3 års TROTS! Hjälp!

Tyck inte synd om honom. Säg att han får blöjan om han lägger sig ner men gör han inte som du säger så gå och gör något annat. Om du sitter kvar och försöker övertala honom så kan de dra ut på tiden innan han lugnar sig. Låt honom tjura färdigt men sitt inte och titta på.
Han kan inte bestämma om du får lämna rummet eller inte. Det bestämmer DU.

jag går ut från rummet . det gör ont ihjärtat, men man få prata och förklara när dem lugnar sig efteråt.

Jo, jag vet. Jag lämnade rummet ett antal ggr eftersom att jag hade mat på spisen, men han skrek ännu högre när jag gick ut.

Jag har hört att man inte ska göra för stor sak av trotset då går det över fortare. Vad som nu menas med det?

Jag har en treåring jag med. En fruktansvärt betämd och arg liten tjej.  Jag får vara bestämd med henne men det blir ändå konflikter precis hela tiden. Hon ska göra allt (tycker hon) . Hon ska ha allt ( tycker hon) Hennes stackars syskon har ett elände. Hon gallskriker om hon inte får som hon vill och det blir ju ganska ofta det. Hon tjurade ihop innan sommaren och vi hoppades att det värsta skulle ha gått över till hösten men... tji fick vi.

Min teori är att sådana utbrott inte egentligen handlar om blöjan eller vad det nu är, utan kommer från ett inre kaos som ungen går igenom som en del av sin utveckling.

När min son blir så där hysterisk lyfter jag upp honom, går till ett annat rum och sätter mig med honom i knät tills han lugnat sig. När han är någorlunda normal så kan jag prata med honom. Han gillar när jag hjälper honom att sätta ord på sina känslor, typ: "Blev du arg? Är du ledsen? Jag förstår, det är okej."

Sen när jag känner att ett kaos är på gång, så brukar jag inte låta det gå för långt, utan försöka hitta en lösning. Tex, han vill inte gå hem från lekparken och blir alldeles hysteriskt. Jag sätter mig ner framför honom och ser honom i ögonen och säger att nu måste vi gå hem, vill han gå eller vill han sitta i vagnen?
Det nya valet (gå vs. vagn istället för stanna i parken vs. gå hem) lugnar honom och dessutom tror han att han fått bestämma ngt.

Det kan ju behövas några omgångar förstås innan han gör ett val och går hem. Gör han det inte alls bara sätter jag honom och går med en gallskrikande unge och sen tar vi det när vi kommer hem: "Blev du ledsen? Ville du stanna i parken? Du får gå tillbaka imorgon, nu ska vi äta."

Trots handlar ju ofta om att han vill kolla vem som bestämmer...och du måste visa att det är du!
Vill han ha blöjan, måste han ligga ner och låta dig ta på den. Annars får han ju vara utan då. Jag skulle också lämna rummet och säga typ "jag kommer tillbaka om en liten stund. Om du ligger fint då så tar jag på dig blöjan".

Avledning är ju också ett bra tips, som Acinorev tipsar om ovan....Ge honom ett annat val,t ex ligga på skötbordet eller sängen, så har han i alla fall fått bestämma nåt...men det är fortfarande på dina villkor....

ACINOREV: Jo, jag vet att det inte var blöjan det egentligen handlade om. Det var just det inre kaoset. Jag ställer inga egentliga frågor till honom heller som tex Ska vi äta nu? Jag säger Nu ska vi äta! Dåligt exempel, men jag försöker att inte utsätta honom för några val eftersom att det är då det blir kaos för min lille prins.

Anonym (TROTS!) skrev 2007-10-02 21:38:51 följande:

Kan ju tillägga att när min treåring är som mest förbannad så är det ingen ide´att sätta sig ner och prata lugnt eller ens försöka resonera med henne. Stormen måste få blåsa över och SEN kan jag prata med henne.
En del barn kanske inte blir så arga att de inte går att resonera med. Min dotter blir superarg. Men när det gått över är hon världens goaste så klart.

TS - I ditt ställe skulle jag köpa Up and go-blöjor. Då kan han ta på sig blöjan själv ...

Blöjorna var bara ETT exempel. Han bråkar aldrig om blöjor annnars. Frågan var HUR MAN FÖRHÅLLER SIG TILL TROTS! Hur man ska agera.

Min son blir så arg. Jag får inte komma nära, man måste hålla sig på avstånd när han får sina utbrott, men ändå vill han att man ska vara där...

Men jag tycker nästan alla svaren du fått är helt applicerbara även på andra saker än blöjtrots....Förhållningssättet är ju detsamma, även om vi svarar utifrån det exempel du gett....Vad är det du inte är nöjd med?

Det var till lövet 2

Det är rätt typiskt för 3-åringar. Jag har en här hemma som är likadan! Under utbrotten påminner jag då och då om att jag finns där och att famnen väntar när hon vill komma och kramas. Men det kan ta en stund innan utbrottet går över.

Annars så kan utbrott ofta undvikas genom att man som förälder tänker på vad man säger. Som du skrev där uppe: fråga inte! Att t ex fråga om barnet vill gå och lägga sig, när mamma redan bestämt att det är läggdags, det är att tigga om bråk.

Jag kör också ofta med att svara "Jaså?" eller "Jaha?" när tjejen vrålar att hon vill ha något eller inte vill göra något. Ofta blir hon nöjd med att få tala om vad hon tycker utan att jag säger emot hela tiden ...

Jag tolererar mycket hemma i form av protester och "tänker inte", men när min flicka ställer sig och gallskriker- ni vet sådär så det sjunger i öronen- då plockar jag bara upp henne bär upp henne till sitt rum, sätter henne i soffan eller sängen förklarar att där får hon minsann vara tills hon är snäll igen... Hon sitter å skriker en stund för sig själv å griiiiinar i högan sky, och efter några minuter går jag upp å frågar om hon är snäll.. Oftast får jag svaret att jaaaaaaa, Annie snäll mamma, med sista snyften. Sen e hon lycklig när hon kommer ner.

Och NEJ, jag låser inte in henne. Hon lämnar bara inte rummet när hon e förbannad. Då går all energi åt att skrika!! :)

Min yngste son är två år, han har börjat komma in i trotsåldern (alla mina tre barn har varit i trotsåldern i 2-3-årsåldern, som ju brukligt är). Vår granne håller på att dränera om sitt hus och där står en GRÄVSKOPA (behöver jag säga att jag ser fram emot att de snart skall ta bort den...). När vi kommer hem från dagis vill min son bara titta och ev. känna lite på denna grävskopa. Han har snöat in totalt på den. Eftersom jag varken har tid eller lust att stå och titta på en grävskopa i flera timmar, säger jag till honom efter en stunds tittande att vi måste gå in och laga mat. Då blir det ett himla liv på honom, han blir så arg att han nästan får kramp. Jag tar då in honom i huset och säger att "nu skall mamma laga mat". Han sitter i hallen och skriker, men när han märker att jag NONCHALERAR honom så ger han till slut upp och kommer ut i köket och blir på bättre humör.

Summa summarum så tycker jag alltså att det är bäst att nonchalera (dvs att INTE belöna) ett dåligt beteende. Om man är kvar i rummet och "fjäskar" för barnet så belönar man ju beteendet och det är ju inte bra. Jag tror, om man skall generalisera, att vi svenskar är väldigt konflikträdda. Det är inte FARLIGT för ett barn att blir arg eller få hysteriska utbrott. Det går över.

Karin2 Förstår att du vill bli av med grävskopan.

Jag nonchalerar också, men eftersom att jag tänkt på detta trots en längre tid så undrar jag vad som egentligen är bäst? Min son går på dagis. Om det blir städdags o han inte har lust att börja städa just då kan han ju få ett rejält utbrott, fröknarna på dagis nonchalerar inte utan fortsätter att gnata om städningen o han blir ännu argare. Känns som om vi jobbar mot varandra.

ts
säg att han behöver blöjan ej måste,
när du skall sätta på blöja vänta en stund ni kanske kan läsa
en saga först, kissa en gång till för att sedan sätta på den.
Som du säger det är viktigt för utvecklingen,
det är viktigt för utvecklingen av det egna jaget att han
känner att han kan bestämma ngt för åtminstone en liten sekund och om sin egna blöja.
Sådär höll min treåing också på ett tag men inte nu längre.
Jag kör mycket med positivt samarbete

Det där med att sätta ord på känslor är jätte viktigt att
du ex säger jag försår nu att du är arg el ledsen ,
vänta tills han känner av bekräftelsen,
säg att han behöver blöjan annars blir det kanske en sjö i sängen. (då då kanske blöjan åker på och ni kan börja prata
om en saga om en sjö...)