Klippa navelsträngen?

Är de inte bara en liten cermoni som betyder "Ja!-nu-e-man-pappa"? om inte annat så bara för att vara lite mer delaktig

-Nu kan pappa klippa navelsträngen, sa barnmorskan. -Ja det skulle jag kunna göra om jag hade haft en sax, sa jag :)

Sen fick jag en sax och klippte till. Man är ju så uppjagad av adrenalin så man hinner inte ens känna efter om det är något speciellt med att klippa navelsträngen men jag tycker det är en fin tradition.

Har aldrig ens funderat på att inte göra det... håller nog med om att det är en tradiotion och ser inget negetivt i det!

Jag fick inte klippa navelsträngen dom frågade inte ens.
Men men... kanske berode på att dom tog ut mitt barn med sugklocka.

Blev inte heller tillfrågade om det då även min son togs med sugklocka. Men kan inte säga att jag blev ledsen över det, jag tycker att när det finns personal utbildad på det så finns det ingen anledning att blanda in mina darriga händer som inte sovit på ett dygn eller så.

jag tyckte det var ballt. navelsträngen var så sjukt ball blå och vit och häftig konsestens. det var fett. saxen var grymt väl vessad och den gick av på första klippet.

Jag tyckte att de va vidrigt att behöva klippa.. Saxen var slö och jag tror att jag fick klippa till fler ggr, kommer inte riktigt ihåg. Men de kommer jag nog inte att göra om!

(fast när man står där igen så ändrar man sig nog):)

Jag hade sagt till min sambo långt innan förlossningen att jag inte hade lust att klippa navelsträngen. Min sambo höll med mig om att det var helt onödigt om, man som jag, inte upplever det som en viktig symbolhandling. Att klippa navelsträngen tycker jag hör till barnmorskans ansvar.
När vårt barn var fött sa barnmorskan typ "och nu skall pappan få klippa navelsträngen!" som om det skulle bli min höjdpunkt på hela förlossningen. Naturligtvis klippte jag, det skulle ju vara löjligt att börja diskutera i ett sådant läge.
Jag har fått frågan ett par gånger om det var jag som fick klippa och när jag svarar ja så kommer följdfrågan om det inte var fantastiskt.
Kul att höra att andra också har svårt att se det riktigt stora i denna lilla handling!

Jag har undvikit att klippa navelsträngen vid alla mina tre barns födslar. Inte minst på grund av att jag är oförstående inför symboliken att detta är pappans bidrag till hela processen. Känslan blir då att detta är pappans enda uppgift, och med tanke på hur få män som tar halva ansvaret efter barnet är fött så känns det ju inte direkt som att symboliken resulterat i något verkligt positivt för barnen.

Det finns ju så oerhört mycket viktigare funktioner för pappan eller den andra partnern under och efter förlossningen än att klippa navelsträngen. Ge massage, vara språkrör med barnmorska/läkare, etc. Och efter barnet är fött ska man väl fokusera på mamman som gjort värsta jobbet å världens häftigaste grej - barnet som är fött.

Det är i vart fall mitt sätt att se på det hela. Så ni som känner obehag inför detta tycker jag lugnt kan fokusera på viktigare saker under och efter förlossningen..

Vitsen är att ha något att göra, att fojksera tankarna kring och kunna bocka av på meritlistan.

Tyckte det var kul att göra det / ha gjort det, men ser det inte som en jättestorgrej i sammanhanget.