Jag pratade flytande finska nar jag var liten, men nar lillasyster kom da jag var 2 ar och mamma ville lara sig battre svenska, vi bodde i sverige, sa glomde jag bort finskan.
Visst hon fortsatte ha finska vanner roch prata finska med slaktingarna fran finland, men det hjalpte inte mig ett dugg.
Eftersom finska inte anvandes i vardagen forsvann mitt behov av att kommunicera pa finska med min mamma.
Visst det kan kannas meckigt att oversatta till maken, men ar det inte viktigare att ditt barn kan komunicera med sina slaktingar och pa sa vis fa ta del av sin historia och sitt kulturarv?
Varje gang vi akter till Finland eller har en slakting pa besok maste mamma oversatta.
Jag tycker det ar pinsamt!
Nu bor jag sjalv i Egypten, min man ar tysk och jag svensk. Jag kommer uteslutande att prata svenska med barnet, pappan tyska och vi pratar engelska med varandra han och jag.
Jag ar overtygad om att det kommer att fungera utmarkt, om vi valjer att vara konsekventa. Det tar langre tid for barnet att lara sig prata, har jag hort, men det spelar ingen roll.
Skulle inte dromma om att komma tillbaka till Sverige eller Tyskland och sa kan inte barnet spraket, for jag vet sjalv att det kanns dumt och man kanner sig utanfor.
Jag har redan kopt svenska filmer och bocker och hoppas kunna hitta tyska ocksa. Spel lekar och allt annat kul for barn gor det roligare.
Ta chansen Dijana! Tank vad mysigt for dig och ditt barn att ha ett eget sprak tillsammans!
Det ar aldrig forsent!
Jag larde mig finska nu i vuxen alder, det gar knaggligt, men se mojlighterna!
Lycka till!