Konvertera??

Oj det här ämnet kan jag skriva en hel bok om. Men ska försöka svara kort...

Vad fick er att konvertera?
-Den korta versionen: Jag förlovade mig med en muslimsk man när jag var 21. Började läsa om Islam för att förstå honom bättre, jag blev allt mer fascinerad. Jag insåg att jag haft MÅNGA fördomar om Islam och muslimer. Sedan när jag öppnade Koranen första gången började tårarna strömma, utan att jag förstod varför. Nu är jag tacksam att Gud öppnade mitt hjärta.
Mannen jag var förlovad med var inte praktiserande muslim, vi bröt förlovningen, men jag fann Islam.

Är ni nöjda med ert val idag?
-Absolut, det bästa jag gjort i mitt liv . Tomheten som fanns inombords tidigare är borta och jag oroar mig inte längre för saker på samma sätt som jag gjort innan, jag vet att det finns en mening med allt som händer. Är så tacksam (alhamdulillah).

Vilka reaktioner fick ni?
-Hmm, första reaktionerna från familjen var att "det går nog över", sedan har de accepterat det, även om de kanske inte förstår det. På jobbet var de förvånade och jag fick många frågor, men mest av nyfikenhet. Inte så mycket negativa reaktioner. Grannarna fick stora ögon första gången de såg mig med hijab, men jag har inte hört något negativt.
Många vänner som inte förstod försvann dock , men de riktiga vännerna finns kvar.

Vad var/är svårast/jobbigast?
-Det svåraste (men ändå mest belönande) var när jag började använda hijab. Innan jag gick ut med slöja första gången var jag nervös över vad folk skulle säga (bor på en liten ort), men när jag väl tog steget kände jag mig oerhört stark inuti och stolt över mig själv.
Ibland kan det vara jobbigt när människor stirrar på en, men jag har lärt mig att inte bry mig. Det är inte mitt problem att de är ouppfostrade

Ni som är gifta, bytte ni namn till er makes efternamn?
-Jag ska snart gifta mig, kommer förmodligen inte ta min blivande makes efternamn.

Hur gick ni till väga och vart vände ni er??
-Först så sa jag trosbekännelsen själv, eftersom jag inte kände så många muslimer. Det viktigaste är att man känner i hjärtat att Islam är rätt, därefter kan man säga trosbekännelsen (shahada) med eller utan vittnen.
Sedan sa jag shahada officiellt i Al-Azhar i Kairo, Egypten förra hösten. Ett råd till den som funderar på att konvertera är att söka sig till närmsta moské och prata med en imam där, för att få svar på frågor osv. Moskén ordnar också ofta kurser, har kvinnogrupper mm.

Jag konverterade ett halvår efter att jag gift mig med en praktiserande muslim, men redan långt tidigare hade jag haft många djupa tankar om religion och jag upptäckte med tiden att islam hade svaret på alla de frågor jag alltid hade haft.

Jag är väldigt lycklig över mitt val, trots att man stött på motgångar och fördommar, men jag bär mitt huvud högt och ser över allt sånt. Klart man fick negativa reaktioner, men jag förklarade för familj och vänner att det var mitt eget val och det känndes som en naturlig utveckling för mig att bli muslim.

Vet inte riktigt vad som varit svårast, det är så olika också från person till person hur man tar saker och ting.

oj...råkade lägga in svaret innan jag var klar...
Har dock inte tid att skriva mer nu, så vill du veta mer kan du väl skicka ett pm eller nåt?? eller så skriver jag mer här senare.

skall med försöka svara på dina frågor.
2003 hände en massa saker i mitt liv.
Min dåvarande pojkvän sen 4 år tillbaka lämnade mig för en annan, 1 månad efter gick min mamma bort. Jag började studera religion eftersom jag blev väldigt nyfiken på vad som händer efter döden, osc. Jag läste bibeln och Koranen. Första gången jag öppnade Koranen kunde jag inte sluta läsa. Allt jag ville veta stod ju där. Jag blev genast mer intresserad och gick på alla slags föreläsningar, pratade med många muslimer, fann min nuvarande man, som lärt mig en massa.
Det går inte en dag att jag tänker på att ur allt detta tråkiga som hänt mig, och på alla tårar jag fortfarande fäller för min älskade mamma, tackar jag Allah som lät mig upptäcka Islam. Och att jag genom detta träffade den underbaraste mannen på denna jord.Tårarna jag fäller är blandade av lycka och sorg.

Jag är mycket nöjd över mitt val, och vill lära mig mer och mer för vatje dag. Man får aldrig nog, det finns så mycket information.

Reaktioner: Pappa och hans nya mycket religös katolik, de tror bara att det är ngt jag fått för mig nu och att min man hjärntvättat mig, men att det går över.

Det svåraste var att berätta på jobbet. Att bära sjal...men första gången är värst.

Jag är gift och har kvar alla min namn. Barnen kommer att få hans namn.

Jag konverterade hos en man som hette Ahmed Mufti och håller i föreläsningar om Iskalm i Göteborg. Man kan även gå till en moskee och det måste vara vittnen med.

Lycka till med allt och fråga gärna mer om du vill!!

Salam aleikum systrar. Som jag förstått är det en ganska vanlig missuppfattning att man behöver ha vittnen för att konvertera (rätta mig gärna om jag har fel). Det enda vittnet man behöver är Allah, han vet vad som finns i ditt hjärta.
Däremot så är det en fördel att konvertera i Moskén för att man får 'papper' på att man är muslim, vilket kan behövas bl.a vid hajj (vallfärden). Plus att man får ofta presenter och blir firad av andra muslimer
När jag sa shahada (trosbekännelsen) i Egypten så satt jag i ett rum med flera andra som också väntade på att konvertera. Lite nervöst, men det var fantastiskt att sitta där och höra person efter person deklarera att det finns bara en Gud. Det var två tjejer från England, en från Tjeckien, en från Tyskland och en man från Kanada som konverterade innan mig.

Du kan läsa mer om konvertering här:

www.islamguiden.com/konvertering.shtml
discover.islamway.com/bindex.php
www.al-sunnah.com/onlyforyou.htm

Ok nu har jag nog babblat färdigt för den här gången

Jag ville säga lite fler saker, om det går för sig*ler*
Angående att byta efternamn till sin makes, enligt islam ska barnen alltid ha sin fars namn, även när de gifter sig. Således behåller kvinnan sitt namn när hon gifter sig.

Jag hade inga vittnen när jag konverterade, förutom min man, det var han som hjälpte mig. Ett år senare var jag Al-Azhar islamiskt i Kairo och blev registrerad som muslim ( sa shahada officiellt) och det var då jag också valde mitt muslimska förnamn.

blev lite fel i det jag skrev...rättelse: .."var jag i Al-Azhar, en moské och islamiskt universitet i Kairo"...så ska det vara...

När jag konvertareda var jag "tvungen" att ha vittnen pga att på pappret som jag även fick med mig hem efteråt där det stod att jag konvertarat, stod det att det var två vittnen med och deras underskrift. Detta pappae rmåste jag visa upp när jag reser till Mekka, tror jag. Jag visade även upp detta vid mitt giftemål. Sen hade jag kanske fel då om att man var tvungen att ha det med, men så var det för mig i alla fall.

Fortsättning...finns nig nga metoder på hur man gör...men alla sätt är ju bra utan de dåliga....Mashallah

Bismillah alrahman alrahim

Kära systrar i Islam Yara , Ayisha och jasminflower

jag har inga ord som kan beskriva min lycka när jag läste era inlägg ! subhan Allah , Han guidade er till den rätta vägen !

Snälla systrar, gör Duáa för mig och för alla muslimer i världen!

Jag älskar er alla i Allahs skull