Hej allihopa!
Jag undrar om jag är ensam om detta...Min 3-åring får sådana vredesutbrott att han är nästan "okontaktbar". Försöker prata, försöker trösta, men inget hjälper, han skriker och har börjat slå på dörrar... Dessa utbrott kan komma från ett enkelt "nej".. Suck, han är ju i en trotsålder, men hur beter man sig ved dessa utbrott???? Ignorerar jag verkar det bli värre...HJÄLP!
Känner igen mig så.
Min 1,5 års dotter är likadan och började med detta strax efter 1 års åldern..
Det är hemskt..
Hon blir helt tokigt arg om hon får ett nej och slår på saker, på oss, eller kastar sig ner så hon slår huvudet i golvet...
Hon skriker jättemycket och ser superläskig ut med sin arga blick..
avskyr dessa utbrott..
har inte heller hört många andra som har det såhär..
men det är skönt att man inte är ensam..
kram till dig..
vi försöker också ignorera men det hjälper ju inte...
men vet inte vad vi annars ska göra för försöker man trösta henne så slår hon bara på oss...
antar att det bara är att försöka stå ut och hoppas att det går över...?
Du är absolut inte ensam...
Jag har grubblat lite över min dotter som också är 3 år...
Hon beter sig precis som du beskriver! Hon börjar lugna sig nu, men förrra veckan var katasrofal....helt hysteriskt!!!
Och som sagt, man behöver inte ens vara inblandat, bara man går förbi så kan det utlösa helvetet!
ja..min 3åriga dotter har väldiga utbrott som är mkt jobbiga,blir som du beskriver "okontaktbar" man når inte fram förräns hon lugnat sig.
Ganska typiskt för 3-åringar. Det jag gör är att undvika diskussioner om "småsaker". Det blir alldeles tillräckligt många utbrott ändå utan att jag direkt ska framkalla dem! Sedan får Lillan vara i fred så länge hon inte börjar ska slå sönder saker eller slå folk, för då måste jag gripa in. Det är inte lätt att vara 3 år och ha humör som en PMS-häxa ... 
Lite åt det hållet hållet våran 2½ åring på ibland, dock inte så ofta och det dröjer längre och längre mellan varven som han är sådan.
De gånger han har blivit sådan så har vi lyft in honom i vårat sovrum och dragit igen dörren (inte stängt helt). Vi har sagt till honom att om han vill skrika så får han göra det där inne och när han skrikigt färdigt kan han komma ut igen.
En gång när vi lyft in honom i rummet och han skrikigt färdigt så blev han tyst (i vanliga fall kommer han ut direkt igen). Jag gick in och frågade honom om han skrikigt färdigt. Nej sa han och började gallskrika igen 
Jag gick och 5 sekunder senare hade han skrikigt av sig sin aggression och kom ut och var glad igen.
De behöver kanske få skrika av sig sin frustration eller ilska eftersom de inte vet hur de ska hantera alla känslor...
Vad skönt att jag inte är ensam. Har en son som blir 2 i januari. Han har en vilja som jag vet inte vad & är envis som en röd gris, hehe. Men jäklar i min lilla låda vad ARG han blir om han inte får som han, det inte går som han tänkt sig. Han slåss (mest på mig), kastar saker...bläää, hemskt betéende verkligen. Vet inte vad man gör. Försöker säga till honom att gå in på sitt rum en stund men -"NEEEEEEEEEEEEEEEEJ"!
Men vilken tur att dom är söta när dom sover .
Nån som vet hur gamla dom är när det släpper???
Jovars, min 2-åring har precis legat på golvet i hallen och vrålskrikit för att hon inte fick börja leka innan hon tagit av sig skorna
jodå alla barn är nog så. min dotter är 2½år och får oxå utbrott men jag är envisare än hon och har mycket tålamod. är man lugn och lyhörd, *vilket alltid inte är lätt* men så får dom mindre utbrott.
Min dotter får också utbrott. Hon slänger sej raklång på golvet, marken, sandlådan beroende på var vi är och bara skriker! 