Nålfobi. Kan man drogas för ett blodprov?

på bb fick jag lustgas så jag var helt groggy o reagerade inte så mycket. fråga om det.

Såg att du har två trådar så jag lägger svaret i båda...

Jag känner igen mig...

Har under de senaste året tagit div blodprov (typ sänkan) och dessutom i våras så tog jag havrix sprutan då jag skulle åka utomlands...
Jag har fått spel varje gång... engång så fick jag sånt spel att jag även efter att de efter mycket tjafs tagit blodprov på mig (med minsta nålen den för späd barn)så förskte jag slå läkaren och krävde att få till backs mitt blod (jag var helt i chock och reagerade inte förnuftigt) När jag i våras tog sprutan för havrix så var jag helt galen bara grät och grät... var på väg ut genom fönstret... men när jag tänkte på att om jag blev sjuk skulle det bli fler sprutor så bet jag tillslut ihop och tog den... och det gick...
När jag går till tandläkaren klarar jag faktiskt av sprutor tack vare en underbar tandsköterska som jag hade för några år sedan som hjälpte mig komma över min värsta tandläkar skräck och då också lärde mig att tåla sprutor som ges i munnen...

Jag vet att det finns en salva som man kan använda men har förmig att den inte är lämplig om man skall ta blodprov...

Mitt bästa råd är att berätta för den som skall ta rovet på dig om din skräck kanske be att få komma in och prata med personen innan och känna om du känner förtroende för personen.. (personkemi och att hon/han tar dig på allvar) annars be om att någon annan gör det... Jag gjorde så engång eftersom den som skulle ta provet nästan verkade som om hon skrattade åt min ångest=noll förtroende för henne... Då bad jag att någon nnan skulle göra det istället.

Hoppas det går bra!

Det bästa är väl att ta itu med det underliggande problemet istället för att bli "drogad" varje gång.

KBT är kanske något för dig.

Jag lider av extrem skräck för nålar. Klarar inte ens av att se när dom rullar in den där brickan med allt på. Blir galen, skriker, gråter, allt. Läkarna har gett upp alt vad nålar heter på mej. Jag sövs. När jag opereras så tar dom blodprov när jag sover, ska jag inte opereras så söver dom mej en snabbis. Så ja, du kan få hjälp, stå på dej.

Tack för alla svar. Jo jag är medveten om att jag förmodligen skulle behöva terapi för att bli av med problemet, men i nuläget är det tyvärr inte aktuellt av olika skäl.

Jag inser själv att det är ett problem som jag borde ta itu med och tänkte att man kanske kunde bli lite drogad ett par gånger i samband med blodprov så att man inser att inte hela världen gick under bara för att jag fick en nål i armen

Det är bara om nålen ska in i mig jag har problem med den, jag är ifrån landet och har sprutat både häst och katt vid upprepade tillfällen och eftersom de knappt reagerar borde inte jag heller tycker jag...

Jag ska till läkaren i nästa vecka så jag får diskutera med henne då, och fungerar inte det så får jag se vad jag gör. Det var som någon sa att personkemin är väldigt viktig och jag tror att det var därför det gick så bra att sys eftersom både AT-läkaren och undersköterskan var underbara +att jag hade blivit sparkad i huvudet så jag var väl inte helt klar i skallen. De funderade även på att limma såret men eftersom det inte slutade blöda så fanns det inget alternativ till stygn.

A

Nån mer som har några erfarenheter?

Finns en kräm som heter Emla kräm. Man smörjer på den en halv timme innan man ska ta prov. Man har ett plåster över under tiden. Sen är man bedövad på det stället. Skulle det kunna hjälpa dig? Bara att fråga läkare om det så får du.

hade samma problem, hyperventilerade, grät och blåvägrade. har också obehag för nålen inte smärtan. kan slakta en kanin/älg osv men kan inte ens se när nån får en spruta. djur går för pälsen är i vägen men att se när nålen går in i skinnet "huuu". Mitt problem har blivit bättre och mej hjälpte min andra graviditet. då var sonen 2 år och jag hade med honom till rådgivningen, han kinkade och jag hade honom i famnen när tanten skulle ta blodprovet och då gick ett ljus upp för mej att jag inte vill att min son skall bli som jag och blodprovet gick jätte bra.

jag är ännu rädd, men kan ge blod i en viss ådra i högra armen. ingen annan stans. tandläkaren går också, men är spänd som en båge och andas inte under hela tiden som det tar att sätta bedövningen.

det är jätte jobbigt, men vad gör man?

Ni som har problem med nålar, har läkarna lyssnat och respetkterat era problem eller har de bara försökt övertala er att inte vara så "sjåpiga"?

Hade en läkare på min gamla VC som ville ta ett ordentligt blodprov i armen när jag hade öroninflammation för att jag "skulle lära mig" Nu blev det inte ett blodprov då för jag förklarade att jag skulle gå hem utan varken prov eller medicin om hon insisterade.

A

Ingen som har några andra erfarenheter?