Bonusföräldrar som inte gillar sina bonusar.

Håller med. Bra skrivet.

Min son är bonusson till min man. Sonen har också bonusmamma hos sin pappa. Lika bra är dom allihop! Varken jag eller sonens pappa hade accepterat nåt annat. Förstår INTE dom som gör det heller.

Säger som du - hade min man inte accepterat min son så hade han fått packa och dra. That´s it!

Stackars barn, som har såna bonusföräldrar... Väljer man att leva ihop med nån som har barn så tar man hela paketet. eller inte alls!

Bra skrivet!!
Har ingen erfarenhet av varken det ena lr andra, men håller med er till fullo.
Allt lr inget...

Gudarna ska veta att det inte alltid är lätt med bonusbarn. Har själv två stycken och vissa dagar kan jag ärligt säga att jag ångrar mig.
Men det är mest för att situationen med deras mor inte fungerar och att vi just nu ligger i en vårdnadstvist.

Jag tycker att det är fruktansvärt att inte kommunikationen fungerar och ser att barnen inte mår bra av det. Men vi har på alla sätt försökt få till ett sammarbete men nu är det bara rätten som återstår.
Vi har redan fått tillfällig vårdnad om den äldsta då mamma inte gick med på att han skulle gå i skola där han är skriven.

Det jag ville säga med detta är att det ibland kan vara den biologiska mamman som snackar så mycket skit så att det blir svårt för oss bonusmammor. Hur bra man än försöker att göra allt så får man bara skit tillbaka.

En eloge till dig som verkar vara den perfekt biologiska mamman!
Kram

Det är nog mycket skit som säga både av bio och bonusmammor om varandra.
Många verkar tro att det handlar om någon slags maktkamp när det i själva verket handlar om barnens välbefinnande.

Men du verkar vara en som älskar dina bonusar men inte mamman till dem bara.
Man måste inte vara vän med mamma bara man inte visar det inför barnen.

Lycka till med er situation.

min bonus och min sambo har visat vad livet går ut på. Familjelivet är viktigast! Innan jag träffa de så skulle jag ha barn efter 25 minst. Och gifta mig efter 30.

Nu har jag och min sambo fått ett gemensamt barn, vi är 22 år =)
Och vi ska gifta oss nästa sommar och då är vi 23 år.

Och jag anser att bonusen har format min sambo innan vi träffades. Han var tvungen att ta ansvar och mogna upp väldigt tidigt, eftersom han var en ung pappa, 17 år.

Bonusen har visat mig att det är så roligt med barn, visst det är jobbigt också periodvis. Men det är MESTAdels roligt! och nu när man har fått ett eget barn, så känns livet helt fullkomligt =)

frittepillan
Men om ni ligger i en vårdnadstvist med den andre bio-föräldern så måste du som bonusförälder komma ihåg att det inte är barnen som är problemet utan att föräldrarna inte kommer överens.
Dessutom, om hela golvet stormar under barnens fötter, bio-föräldrarna mår dåligt för vårdnadstvisten - är inte då DU exakt rätt person att gå in och vara ett stabilt stöd för både barnen och din partner? Att inse att det inte är ditt problem eftersom det inte är dina barn och då kunna vara ett objektivt tredje "öga"?
Blir du känslosam så drar ju även du ner resten av familjen...

Jag är själv uppvuxen med en styvpappa, vägrar kalla honom för bonus för han var ingen bonus, vi hade klarat oss betydligt mycket bättre utan honom men min mamma förnekade hur han behandlade mig.
Mina barn och din unge - delad ekonomi när det gällde dem själva och gemensamma barn, kläder och mat till mig fick mamma köpa för sina fikpengarna.
Åkte de utomlands bodde jag hos min mormor för mamma hade inte råd att ta mig med när resten av familjen åkte.
De skilde sig när jag var 13, jag flyttade med mamma och enda gången han frågat hur jag mår var i sommras, 20 år senare när han ringde för att höra om jag hört något av hans älsta son som han inte hört något av på en månad.

Idag väntar jag teredje barnet och har lovat både mig själv och mina barn att separerar jag och deras pappa av någon anledning så ska de aldrig få en "ny pappa". Träffar jag en ny får jag sköta det förhållandet när barnen är hos sin pappa och en man som inte kan ta det är inte välkommen i mitt liv - för mina barns skull.

Bra skrivet jag håller med dig!
Kan man inte älska och behandla sina bonusar som dom vore sina egna får man hitta en karl utan barn.
Klart att det kan bli mycket konflikter mellan bio och bonus föräldrar men det är inte barnen som valt situationen, och man får inte glömma vilka som faktiskt är vuxna.
Ha det så bra! / Anna

pepsi max skrev 2007-09-30 17:14:22 följande:

Skulle jag välja att gå för att jag inte älskar mina bonusar som min egen dotter? Det är inga konstigheter om den kärleken inte är densamma, inte heller konstigt om den kärleken mellan bonusförälder och barn inte infinner sig. Ingen bonusförälder ska behöva känna skuld över att inte kunna älska barnet som sitt eget.

Jag kan också reagera på mångas sätt att uttrycka sig och bli alldeles matt av att man inte tycks kunna öppna sig och se att det inte handlar om barnen utan om den situation man lever i med biomamma osv. Men lätt är det inte. Respektera barnen är dock en självklarhet och att deras pappa aldrig någonsin ska ge upp dem!

Ingen begär att man ska älska sina bunosar som sina egna.
Det är bara ++ om man skulle råka göra det men det beror ju på hur länge man funnits med i deras liv.

Men att hata sina bonusar och förakta deras existens.
DET är vidrigt av en vuxen människa.
Att vara avundsjuk på ett barn man visste fanns med i bilden från dag 1.

Då är det kanske dags att söka ny partner och låta de barnen växa upp utan att ha ett mörkt moln över sig.

Jag träffade min sambo för 11 år sedan och då var hans barn 4 och 1 år. Dom bodde hos oss jämt under flera år.

Har själv en pappa som egentligen inte är min biologiskt men jag skulle aldrig kunna kalla honom något annat än pappa, beror kanske på att jag inte har kontakt med min biologiska och har aldrig haft. Min lilla syster flyttade till oss när hon var 6 månader (fosterbarn) jag älskar henne lika mycket som mina "riktiga" syskon. Kanske har min uppväxt gjort att min syn på familj är som den är.

Och jag menar inta att man ska lämna sin karl för att man inte älskar sina bonusar. Men det finns ju dom som inte gillar sina bonusar och skaffar gemensamma barn. Det tycker jag är fel. Barnen har ju oftast det jobbigt ändå.