Hej allihopa....
jag är en tjej på 25 år som använder napp sen jag var liten. Nu har jag precis träffat en kille som jag verkligen tycker om. Jag vet inte hur jag ska göra, jag är så van vid min napp. Jag har alltid haft den som en trygghet.
Om jag berättar för honom kommer han säkert att lämna mig. Ingen vet om mitt nappbegär förutom jag själv.
Vad ska jag göra? nån gång kommer vi sova tillsammans....
Jag har försökt, slutar bara med att jag måste ta den till slut ändå
jag vet att jag är vuxen. Ju mer jag tänker på min ålder, ju mer ångest får jag.
Okey, för er som inte tror på det jag säger...vill jag säga att jag hade en svår barndom. Det jag har variot med om har satt djupa spår i mitt liv. Jag använder nappen som trygghet för att kunna känna mig lugn. Det är innan jag ska sova alla minnen kommer över mig.'
En som fråga "vem köper napparna till dig" svar: dem köper jag själv, på ställen där ingen vet vem jag är.
Jag har pratat med en psykolog, men inte då om mitt nappbehov, utan snarare min trassliga barndom o ätstörningar.
För er som inte tror på det jag säger, behöver inte ägna sin tid att svara. Jag är upprörd över detta, därför skriver jag.