Fick idag reda på att jag aldrig kan bli mamma

...vet inte vad jag ska säga, mer än att jag lider med dej. Förstår din chock. Önskar dej all lycka. Och Kram på Dej.

har inga ord som kan lätta din börda, men kan inte låta bli att skicka en tanke till dig nu när jag klickade mig in hit.

Prata, prata och prata med dina nära och kära och be att få ett nytt möte med din läkare där du kan ställa alla de frågor som kommer upp under de närmaste dagarna.

beklagar sorgen.

Beklagar verkligen sorgen, måste vara fruktansvärt att få ett sådant beslut.
lider med dej!

Vill ge en stor kram! Förstår att du är chockad och ledsen och rädd. Den första chokcen är värst, sen kommer du småningom att lära dig leva med detta och hitta vägar och lösningar som kommer att göar dig till förälder!

Förresten så är de barn man får genom ÄD och adoption visst ens "egna barn" Genom ÄD blir det t.o.m ens biologiska barn! (dock inte genetiska barn)

Skriv ner alla frågor som dyker upp och boka ny tid med läkaren - eller någon annan läkare - så du kan få svar och därigenom hjälp med att bestämma hur ni ska gå vidare!

KRAM igen!

*kramar*
Fy vilket hemst besked.

Beklagar..vilket jobbigt besked

Usch vilken hemskt besked!

Jag förstår inte hur läkaren kunde uttrycka sig så att du aldrig kommer att bli mamma. Om du vill bli mamma så kommer du att bli det på ett eller annat sätt!

Jag reagerade nog precis som dig när jag fick beskedet att jag inte kunde få egna genetiska barn. Men min doktor rättade mig när jag sa att jag aldrig kunde bli mamma. Han har ju rätt för oavsett vilken väg vi får gå kommer jag en dag vara mamma. Om det är genom äggdonation eller adoption återstår att se men mamma kommer jag att bli!

Men det viktigaste för dig just nu är ju att ta hand om dig själv och tillåta dig själv att vara ledsen! Det är ju en sorg du skall gå igenom. En sorg precis som om du hade tappat en närstående. Så det viktiga är att du släpper fram sorgen och ser till att ha människor att prata med! Om dina vänner och familjen inte räcker till tveka inte att vända dig till kliniken du fick beskedet hos så kan de säkert hjälpa dig till en kurator eller liknande.

Min erfarenhet är att vi allt för sällan pratar kring denna sorg och att man ofta håller det för sig själv och skall vara så duktig och jobba och inte visa något utåt. Men detta är ju en stor livskris och behöver bearbetas lika mycket som andra livskriser. Men man kommer igenom den också om man jobbar sig igenom den och inte straffar sig själv för hårt. Jag fick kämpa länge med att förstå känslomässigt att detta inte var mitt fel och att jag är lika mycket värd som människa utan att kunna få genetiska barn. Glöm inte bort att det är Du också!

I dag har jag förlikat mig med tanken att våra barn inte kommer att ha mina gener. Jag inser också att jag är lika mycket värd som alla andra och att min man vill vara med mig ändå trots att våra barn ej kommer att ha mina gener.

Förstår att det känns nattsvart just nu och kanske måste det få kännas så ett tag innan du kan gå vidare och fundera över fortsättningen. Vill du bli mamma kommer du att bli det en dag!
Ett litet spädbarn bryr sig inte alls om om ni har samma gener eller inte. Du är barnet mamma i alla fall!

Kramar Cetta

Tack för visat stöd, ni kan inte ana hur mycket det värmer.

Cetta: Du har så rätt, jag tänker ALDRIG lägga mig ned och ge upp, visst tänker jag bli mamma på ett eller annat sätt, det kommer ingen någonsin att få ta ifrån mig, aldrig, aldrig, aldrig någosnin.

Just nu känns allt bara så himla förvirrande och tanken på äggdonation känns så avlägset. Fram tills idag har jag knappt förstått innebörden av vad det ens är, varför ska just jag få dessa råka ut för detta? Hur kan man som 27 åring komma in i klimateriet och inte längre producera ägg själv? I går vad jag världens lyckligaste med stora drömmar om framtiden, idag känner jag mig helt tom innombords.

Det är hemskt att man måste ställas inför en svår kris för att man ska inse hur skört livet är, att man inte bara kan ta livet och förgivet. Sitter nu och väntar på att min underbara sambo ska komma hem från jobbet så vi kan prata ut. Jag vet att vi kommer lösa detta och förhoppningsvis komma ut ur denna kris tillsammans starkare än någonsin.