är det normalt att bli intresserad av andra?

Nej, enligt mig är det inte normalt att känna det där pirret som du beskriver om man verkligen är kär i sin sambo.....

Nja, det är en tolkningsfråga, anser jag.

Jag tycker att det är helt normalt att tycka att någon annan är attraktiv trots att man är i ett förhållande. Men att tycka att någon är attraktiv är ju inte samma sak som att känna det där "pirret".

Jag tror säkert att min sambo tycker att massor av tjejer är snygga (annars vore han ju blind...) men om jag fick veta att han blev varm innombords och kände "pirret" av att titta på någon annan än mig, då skulle jag bli ledsen.

Men det här är något som varje par måste reda ut själv - vad är OK och vad är inte OK i vår relation?

Skulle du, TS, tycka att det kändes bra om din man kände det där speciella "pirret" när han såg på en annan tjej?

tack för era ord.

jag vet inte om jag skulle tycka det var ok. kanske om han inte gjorde något av det..

anonym: jag älskar honom. det gör jag. men är det skillnad på att vara kär och att älska?

det kanske bara har blivit vardag, kanske söker man bekräftelse bara...

Jag tror det är vanligt o kunna känna "pirret" lixom man blir ju lätt förälskad .. men det går över.. medans kärlek är djup och det är ju det du o din sambo har =) Att fantisera är inget fel så länge du inte gör något ..

Jag tycker att det är helt normalt att känna så. Däremot behöver man ju inte "uppmuntra" det hos sig själv. Tänk istället ut något sätt att jobba på förhållandet. Tror för egen del att ett äktenskap kan vara lyckligt även om man inte känner pirret hela tiden, det kan komma och gå.

Jag skiljer på att vara kär och att vara förälskad, där kär är något med djup och värme och att vara förälskad är det där första pirret, lätt att blanda ihop med sexuell attraktion.

Det är väl inte konstigt om man får lite pirr i magen då och då... det är nog snarare ovanligt att man aldrig känner det under en livslång relation. Frågan är bara vad man gör åt pirret??? Många ger efter för fort utan att tänka tyvärr....

ja det kanske bara är det det är.. : nån slags attraktion!

:S

Jag håller fullständigt med glitterkorn och Annicapannika.

Jag älskar min man oerhört mycket men kan ibland också känna pirret med en viss person. Jag skulle däremot aldrig "göra något av det".

Där kommer skillnaden. Och jag kan ju inte gå runt och tänka att "vad kommer min man att säga om han vet detta" därför att det är ju omedvetet så min kropp och mitt sinne reagerar. Det är ju vad jag gör med det som sen spelar roll. Det kan jag styra över själv.

Tycker det är normalt jag.

mm.. en kompis till mig sa att det kan även bli en fixidé om man inte vågar tillåta sig TÄNKA.. att man tar udden av det hela om man får iaf känna attraktionen och att den då avdramatiseras och försvinner..

vad tror ni om det?

jag har absolut inga planer på att göra illa mitt hjärta, och jag har aldrig inlett något! den här attraktionspersonen har varit den som "varit snäll och gett mig uppmärksamhet"..

shit, jag låter som en fjortis!

puff??

Jag tror att det är snudd på orimligt att gå igenom livet utan att känna så. Det har ju ingenting med ens känslor för den man älskar att göra. Det viktiga, tycker jag, är att man inte bejakar dom så att tankar blir handling...
Man möte ju så mycket människor på sin resa genom livet...

Älska och förälskelse är olika saker,anser jag.
Förälskelse är något som kan komma när som hellst som sedan försvinner eller avtar efter en tid...att älska någon och vilja leva med någon är mycket starkare,det är kärlek.

Det där pirret är nog väldigt svårt att undvika i ett långt förhållande eller äktenskap.Det går ju knappast förbjuda det där pirret,den finns där vare sig du vill eller ej.Den har ingen större betydelse heller,det som har betydelse är vad du gör åt saken.Tex börjar dra massa lögner eller vara otrogen eller nåt.

Jag lever i ett bra äktenskap sen mycket länge.Jag har blivit förälskad i annan man under denna tid.Jag kände det där pirret,jag började fantisera om han,vi pratade massor...hur som hellst så är jag och mannen öppna av oss och han var ju inte dum,han visste hela tiden,men väntade tills jag sa det vilket jag gjorde.Pirret avtog som sagt efter en tid och jag gjorde inget speciellt åt saken.

puff....?