piubellacosa skrev 2013-09-25 12:17:12 följande:
Med risk för att bli påhoppad nu.. min grundtanke när det gäller hundar och dess stimulering är: "Vad är de avlade för och vad är därmed deras instinkt?". Jag har en stötande fågelhund, en spaniel. För att få henne att INTE jaga allt som fladdrar och flyger (löv, fåglar, humlor, whatever) så ser jag till att alltid ha någon lurvig leksak med mig som jag kan få henne att fokusera på istället, genom apportering eller enkel lek. Om jag hade haft en sökande hund så hade jag tränat just sök, hade jag haft en vakthund så hade jag haft den på en gård där den får vakta o.s.v.
När min hund blir trängd av t.ex. ett barn (som hon tycker är lite läskiga men det blir bättre och bättre) eller en annan hund, eller rädd för något, så kommer hon till mig. Hon "klättrar", d.v.s. hoppar väldigt försiktigt upp på mig och tar kontakt, som om hon vill säga "Det här är konstigt, kan vi gå nu?". Jag älskar det beteendet och skäller därför aldrig på henne när hon hoppar på mig. Hon bryr sig inte heller om att hälsa på andra hundar men leker gärna om det blir en given situation som jag tillåtit.
Jag litar dock inte på hundar som någon gång avlats för kamp och/eller attack på andra hundar. Faktum är att då kampinstinkten var så pass önskvärd förr i tiden så HAR det avlats på de individer som faktiskt gjorde sitt jobb bra; precis som det avlats på jaktinstinkt hos fågelhundar. Jag litar inte på en "kamphunds" instinkt i ett trängt läge och jag litar inte på att varken jag, som är hundvan, ett barn, andra hundar eller random människor vet hur man ska bete sig så att en sådan hund inte känner sig trängd. Lägg ihop instinkten med hundens indivuella preferenser; exempelvis hanhundsaggressiv, blir rädd för vissa människor p.g.a deras rörelsemönster och/eller beteende, tycker att barn är konstiga o.s.v., och när min hund då kommer till mig för "tröst" så väljer istället "kamphundarna" att försvara sig. För min del kan de absolut få finnas kvar, men jag vill inte ha något med de raserna att göra då jag inte för fem öre litar på dem.
Sen såklart, ägarens ansvar, understimulerad golden retriever bits och yadayada. Jag vet allt det där och får ont i hjärtat varje gång jag ser en introvert retriever på stan (de ska vara JOBBIGT glada), men jag har samma utgångspunkt oavsett rasgrupp och avelssyfte. Vad är de avlade för och hur kan jag som ägare hantera instinkten?
Det är just det jag menar, det gäller att veta vad man har i kopplet för att på så sätt kunna hantera situationen, för att på så sätt vara beredd på vad som faktiskt kan hända vid kontakt med andra hundar.
Att en pitbull skulle ha större försvarsinstinkt än någon annan ras då den blir trängt av tex en människor tror jag däremot inte. Att en hund är osäker och känner sig trängt av tex barn, gamla gubbar etc är snarare individuellt än rasbaserat. Det är ju jättebra att din hund gör på det viset den gör men det finns många hundar som reagerar annorlunda oavsett ras.
Jag litar inte på andras hundar heller, vare sig det är en golden, rottis, chihuahua eller pitbull. Sen är det klart att vissa hundar gör större skada OM de skulle få för sig att gå till "anfall".
Om alla bara visste vad de hade i kopplet kunde vi undvika många tråkiga olyckor. Använder man kunskapen rätt kan man på så sätt jobba förebyggande.
Sen säger det ju sig självt att man inte skaffar en apbt om man vill att ens hund ska gå ihop med andra hundar. Men jag förstår inte varför man drar liknelser med hk och människoaggressivitet. Det är i mina ögon bara konstigt. Det är två helt skilda saker. Bara för att en hund bitit en annan hund eller ett får betyder det inte att den i nästa sekund biter ett barn.
