Va skönt det måste vara att vara "umgängesförälder"

Har det likadant, pojkar på 3 och 4 och deras pappa åkte på semester i 4 veckor, sedan ska han jobba och lovade ha barnen i 2 veckor då det va längesedan han träffade dem (3 månader)sedan ringer han och säger att han vill enbart ha dem en eftermiddag, dvs. 2½ timme...det var i måndags och han har inte hört av sej än.
Men visst är det bra för honom men han ska ju inte tro att någon tror på honom då han säger att han bryr sej om sina barn.

Hans förlust. Din dotter kommer alltid veta innerst inne vem som ställer upp för henne mest. Men om ni har delad vårdnad förstår jag inte problemet. När du har "barnledigt" så får du väl åka någonstans, du med. Han kan inte gärna rå för att han blivit bjuden! Men om det är så att han bara har henne när det passar, kan det kanske vara läge att diskutera ett schema. Ta hjälp av någon på MVC,BVC. Se om ni kan ha ett "oförberett" info möte om föräldraskap. Se till att de berättar om hur viktigt det är för barnen att pappan också finns, mer än varannan helg.

Ha det bra!

MVH

Roadrunner

Det komiska är ju att om det var jag o dottern som skulle bort 3 veckor (haha, som om det skull ehända)
då skulle han garanterat sätta sig emot och tycka att det är för länge.. och att jag sabbar hans umgänge!!

Nåja, nu är det som det är.. men jag tycker nog han har "för lätt".
Inget särskilt ansvar, förutom att jag "tvingar"honom att köra dottern på gympan på fredagarna när hon är hos honom. Resten är mest tvtittande och MCDonalds!

Tur för honom att dottern älskar honom iallafall

Asså när jag läser det här blir jag lite smått förvirrad. Det är väl ändå du som "vunnit". Det är du som har barnet, det är dej som barnet alltid kommer älska mest och ty sig till. Om du inte gillar läget så kan väl barnet bo hos sin pappa, så kan du vara umgängesförälder. Eller?

Är han inte bra på att sköta sina tider, ansök om egen vårdnad så behöver han inte träffa dottern alls. Det borde han väl reagera på? Ska ni ha gemensam vårdnad får han väl ha dottern när det är bestämt.

Bor barnet aldrig hos sin pappa? För isåfall kan ju du också åka på semester och göra vad du vill. Annars låter det ju faktiskt inte som ni har gemensam vårdnad, utan du har vårdnad och han träffar barnet ibland.

Va glad att han träffar sin dotter överhuvudtaget. Min son har inget umgänge alls med sin pappa som bor utomlands.

Haha.. han skulle ALDRIG släppa vårdnaden. För då skulle det kännas som han "sålt henne" (hans egna ord).

Vi har delad vårdnad.. eller va det nu heter. Hon bor här och träffar sin pappa när han har tid. Han jobbar rätt mycket och jobbar skift.

I början var allt jättebra, han försökte träffa henne jätteofta. Men allteftersom åren går och dottern behöver lite mer än att bara sitta i pappas knä och kolla tv.. ja då blir det nog lite jobbigt.
Och det är lättare att ta ett extraskift på jobbet, eller laga på nån bil eller nåt annat akut!

Och på vilket sätt har jag vunnit?? Jag vill ju att hon ska ha en närvarande (´så gott det nu går) pappa i sitt liv.
Inte nån som ringer från sitt jobb en gång i veckan och pratar 1 min!
Eller som säger att hon ska vara där hela helgen, men nästan alltid så ändras det och blir ett mycket kortare umgänge.

Så där har jag haft det i MÅNGA år nu. Ja, 7,5 år exakt men det känns väldigt länge i allafall. Jag tar numera förgivet att banret är mitt och att pappan träffar barnet när det behagar eller när inget roligare dyker upp. Han vet var vi finns...

Från början var jag mycket arg, ledsen och irriterad. Jag kunde tacka ja till jobb de helger som sonen skulle (egentligen) vara hos sin pappa men så kom det i sista minut ett "nej" för att han skulle göra ditten eller datten. Vad man kan göra egentligen är att säga att det ÄR din helg/vecka och upp till dig att skaffa barnvakt om du ska göra något annat. MEN då drabbar det ens eget barn och man vill ju vara en bättre förälder själv som verkligen alltid prioriterar barnet så det slutar i allafall med att man snällt säger okej och har barnet på hans umgängeshelg. Det är mycket tråkigt! Framförallt för barnet som längtar efter att träffa sin pappa.

Mitt råd till dig är att förvänta dig inget! Var beredd på att ditt barn är hos dig alltid. Så blir ingen besviken!

ÅÅÅÅÅ vet PRECIS vad du menar. Hände faktist senast för 10 minuter sen
Ända sedan vår son föddes har pappan ändrat hit och dit. O de får man snällt finna sig i eftersom man vill att barnet ska träffa båda sina föräldrar. Blir så irriterad. Va kan jämt va så mycket viktigare än att träffa sitt barn
Ska jag göra något får ju jag ta med vår son, varför kan han då inte göra de. Näää de ska va jag som jämt har sonen som då snällt ska få ställa inn mina planer och hoppas på bättre lycka nästa gång.
Han ska ha sonen sovande hos sig 4 nätter i månaden. Han har ca 26-27 kvällar/ nätter för sig själv... mmen ändå så kan han aldrig när det är hans nätter att ha honom. Som de är nu har han haft sonen själv 1,5 timma på en månad för de alltid dykt upp något, fast de va han själv som i början av sommaren bestämmde att han ville ha honom varannan helg och i dag i veckan. Kommer hit o hälsar på iallhast för de e väll så mycket smidigare för honom än att ta med sonen hem till sig

De är inte de att jag har något problem med att ha min son jämt, utan att de är så orättvist att de bara ska få ställa inn hur mycket de villutan att de e någon fara, men om jag ställer inn så är det umgängessabotage. Sen väldigt tröttsamt, eftersom de ofta förstör mina planer och drabbar andra i min närhet. Tex jag har bestämt något med någon som man inte kan ha barn med på. Så måste jag ställa inn för pappan strular, då blir vännen besviken. Eller jag måste fixa barnvakt med bara någon timmas varsel, jobbigt blir ded då för den som ska va barnvakt.

TS: Förlåt, jag menade det inte så som det kanske lät. Men det lät lite på ditt inlägg som om du önskade att du "slapp" dottern ibland också, precis som pappan gjorde. Förstår nu att det inte alls var så du menade, utan att det är för dotterns skull du blev arg. Och det har du absolut rätt i. Är han omöjlig att prata med pappan om detta? Förstår han att delad vårdnad betyder att han också har ansvar?

förstår absolut hur du känner.
känner igen det du skriver, att du har alla skyldigheter och han har alla rättigheter.
det handlar ju dels om att barnen behöver umgänge med sina pappor. men även att vi mammor oxå behöver veta att det finns en andra förälder som har skyldighet att hjälpa till om det skulle behövas.
tex. om mitt ex har en tandläkartid när han ska ha sonen(som han har varannan fre-sönd) så ringer han och säger att han måste hämta honom senare. de få gånger jag bett honom om hjälp, och sagt till i god tid i förväg, har han alltid sagt att det inte går.
som sagt, allt är mitt ansvar, men han har rätt att styra och ställa som han vill.
och jag är väldigt säker på att det är många mammor som har det så

Förstår inte vad problemet är. Tycker att det låter som att du irriterar dig i onödan. Han brukar ha dottern den tid ni kommit överens om och nu ska han på en resa och då blir det SÅ stor irritation från din sida??!!

Varför skulle ni inte haft dagis om ni hade bott ihop och varför skulle du inte ha kunnat jobba?

TS: Jag förstår hur du tänker. Jag är lite i samma sits, mina barns pappor träffar dem väldigt sällan och de helt på sina villkor, vad som råkar passa bäst in i deras liv för tillfället, utan hänsyn till hur det passar barnen...

Det är surt för oss mammor som kämpar för att få vardagen att gå ihop, att se papporna bara glida fram... MEN, i slutänden är det papporna som förlorar, de förlorar den där nära kontakten med sina barn, de förlorar sina barns uppväxt. Försök tänka på det när bitterheten slår till, så känns det nog snart bättre...

Förstår att du tycker att det är jobbigt ibland och vill vara barnledig men det är inte speciellt "skönt att vara umgänges förälder" Lever sedan flera år tillbaka med en pappa som har sitt barn varannan helg, vi får inte lov att träffa barnet mer än max 6 dygn i månaden för annars kan ju vi börja dra av på underhållet...Vi har också väldigt olika åsikter om barnuppfostran och vad man inte lär barn m.m men enligt myndigheterna är det ju boendeföräldern som har mest rätt att bestämma oavsett delad vårdnad. Många pappor vill inte "glider fram", men dom får ju inte ta sitt ansvar heller. Det finns många pappor som verkligen vill ha sina barn växelviss men då är de flesta mammorna emot det, det är ju lite motsägelsefullt...

I nästan 90% av alla gånger han ska ha dottern så blir det ändringar! Har aldrig varit med om att han velat ha extra tid, däremot är det nästan alltid så att han vill hämta senare eller lämna tidigare.

Själv ville jag ändra en gång när hon var liten.. hon hade hög feber o jag tyckte det var väl lite onödigt att släpa på henne fram o tillbaka just den dagen.

Då skulle vi plötsligt upp i domstol tyckte han, för jag hindrade ju hans umgänge! Men hallå, jag föreslog bara att han skulle komma en annan dag, eller bara komma o hälsa på. Hon var 3 månader då.

Han är ju en bra pappa när han väl har henne, men så fort det blir lite jobbigt så ska hon lämnas till mamma.
Dottern själv vill JÄTTEGÄRNA vara hos pappa, och det känns så skönt.

Och dagis får man inte ha när den ena föräldern har semester.. så hade vi bott ihop så hade vi inte haft nåt dagis. Om inte vårt dagis hade varit väldigt snälla.

Nåja, nu är det ju mindre än 1 månad tills dottern ska till sin pappa i hela 1 dygn.

Jag får vara glad att han vill träffa henne överhuvudtaget. Finns ju tyvärr föräldrar som väljer bort sina barn för sin andra familj!