V.V.S.-tråden -Våga Vägra Skov! Tråd nummer 9!

Hej!
Jag är ganska ny här på familjeliv och upptäckte precis den här tråden. Jag har Crohn's sedan 10 år tillbaka och har inte haft så grava problem förutom innan det blev utrett vad jag hade och så på sistone. Jag fick barn nu i somras och blev jättesnabbt väldigt dålig efter det, fick bli inlagd 3 veckor efter förlossningen. Eftersom jag inte alls varit så dålig under dessa 10 år, kortare kortisonkurer har hjälpt på direkten, så var det en ganska stor shock att plötsligt bli så dålig, speciellt med en nyfödd som skulle ammas. Jag blev iallafall lite bättre, sedan blev jag sämre igen och sedan blev det bättre och nu börjar jag känna mig rätt normal, tänkte bli av med kortisonet lagom till jul. Jag undrar om det är någon som varit med om något liknande efter en förlossning? Ärligt talat tyckte jag att det var väldigt otäckt att bli så sjuk när man samtidigt hade den lilla att tänka på (samt två syskon) och det känns som om jag forfarande inte återhämtat mig känslomässigt från alltihop.

Jag har ju fått tre barn och har varit förskonad från svåra Crohnsanfall efter de två första förlossningarna så var inte alls beredd på att bli så sjuk. Det var också så att det inte alls kändes som ett Crohnsanfall till att börja med utan mer allmän sjukdomskänsla med febertoppar och stark frossa på nätterna och man misstänkte först urinvägsinfektion och sedan livmoderinflammation och sedan när jag blev alltför dålig blev jag inlagd och fick genomgå diverse udersökningar och då visade det ju sig att det var Crohns som spökade. Det som var jobbigt var att det kändes som om inte kortisonet, som alltid hjälpt väldigt fort innan, plötsligt inte hjälpte, men det gjorde det ju till slut fast det tog ett par månader och fick "starta om" medicineringen ett par gånger. Jag har även varit tvungen att gå genom 9 penicillinkurer sedan slutet av augusti. Sedan hade jag dåliga järnvärden efter förlossningen, ca 90, det har jag heller aldrig haft innan.

I allafall, kombinationen av allt detta och så förlossningshormoner och rubbad sömn och dygnsrytm kändes oerhört påfrestande. Läkarna tyckte absolut att jag kunde amma men det slutade jag med efter två månader när den lilla fick sin andra svampinfektion och gick från att ha varit en väldigt orolig bebis till att bli jättelugn, kan ju inte ha varit bra att amma med alla dessa meciciner och dessutom nattlig frossa och täta toabesök. Jag gjorde inget annat än drack hela tiden för att inte få vätskebrist. Usch vad det var hemskt ett tag.

MaddeK81 - det kan säkert var nyttigt att träffa en psykolog om man varit väldigt dålig, det är ju traumatiskt, själv fick jag ett tag för mig att jag skulle dö. Nu tycker jag inte att jag behöver prata med en psykolog men jag kan förstå om andra gör det.

Hej Nallatalla,
Jag har tagot asacol, kortison och diverse penicillinkurer samt järntabletter. Sedan började jag med imurel men då kände jag mig sämre så det slutade jag med fast det visade sig då plötsligt att jag hade amöbadysenteri som en extra bonus så det var nog inte imurel som jag hade problem med.

Det är verkligen bra att det finns sådana här forum så man kan läsa om andras erfarenheter. Verkar vara väldigt många som har blivit tvungna att operera sig.

Hej Fairyfloss,

Jag har också varit dålig under graviditeterna men har repat mig under de tre sista månaderna då jag känt mig i toppform. Jag har aldrig hört talas om colifoam. Man kan ju tydligen ta både prednison och asacol när man är gravid men jag har lyckats undvika det genom sträng diet när jag varit dålig, men blir man för dålig måste man ju få behandling. Problemet kan ju också vara att hitta en läkare som är kunnig inom både gastro - och barnafödande. Jag bor också utomlands och här där jag bor är det inte så vanligt med Crohns. Vilken månad är du gravid i nu?