Pappan vill inte ta sitt ansvar (långt)

Min son vill inte åka till sin pappa längre. Har tyvärr varit i liknande situation som trådstartaren och min son behöver inte åka längre om han inte vill. Sonens far har inte förmågan att se sin del i det hela. När jag var i en relation tidigare gav sonens pappa nästan upp fadersskapet via sms och lade det på min dåvarande sambo med orden "ge grabben det han behöver, jag är en alternativ människa. Vill han komma till mig när han är äldre så är det lugnt" eh...vart finns den egna känslan för sitt barn då?? Han har ingen diagnos men jag är övertygad om att han är narcissistisk. Min son tycker hans pappa mer känns som en bonuspappa vilket jag berättat för sonens far, men hans förklaring till sonens känsla viftar han bort med att det han känner beror på att han äter fel kost?? Tror ni jag är frustrerad eller? Saken är den att min sons pappa vill inte förstå, han vill inte ta i konsekvenserna han själv skapat genom att välja sig själv först i alla lägen. Att han flyttat 17 mil ifrån sin son är också ett val han gjort men det vill han heller inte förstå konsekvenserna av. Men han fortsätter fråga varför sonen inte vill komma?? Mitt hjärta blöder för alla barn som har föräldrar som inte inser vilken underbar skatt de har utan är super egoister istället som får sina barn att fundera och må dåligt utan att ta ansvar för det. Hur kan man göra så??

Håller med tidigare skribenter det går inte att ändra på en person eller få dem att förstå om de själva inte vill. Det enda man kan göra är sitt bästa på sin egen hemmafront. Jag slutade "rädda" sonens far för länge sen utan har varit ärlig och sagt som det är. Allt som rör sonens fars ansvar lägger jag tillbaka på hans bord när han försöker glida undan. Det han gör får han svara för och stå för själv. Förresten har sonen redan genomskådat sin pappa förlänge sedan och själv sagt (som femåring då han är snart 11 nu) att han tyckte mamma var bättre på att ta hand om honom än vad han var. Responsen gan fick var att pappan skrattade och tog det som ett skämt. Sorgligt!