gung samtidigt.
Vi föräldrar som kunde stanna en liten stund gjorde ju det och assisterade i vanthämtning, vantpåtagning, skopåtagning, upp och hoppa hjälp, osv.
För första gången var Alexis lite klängig. Hon grät inte, men stod och lutade sig mot mitt ben. Men när gråten slutat runtom (den gjorde faktiskt det en kort stund) tog jag tillfället i akt och sa hej då och Alexis gick snällt till fröken, trots att det inte var "hennes" fröken (hon VAB:ar).

Hugo Hugo Hugo! Vad är det för fasoner att sova hela natten redan??!!

Alexis sov faktiskt hela natten i sin stora säng i natt. Hon har ju sovit hela nätter ganska länge, men i sin spjälsäng i vårt rum. Men de sista kvällarna har vi försökt natta barnen samtidigt i deras gemensamma rum. Jag sitter mellan sängarna och läser en saga och de ligger i varsin säng. Sagan är ju på Lukes nivå, men Alexis låtsas i alla fall att hon hänger med och igår pekade och "pratade" hon massor om Mamma Mu och Kråkan.
Sedan när sagan är slut sätter jag på godnatt-musiken och Luke släcker lampan. Vissa kvällar har Alexis farit runt och t.ex. glatt satt sig upp och skrikit "Hej!" som om vi inte setts på flera dagar. Oftast slutar det med att hon knallar in till pappa och då nattar han henne i spjälsängen.
Men igår somnade hon i sin stora säng (andra kvällen i rad). Första kvällen vaknade hon runt 1 och stod helt plötsligt i hallen. Men inatt sov hon till 6 i sin säng... sen in till oss och dricka välling, för att sedan behöva bli väckt klockan 8:40!!!

Vi får se om det här håller i sig! Då kanske vi kan göra oss av med spälisen???

Mia:
Usch vad jobbigt! Jag tyvärr inga personliga erfarenheter av foglossning, eller råd. Men kan du inte ringa bm och fråga? Säkert är det någon som går över snart, men det kanske vore skönt att få det bekräftat? Vad vet jag...
Och du, att man känner sig skyldig för att man blir irriterad och kort med sina barn ibland, det går aldrig över. Du gör så gott du kan och mer än så kan ingen begära av en förälder tycker jag! Hanna vet och känner utan tvivel hur älskad hon är, så det är nog mest du som påverkas av "de låga stunderna"!

*kramar*

Idag tog vi bussen hem från Eivors (tillsammans med Hanna & Rickard) och vi höll fan på att mista liven... Kanske lite överdrivet av mig, men vilken jävla idiot till busschaufför!
För det första körde han i en jädrans fart fram till busshållsplatsen på stationen. Vi kliver på, och tuffa som vi är, sitter vi ju längst bak.
Sedan missar busschauffören en hållplats, så folk får skrika åt honom att stanna. Efter det kör han vidare i samma racerfart och jag antar (jag såg inte vad som hände) att det var barn/fotgängare vid pulkabacken, för han ställer sig på bromsen. Jag och Alexis far av våra säten. Luke och Hanna står redan på golvet och Luke som har ett säte framför sig blir nog mest chockad (men börjar fråga efter pappa). Hanna stackarn hade en sån där liten halvvägg framför sig. Vi satt precis vid bakdörren, så hon slog näsan i den.
Alexis och Hanna skriker i högan sky, Luke vill ha pappa. Busschauffören mumlade något i högtalaren, som vi givetvis inte hörde... duh... Men resten av resan körde han i normal takt.
Luke tyckte busschauffören behövde köpa ett körkort...

Alltså, Hanna slog näsan i väggen vid bakdörren... hon slog inte näsan i bakdörren.

Vi hade behövt dig, Nanny, för du hade väl gett busschaffören några väl valda ord?