Tvåspråkiga barns språkutveckling

Hej!

Jag är själv tvåspråkigt uppfostrad (engelsk-svensk)och har två barn som blir tvåspråkiga (svenska-holländska). Mina föräldrar är svenska, men mamma pratade bra engelska och det var ju det språk hon pratade också mest med grannar, och mammor till lekkompisar och när vi var ute, så jag utgick på något vis ifrån att mammor pratar engelska och pappor pratar svenska (fast det var bra konstigt att vissa andra pappor ändå pratade engelska...) Pappa hade en svensk/amerikansk accent på sin engelska och jag tyckte det lät som rotvälska. Mamma däremot pratade ju engelska OCH svenska, men för mig var engelska det starkare språket och jag ville hellre prata det med mamma. Senare flyttade vi till Sverige, och då fick jag tjurighetsryck ("Nu bor vi i Sverige och här pratar man svenska") och vägrade prata engelska under en lång tid. Det tog ett par månader - ett halvår ungefär innan jag pratade så pass bra svenska att jag inte blandade in engelska hela tiden ("Mamma, kan jag helpa dej att pila potejtis?")

Mina barn, 3,5 år och 2 år gamla har precis också flyttat från Holland till Sverige. Den äldsta är lite blyg och har därför en lite långsammare språkutveckling än den lilla, och utvecklingen sker i stora trappsteg. I början blandade hon språken, med övervikt för holländskan. Idag är svenskan starkare och hon blandar knappt alls, bara vissa ord. Det är också lite förvirrande med ord som liknar varandra på de båda språken, men inte är desamma (samma sak för mej när jag var liten - det rörde till det mycket för mej och fascinerade mej). Hon är väldigt språkmedveten nu och tycker att det är hur spännande som helst med andra språk också, och försökte sist härma en grupp polacker som pratade vid ett bord bredvid på kafeet.
Tvååringen har en väldigt jämn språkutveckling, som liksom smyger sig på. Hon är duktig på att ta upp ord från båda språken samtidigt och börjar redan skilja på hur hon pratar med mamma och hur hon pratar med pappa. Det är också kul att hon har insett att djuren säger olika saker på de olika språken också.

Oj, glömde visst...

Jag har sett några andra nämna Svenska Mammor - och jag vill också slå ett slag för det.
Liknande kompisnätverk kan du få genom SWEA och inte att förglömma - Svenska Kyrkan i Utlandet. Alla sätt är bra utom de tråkiga! Se till att stärka språket genom att göra det mödan värt att lära sig. Ett språk med hög status och med många anledningar att prata det gör att man vill lära sig det. Att ha svenska kompisar är ett sätt, att gå på svenskspråkiga aktiviteter, att se svensk tv/film, läsa svenska tidningar, böcker etc är ett. Att ha tät kontakt via telefon och live med Sverige och svenskar...

Oh, vad kul att ni faktiskt har en svensk timme om dagen!! Vi försökte det ett tag när vi bodde i Holland, men det funkade aldrig (vi var för trötta efter jobbet, vi glömde, etc etc).
Hur gör ni då? Och hur gör ni för att inte förfalla i de gamla vanorna under just den timmen? Känns det aldrig konstigt?

Vi lärde känna varandra "på holländska" och har väldigt svårt att byta språk, även fast vi nu bor i Sverige. Min man ville däremot väldigt gärna lära sig svenska, inte minst när det kom barn in i bilden, och gav sig den på det. Han har aldrig gått någon kurs, utan är självlärd. Han gav sig på att läsa böcker (Harry Potter på både svenska och holländska, parallellt)och lärde sig grunderna så. Det hjälpte också att han var väldigt nyfiken när jag pratade (svenska) i telefon med kompisar och han hörde att jag skvallrade om honom ;) Svenska DVD-filmer med svensk textning är ett annat gyllene knep. Han bestämde sig också för att på något sätt bli tvungen att använda svenskan (eftersom vår svenska timme inte funkade), och bestämde sig för att börja i Svenska Kyrkans kör i Rotterdam. Vi är inte heller värst kyrkliga av oss, men det är rätt skönt med SKUT, för det blir inte så religiöst där - det är snarare en rätt öppen gemenskap med lite kyrkliga förtecken sådär, utan att det tränger sig på.
Sedan dess har min man nästan uteslutande läst svenska böcker, för han vill hela tiden bli bättre på svenska. Nuförtiden så pratar vi faktiskt svenska då och då, och blandar lite. När vi väntade barn i Holland blev det förresten väldigt viktigt för mej att värna om deras svenska rötter också, och vi skaffade oss en massa svenska kompisar (barnfamiljer) - det visade sig vara väldigt kul för min man också, för då fick han ännu mer chans att öva sin svenska.

Jag har också varit lite orolig för det där med att blanda, eftersom alla hela tiden säger "en förälder - ett språk". Men min egen mamma bytte ju språk hela tiden, utan att jag blev värst förvirrad. Och jag har dessutom hört att det är blandning i en och samma mening man ska undvika, för att det ger motstridiga signaler till barnen. Språket består ju utav både ord och satsbyggnad och de hör ihop - och därför är det bättre för barn att höra språket i helheter, och inte som lösryckta ord. M a o - blanda inte! Men säger man hela meningar så får man ju hela konstruktionen också.
Våra barn verkar inte reagera på att vi ibland byter språk. För det mesta är vi konsekventa, men bland folk så kan det vara både enklare och mer artigt att faktiskt prata "fel" språk med barnen. Jag tror snarast att det kan vara att ge barnen det i bagaget när man använder vilket språk.

Hej igen!
Jag lägger mej i brytningsdiskussionen också Det är inte nödvändigtvis sant att man lär sig båda språken utan brytning. Där det ena språket blir svagare så finns en chans att man också får en brytning på det språket. Då språken är mer jämbördiga så får man i princip aldrig en brytning. Det finns ju t o m fall där någon kan sägas vara "latent" tvåspråkig, men inte kan prata språket ändå. Om det ena språket är svagare så kan man få en accent på det språket, men man kan också märka det på satsbyggnad och grammatik och ordförråd.

Maggan: Är lite avis på att eran svenska timme funkar! Det viktiga är nog som sagt att din man bara törs prata - i och med det är hälften vunnet, tror jag. Sedan kommer han ju behöva öka ordförrådet på något vis efter ett tag - och han behöver ju faktiskt inte läsa. (Min man är läsoman, så det är svårt att få honom att låta bli.)
Livet i Holland?? Jo, jag har stortrivts. Det finns ju alltid både positiva och negativa sidor med ett annat land. Språket var inte svårt att lära sig, tvärtom. Det var kul att bo i Holland som singel och när vi bara var två. Och om man vill/kan vara hemma med barnen är det nog roligare för mamman i Holland än i Sverige (mer hemmafruar). Däremot saknade jag svensk föräldraförsäkring och förskola väldigt. För att inte tala om hur jag saknade utrymme och natur. I Holland är det smockfullt med folk, inte sällan lite armbågstaktiker för att få utrymme, hundbajs överallt, och mopeder, cyklar och bilar som kör för fort överallt. Det är med andra ord inte alltför barnvänligt enligt svenska mått mätt. Nu när vi flyttat till Sverige så bara älskar vi att barnen kan gå ut och leka utan att vi måste ha 100%-ig tillsyn, och att svenskarna faktiskt är vänliga och hjälpsamma överlag.
Innan jag fick barn däremot uppskattade jag tillgången till stadslivet, med cafe/bar/restaurangbesök, bra filmer, bra shopping, kulturutbud etc.. Här i Skåne får jag väl inte klaga heller - för alltihopa FINNS ju om jag bara skulle vilja ta tag i det - men med barn så får man plötsligt ett annat liv. :)

Hur trivs du i England?

Maggan:
*ASG* Nä, det låter ju kanske inte alltför imponerande med en svensk timme i Sverige! Men, jag vet ju faktiskt också hur konstigt det känns att byta språk, och sett ur det ljuset är en svensk timme kanondisciplerat, var nu den svenska timmen än infaller.
Det riktigt STORA tricket med holländskan är att komma förbi de konstiga harklingsljuden och börja tycka att det är normala sätt att säga "g" eller "sch" på. För övrigt känns det som om det står närmre svenskan, än vad tyskan gör - det känns som en skoj mix av tyska, engelska och norska, eller så. Jag gick en kurs på 6 veckor innan jag började plugga därnere, det var universitetet som bjöd oss utbytesstudenter på det. Och vips, så kunde jag tillräckligt för att hänga med i de flesta situationer, förstå föreläsningar (om docenten inte mumlade eller pratade dialekt) och prata om det mesta. Men den största utvecklingen var ju efter kursen ändå, fram tills man behärskar språket någorlunda flytande.
Barnen är 3,5 och 2 - ganska små ännu, med andra ord. Den äldsta är mycket upptagen med att översätta alla barnsånger åt oss. Hon gör det verkligen bra också, och det är MYCKET underhållande att höra t ex "Små grodorna" på holländska :)
Spännande med stundande flytt!! Har ni ordnat allt redan eller är det mycket som hänger i luften? Var ska ni bo? Hur länge tänker ni stanna där?

@ jsmfb

JA! Det räknas!! Rent språkvetenskapligt så är gränsen hårfin (om den ens går att hitta) mellan dialekt och språk. Att växla mellan två dialekter är ibland som att växla mellan två språk.